Di Weekend GRADVALL

Amie Bramme Sey: »Det kvinnliga samtalet har fått en ny status«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Fredrik Sandberg/TT

"Jag älskar att lyssna när kvinnor berättar", skriver Amie Bramme Sey och förklarar varför i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Jag älskar att höra kvinnor prata. Jag älskar att lyssna och ställa följdfrågor som får kvinnan som pratar att fördjupa sin berättelse, att lyfta fram gamla minnen eller att analysera fram ett nytt ­tankesätt. Vare sig det är djupa samtal om livets svåra frågor eller vanligt tjejsnack – jag älskar att lyssna när kvinnor berättar. ­Under mina tonår hörde jag ofta mamma säga att jag borde ­skaffa riktiga intressen, att bara vara social räcker inte till. Jag hörde också hela min familj klaga över hur mycket tid jag la på att prata i telefon. Ofta genom att någon avbröt mitt samtal genom att lyfta på luren i ett annat rum och skrika ”LÄGG PÅ”. Jag har alltid velat veta mer om hur andra ­tjejer och kvinnor ser på saken. Det kvinnliga samtalet har dock alltid förminskats till oviktigt snack. Allt det emotionella arbetet som vi kvinnor ­axlar i våra analyser av oss själva och vår omvärld har alltid ansetts som en oviktig tidstjuv eller rent skitsnack. Tills nu.

Kan vi ta en stund till att reflektera över det samtida kvinnliga samtalet 2.0 och hur kvinnor fullkomligen ­dominerar i poddcastvärlden. ­Senaste tiden har poddshowerna avlöst varandra, den ena mer färgsprakande än den andra. Kvinnor på scenen och kvinnor i publiken. Kvinnor som maler på om livets viktigheter och oviktigheter lockar publik från alla samhällsklasser, olika delar av landet och olika åldrar – kvinnor som samlas runt det talade ordet. I takt med att intresset för poddmediet ökar har det kvinnliga samtalet och den ­heliga konsten att överanalysera fått en helt ny status. Poddplattformarna är vår tids nya samlingsplats för kvinnor att berätta, diskutera och skapa nya bekantskaper. De är som vår tids kafferep eller syjunta.

Sedan drygt fyra år tillbaka driver jag och min ­kusin Fanna Ndow Norrby podden Raseriet. En ­feministisk och antirasistisk podcast om populärkultur, politik och life. När vi drog i gång 2015 var poddcast synonymt med två snubbar som snackade med varandra, gärna lite för länge, inte sällan med dålig ljudkvalitet. Podd­mediet var dammigt och gubbigt. Vi övervägde länge om vi skulle starta en podd eller inte, var det ett helt utdöende ­medium av och för män? Att män har självförtroende nog att sitta och snacka i timmar framför en mick och sedan publicera, det förvånar självklart ingen. Men jag och Fanna vägde för- och mot­argument på en guldvåg, vad finns det för värde i att vi två skulle sitta och provprata och killgissa i poddform?

Klipp till fyra år senare och Alice Stenlöf och Bianca Ingrosso fyller Globen med sin Showcast. En scen formad som en enorm lysande kub har byggts upp i mitten av den runda konserthallen. I kuben står Bianca och ­Alice och ger sitt allt. Produktionen är långt mycket bättre än de flesta konserter jag har varit på. I publiken sitter 10 000 förväntansfulla unga tjejer, många har med sig mamma för att få komma in, andra har rest i timmar från mindre städer för att se sina idoler sjunga, dansa, skoja, men framför allt – prata.

Samtidigt släpper Ångestpodden ­varje vecka ett nytt timmeslångt avsnitt där programledarna Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg djupdyker i ämnen kopplade till psykisk ­ohälsa. De varvar seriöst snack om panikångest och funderingar om vad lycka egentligen är, med hjärtekrossande och ögonöppnande samtal om suicid. Deras lyssnare skriver kommentarer i sociala medier att allt de kan om psykisk ohälsa har de lärt sig av Ångestpodden, att de förstår sig själva bättre, att de känner sig mindre ensamma.

I poddcasten Pillowtalk hör man systrarna Penny och Peg Parnevik ­pratar oblygt om kroppsvätskor och systerskap. De reder ut känsliga familje­bråk, blir sams, skrattar och gråter.

Kvinnor har sparkat bort den fjärde väggen till sitt innersta rum och bjudit in allmänheten. I takt med att kvinnor tar mer och mer plats i poddvärlden har den också blivit en vackrare, mer tillåtande värld. En värld där vad som anses vara typiskt kvinnliga samtalsämnen får ta tid och får pågå utan att avbrytas eller förminskas, för en publik som så stor att ingen kan ignorera eller avfärda den. En plats där kvinnor får vara mångfacetterade, komplexa och verkliga. Genom att prata in modern kvinnohistoria tar kvinnorna makten över narrativet. Och jag tillåter mig själv att leka med tanken att vi kanske bevittnar början på slutet av alla berättelser om kvinnor sedda genom den manliga blicken – allt tack vare poddcasts.

Fler miljoner när det är män som gör film

3 favoriter:

TV-SERIE. Big Little Lies, säsong 2. För regniga dagar. Första säsongen bjöd på komplexa kvinnoporträtt, oväntade vändningar och skådespeleri i absolut toppklass. Jag ­kommer inte missa en sekund av andra ­säsongen som har fått tillökning av ingen ­mindre än Meryl Streep, som spelar mamma till ­Alexander Skarsgårds avlidne karaktär.

PODCAST. Inner Hoe Uprising och P3 Musik­dokumentär. Ett säkert poddtips för sommaren är P3 Musikdokumentär. Alla avsnitt är helt otroliga, oavsett om du är ett fan eller ej. Lyssna också på den amerikanska podcasten Inner Hoe Uprising – en podd om sex, kärlek och dejting ur ett icke monogamt- eller heteronormativt perspektiv.

Popkvinnorna tar plats

BOK. Queenie av Candice Carty-Williams. Debut­roman som släpptes i år på engelska och har tagits emot med enorm värme. En blandning av Bridget Jones dagbok och Issa Raes tv-serie Insecure till ­tonerna av artisten Sza iförd perfekta boxbraids – då har du Queenie. Kommer på svenska 2020.