Di Weekend GOLF

GOLF: Världsmästaren fikar efter mer

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

HANTVERK. Johan Moberg ­bygger sina egna klubbor.

Jack Mikrut

När Johan Moberg 2011 upptäckte ­hickorygolfen kände han att varje slag var som att utkämpa ett litet krig. Åtta år ­senare är han regerande världs­mästare i spelet som går ut på att ­hantera antika ­träklubbor med en ­träffyta stor som en nagel.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Halvvägs in i fjolårets hickory-VM var det ingen som trodde på dig?

”Nej, jag hade halkat efter även om det var ett getingbo där uppe i toppen. Jag var för spänd och hade en allmänt risig sving under det första varvet. Jag kände att jag hade spelat bort mig, att jag var väck.”

Dina kolleger på touren brukar annars hylla dig för att du är bra på att peppa dig själv?

”Så är det, men jag låg på nionde plats. Dess­utom åker jag mest till VM för att uppleva Skottland och banorna.”

Är det så enkelt? 2017 slutade du tvåa, efter Sandy Lyle, var det inte något inom dig som ville gå för titeln?

”När jag upptäckte hickorygolf på en nätverksträff 2011 kände jag att detta verkligen var min grej. Så fort jag blev biten satte jag upp en målsättning – jag skulle vinna SM eller VM innan jag fyllt 50. Det tog två år att vinna SM, som 41-åring. Och visst har jag fortsatt drömma om att vinna VM-guld sedan dess. Men det är inte på liv och död.”

Efter en 71-runda sista dagen på Luffness New Golf Club klev du plötsligt fram som ledare?

”Jag hade ingen tanke på att det skulle räcka hela vägen. Jag satte mig i baren, drack två pilsner och väntade in de sista spelarna.”

FAKTA
Johan Moberg

Ålder: 46 år.

Bor: I Norrköping (en wedge från det 15:e hålet på ”Klinga”, en del av Norrköping Söderköping GK).

Familj: Fru Maria, döttrarna Julia, 20 år, och Astrid, 16 år.

Gör: Golfinstruktör på Norrköping ­Söderköping GK. 

Aktuell: Som regerande världsmästare i hickorygolf.

Frukost: En kopp pulverkaffe med mjölk och två smörgåsar med ost och skinka.

VISA MER
Men?

”Efter någon timme knackade någon mig på ­axeln och sa: ’congratulations’. Först fattade jag ingenting. Sedan fick jag ont i magen. Min ­engelska är inte sylvass och vinner man VM förväntas man hålla ett bra tacktal. Dessutom stod New York Times och Reuters och väntade på mig för var sin intervju. På kvällen var jag helt tömd på energi. Jag orkade knappt gå ut och äta.”

Så firandet fick vänta?

”Ja, det dröjde innan jag faktiskt förstod att jag vunnit. Det sjönk in när jag kom hem till Norr­köping igen. Man tror att man ska gå runt i något slags euforiskt rus, men det man känner är snarare tomhet: ’Var det inte mer?’. Som att fira sin födelsedag en månad i efterskott.”

GOLF: Svårslagen i long drive Men det måste vara speciellt att vara bäst i världen?

”Ja, nu står ju inte den titeln på min bucket list längre. Ingen svensk har lyckats vinna tidigare och jag har slitit enormt mycket för detta.”

Stämningen mellan hickorygolfare verkar så uppsluppen, mer kamratlig än på andra tourer. Upplever du detsamma?

”Vi är en sammansvetsad grupp som åker runt och har en gemensam hobby. Det är trevligt och lättsamt, men de flesta har nog en djävul som ­sitter på axeln och säger: ’Vinn nu’.”

Du bygger dina egna klubbor. Varför?

”Jag är intresserad av golfklubbans historia. Det är häftigt att vi spelar med klubbor som är ungefär 100 år gamla. Jag köper renoveringsobjekt från Skottland och skräddarsyr dem så att de passar mig. I mitt eget golfrum, utrustat med St Andrews-­vepa, whisky och arbetsbänk, står jag och pular så ofta jag kan.”

Är det svårt att hitta rätt klubbor?

”Det har tagit mig sju år att skapa mig ett set som verkligen passar min sving. Det enda jag saknar är en Tom Morris-niblick. En samlare i Stockholm har den, men verkar inte vilja släppa den ens för 5 000–10 000 kronor. Det är som med Pokémon, jag saknar en enda bild …”

Fridolina Rolfö redo för revansch 1990 vann du junior-SM i golf. 2018 vann du VM i hickorygolf. Finns det mer att uppnå?

”Jo, en sak. 2020 arrangeras Ryder Cup på Whistling Straits, och jag har fått en inbjudan att vara med i det europeiska laget. Men jag har inte bestämt mig än.”

Vad får dig att tveka?

”Flera grejer: Passar det in i mitt tidsschema? Det är ju ändå bara en hobby. Har jag råd? En ­sådan resa kostar upp emot 40  000 kronor och jag har inga sponsorer.”