Di Weekend GRADVALL

»1984 – ett omvälvande årtal i pophistorien«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Frankie goes to Hollywoods dubbel-lp Welcome to the pleasuredome släpps nu i en nyutgåva, Det låter sagolikt bombastiskt, skriver Jan Gradvall.

Nya säsongen av Stranger things, en av de tv-serier som haft störst påverkan på populärkulturen de senaste åren, tar sin början i oktober 1984. Exakt då avslutades en pophistorisk epok och en annan påbörjades, skriver Jan Gradvall i en krönika.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I dag, 27 oktober, är det premiär för den andra säsongen av Stranger things, Hela den nya säsongen har just lagts ut på Netflix.

Handlingen i Stranger things 2 tar sin början i 1984, tre dagar före Halloween.

Tack vare George Orwells roman har 1984 blivit ett ikoniskt år. Mindre uppmärksammat är att 1984 också är ett av de mest omvälvande årtalen i pophistorien.

Utan att producenterna för Stranger things 2 förmodligen är medvetna om det så har handlingen förlagts till exakt det ögonblick då en pophistorisk epok övergick i en annan.

I oktober 1984 sände BBC ett inslag av reportern Michael Buerk om den pågående svältkatastrofen i Etiopien. Bob Geldof satt hemma i tv-soffan och såg inslaget.

På rekordkort tid skrev han en stödlåt till de svältande tillsammans med Midge Ure från Ultravox och samlade sedan ihop hela den brittiska popeliten, döpt till Band Aid, för att spela in den.

Den 29 november 1984 släpptes låten Do they know it’s Christmas?. Det blev den dittills bäst säljande singeln i brittisk historia. Låten inspirerade till en amerikansk motsvarighet, We are the world, utgiven i mars 1985. Hjälpinsatsen nådde sin kulmen när Bob Geldof i juli 1985 arrangerade Live Aid, direktsänd över hela världen.

Den låt som Band Aid petade från första platsen i Storbritannien var The power of love med Frankie Goes To The Hollywood, som fram till dess fullständigt ägt popåret 1984.

Liverpool-gruppen inledde året med Relax, som låg etta i Storbritannien i fem veckor. I juni kom uppföljaren Two tribes, ännu större, etta i nio veckor.

Samma dag som Stranger things 2 inleds, 29 oktober, släpptes debutalbumet Welcome to the pleasuredome, som blev etta på albumlistan. Från albumet plockades nästa singel, superballaden The power of love.

Kontrasten mellan Frankie Goes To Hollywood och Band Aid kunde inte ha varit större.

Frankie Goes To Hollywood var det mest kontroversiella engelska bandet sedan Sex Pistols. Debutsingeln Relax var en hyllning till analsex, även om texten var tvetydig.

När radiodiscjockeyn Mike Read på BBC insåg vad låten handlade om vägrade han spela den. Frankie Goes To Hollywood frontades av två homosexuella män i S&M-utstyrsel som såg ut som Tom of Finland-teckningar. Bakom dem tre musiker som såg ut som huliganer som hasat sig ned från läktarna på Anfield, Liverpool FC:s fotbollsarena.

Frankie Goes To Hollywood utmålades av tabloidtidningar för att leda ungdomen i fördärvet. Inga andra artister ansågs lika demoraliserande. (Gangsterrap var 1984 ännu inte uppfunnet.)

I det ögonblicket klev Band Aid in som änglar i vita särkar. Band Aid var goda förebilder. Äntligen popmusiker som tog samhällsansvar. Äntligen popstjärnor som utnyttjade sin popularitet till att göra världen mer rättvis.

Tittar man på popmusiken i dag märker man att vi fortfarande lever i Band Aid-världen. De popstjärnor som lyfts fram i dag är de som upprepar vad det rådande debattsamhället valt ut som de rätta åsikterna. De som inte gör det kritiseras. I en debattartikel i somras fick exempelvis Håkan Hellström kritik för att han inte gjorde politiska uttalanden under sin sommarturné.

Samtidigt har popkulturens styrka alltid legat i att vara motvalls. Att inte föregå med gott exempel.

Listan på artister som under genombrottsåret anklagas för att leda ungdomen i fördärvet kan göras lång: Elvis Presley, Little Richard, Kiss, Alice Cooper, WASP, Donna Summer, NWA, Ice-T, Marilyn Manson.

I den traditionen kan man även placera Frankie Goes To Hollywood. Gruppen borde givetvis ha varit med i Band Aid-uppställningen, men sångaren Holly Johnson göms på singelns B-sida.

Liverpool-gruppens brinntid var extremt kort. Allt hände under elva månader 1984, en period då tomteblosset var vackrare än något.

Nu släpps gruppens dubbel-lp Welcome to the pleasuredome i en nyutgåva, både cd och vinyl. Det låter sagolikt bombastiskt, inklusive en version av Bruce Springsteens Born to run. Konceptuellt är det briljant.

Inuti utgåvan finns en väldigt intressant essä av Paul Flynn, som skrivit boken Good as you: From prejudice to pride, 30 years of Gay Britain.

Paul Flynn lyfter fram 1984 som ”probably the gayest year in British pop culture”. Bland de som gjorde lysande pop det året fanns även Culture Club, Dead Or Alive, Soft Cell, Pet Shop Boys. Till det kan läggas artister som då ännu framställde sig själva som hetero: George Michael, Freddie Mercury, Elton John.

Paul Flynn drar paralleller mellan Frankie Goes To Hollywood och en annan Liverpool-grupp. En stor del av Beatles framgång låg i att gruppen hade en briljant manager, Brian Epstein, som var gay och visste hur man skulle lägga fokus på snygga pojkar.

Vad Frankie Goes To Hollywood gjorde var en omvänd Beatles. De placerade Brian Epstein längst fram vid mikrofonen.

Gradvalls favoriter

  1. Färg. Prince-lila. New Jersey-företaget Pantone®, grundat 1963, är känt för sitt färgsystem som används av formgivare världen över. Nu har Prince som första människa hedrats med en egen Pantone-färg, döpt till Love Symbol #2. Färgprovet är taget från Princes specialgjorda lila flygel.
  2. Komiker. Peri Gilpin, Broad City, Comedy Central. I en manlig sitcomvärld var den stenhårda radiobossen Roz i Frasier ett lysande undantag. Nu hyllas skådespelaren Peri Gilbin av den lysande feministiska komediserien Broad City.I de nya avsnitten spelar hon Abbis mamma.
  3. Vinyl. Beck, Colors, Deluxe, (Capitol). Som trycksak och konstverk betraktat är vinylutgåvan av Becks nya album ett mästerverk. Formgivning i klass med Barney Bubbles omslag till Elvis Costello. Tryckt på genomskinlig plast och papper. Perfekta grundfärger, inklusive två knallröda vinyler.