Di Weekend GRADVALL

Bowie använde böcker för att navigera genom livet

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Det totala antalet böcker David Bowie släpade runt på uppges ha varit runt 1 500, skriver Jan Gradvall.

Allt David Bowie skapade som artist går att härleda till böcker som han inspirerades av. Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En vinter i mitten på 1980-talet åkte jag och en kompis Trans­sibiriska järnvägen. Vi åkte sträckan mellan Moskva och Peking. Det var starten på fem månaders ryggsäcksluffande i Asien.

Under en vecka på tåg fanns det ingenting annat att göra än att stirra ut på Sibiriens kompakta decembermörker, vagga ­genom mittgången till restaurangvagnen tre gånger om dagen och läsa böcker. Mobiltelefoner och internet var ännu inte uppfunnet.

Under hela den där resan genom Asien fungerade böcker också som en sorts social valuta. Antalet böcker man orkade bära med sig i ryggsäcken var begränsat. Varje person vi träffade under resan var därför en potentiell bokbytare. ”Och vad läser du?”.

Jag brukar säga att jag inte har någon utbildning alls. Det stämmer så till vida att jag har noll universitetspoäng, men jag har utbildat mig själv hela livet genom att läsa och lära mig av böcker.

Jag tänker på Transsibiriska järnvägen när jag läser en bok om David Bowies bokläsande.

David Bowie hatade att flyga och åkte tåg så ofta det var möjligt. I början av 1970-talet åkte han Transsibiriska järnvägen mellan Vladivostok och Moskva. Därefter tog Bowie tåget mellan Moskva och Helsingfors, precis som vi gjort fast åt andra hållet, och sedan båt till Stockholm.

I juli 1975 åkte David Bowie tåg till New Mexico för att vara med på filminspelningen av The Man who fell to earth. Samtliga resor under de år som han bodde i USA gjorde han med tåg.

I den nya boken som kartlägger hans bokläsande, en volym med ­titeln Bowie’s books, beskrivs hur han på alla dessa tågresor hade med sig ett mobilt resebibliotek. Han reste i sällskap av en massa resväskor eller koffertar som när de öppnades blev som bokhyllor. Det totala ­antalet böcker han släpade runt på uppges ha varit runt 1 500.

David Bowie läste oavbrutet. Allt han skapade som artist går att härleda till böcker som han inspirerades av.

I mars 2013 öppnade Victoria & Albert-museet i London en stor utställning om David Bowie. Ett retrospektiv över hela hans karriär, med scenkläder, ­instrument, målningar, handskrivna texter.

Ingen visste att David Bowie förmodligen redan då var allvarligt sjuk i cancer och endast hade tre år kvar att leva. Utställningen fortsatte sedan att turnera runt i olika städer under fem år.

I samband med öppnandet av Victoria & Albert-utställningen 2013 ­publicerade David Bowie en lista på de 100 titlar som haft störst inflytande på hans liv. Inte 100 favoritböcker, utan just de böcker som under olika ­delar av hans liv hade inspirerat honom mest.

Den irländske musikjournalisten John O’Connell har nu gjort en hel bok av den listan, Bowie’s books (Bloomsbury).

Orwells svarta profetia har inte spelat ut sin roll

Boken består av en längre inledning om Bowies bok­läsande rent generellt, följt av topp 100-listan med kommentarer om varför Bowie valt just dessa böcker och vilka av hans ­låtar och album de influerat.

Även för någon som jag själv, som redan har besvärande många böcker om Bowie i min bokhylla, innehåller Bowie’s books mängder av ny information jag inte kände till.

En del romaner på listan är mindre överraskande: Anthony Burgess En apelsin med urverk (Clockwork Orange), George Orwells 1984, Jack Kerouacs På drift. Inflytandet från dessa är uppenbar i Bowies konstnärskap.

Men han listar även några tidningstitlar, faktaböcker och de bästa ­böcker som skrivits om amerikansk musikhistoria, med betoning på soul och tidig rock’n’roll: Charlie Gilletts The Sound of the city, Peter Guralnicks Sweet soul music, Nik Cohns Awopbopaloobop Alopbamboom och Gerri ­Hirsheys Nowhere to run (som Mick Jagger sagt att han läst två gånger).

Alla varmt rekommenderade som julläsning. Om man skulle göra en universitetsutbildning i amerikansk musikhistoria är det grundkursen.

I sina efterforskningar av vad David Bowie läste, hur han läste och varför, kommer Joseph O’Connell fram till att David Bowie inte bara läste utan använde sina böcker.

David Bowie använde böcker som hjälp för att navigera genom livet. För att förstå vem han var, vem han varit, vem han ville bli, vart han var på väg.

Det var därför han aldrig reste någonstans utan böcker.

De sista åren av sitt liv drog han sig tillbaka med sin familj och satt ­hemma och läste. Det krävdes en lång resa för att förstå att det var så han helst ville leva.

Musiken bakom julens hetaste film

GRADVALLS TRE VAL:

FILMKARAKTÄR. Duke Caboom, Toy Story 4, hyrfilmspremiär den 27 ­december. Manusen till Toy Story-­filmerna fortsätter att hålla yppersta klass. Den bästa nya karaktären är leksaken Duke ­Caboom, en kanadensisk stuntman på motorcykel, med röst av stoner-geniet Keanu Reeves. Ett måste att se filmen med originalröster.

COUNTRY. Countryns historia, SVT Play. Dokumentärmästaren och folkbildaren Ken Burns tar sig an countryhistorien. Att SVT väljer att visa en nedbantad version (åtta timmar i stället för vansinniga 16) är i detta fall ett helt korrekt beslut.

PODCAST. 1619. Årets bästa podcast, enligt Time Magazine, är en studie av hur slaveritiden fort­farande präglar hela USA. Och därmed hela ­populärkulturen. Avsnitt tre, The Birth of American Music med New York Times-kritikern Wesley Morris, är en historielektion man inte får missa.