Di Weekend BIL

Visionen är ett fossilfritt Östafrika

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

LADDADE FÖR HÅRDKÖRNING. I Kenyas huvudstad Nairobi har Opibus hittat perfekta förutsättningar för att dra i gång storskalig konvertering av fossildrivna fordon till eldrift.

Joey Abrait

Med eldrift kan safarituren i Afrika bli en behagligare upplevelse för turister, djur och miljö. Men för svenskarna bakom Opibus är safaribilarna bara början. Visionen är ett fossilfritt Östafrika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

När man ser Opibus affärsidé på papper låter den så självklar att man undrar varför ingen har gjort det tidigare. I de konkurrens­utsatta afrikanska safariparkerna kan uppåt 20-30 bilar stå med diesel­motorer i gång runt ett enda lejon. Dieselmotorer är dåliga för miljö och hälsa, bullrar och kostar pengar att driva.

Byter man ut motorerna till elektriska drivlinor får man en win-win-win-situation. Förutsätt­ningarna för solenergi är optimala vid ekvatorn, den blir dessutom gratis efter att investeringen är betald, är helt utsläppsfri och nästan ljudlös.

”Med en elbil kommer du ner på en ljudnivå som är knappt märkbar, både inne i bilen, för omgivande turister och för djuren, som inte blir ­störda på samma sätt. Du kan komma i princip hur nära som helst”, säger Filip Gardler.

Han är en av två vd:ar för Opibus – den andra heter också Filip, men Lövström i efternamn – och möter oss med rödsprängda ögon utanför ­Opibus verkstad i ett industriområde i södra ­Nairobi. Det blev en sen natt i verkstan ihop med Filip Lövström och en krånglande växellåda. Inte förrän klockan 05.00 gick de hem, och var på plats igen klockan 08.00.

”Det har varit hårt arbete det senaste halvåret. Vi går ofta över vår kapacitet, men i början ­måste man leverera, så att man bygger ett starkt ­renommé för framtiden”, säger Filip Gardler.

FAKTA
Eldrift på savannen - så funkar det

Vilka bilmodeller konverteras?

Primärt offroadfordon – Toyota Landcruiser och Land Rover Defender.Dessa är mycket vanliga inom safariindustrin, men även vanliga inom statliga verksamheter som KWS (Kenya wildlife service), militär och polis.

Hur påverkas terrängegenskaperna av eldrift?

De förbättras – det som behövs i ­terräng är mycket vridmoment i låga hastigheter. Opibus använder elmotorer av typen PMSM (permanentmagnetsmotorer), med över tre gånger så högt vridmoment som en traditionell bensin/dieselmotor.

Hur lång blir räckvidden?

För ett standardfordon, som väger över 3 ton, med 30 kWh batteri blir räckvidden oftast mellan 70–150 km. Men i de flesta modeller batteri­system med 70 kWh plats.

Hur lång tid tar det att ladda?

De flesta kunder väljer tillval med större laddare som innebär att de får en laddhastighet på runt 1 timme för full laddning. Opibus levererar AC-laddare på upp till 50 kW och likströmsladdare omkring 100 kW.

Räcker det med solenergi för att ladda ute i parkerna?

Ja, det finns egentligen inget hinder från att ha samma hastighet som för ett ”on-grid”-system (med nätuppkoppling). Laddhastigheten handlar om hur stort energisystem du har i ­ relation till laddaren och storleken på bilens batterisystem.

VISA MER
FAKTA
Opibus AB

Opibus AB är det svenskregistrerade moderbolaget, med ett dotterbolag ­registrerat i Kenya.

Omsättning 2018: 4 Mkr, augusti–december.

Antal anställda: 25.

Ledningen består av:

Filip Gardler, 26 år, vd och administrativ chef. Från Stockholm.

Filip Lövström, 24 år, vd och teknisk chef. Från Skene.

Johanna Alander, 27 år, produktionschef. Från Finspång.

Kim Popp, 28 år, finans­chef. Från Ystad.

Mikael Gånge, 24 år, säljchef. Från Vikingstad.

Rawlings Nechevava, 30 år, logistikchef. Från Tanzania.

Amanda Norberg, 24 år, sociala medier. Från Timrå.

VISA MER

Det finns över 10 000 safarifordon enbart i Kenya. Samtliga drivs med fossila bränslen. I hela landet finns totalt bara ett tiotal eldrivna personbilar. Det saknas infrastruktur, teknisk kompetens, distributörer och policy för att eldrift ska kunna bli verklighet. Men de unga svenskarna bakom Opibus försöker just nu att ta ett grepp om alltihop.

Sedan de flyttade till Nairobi i juni 2018 har de påbörjat konverteringen av safaribilar till el, fått distributionsrätten för hela Östafrika för ­brittiska solcellstillverkaren Uksols produkter, hjälpt ­Kenyas energimyndighet att utarbeta en elbils­policy, och påbörjat processen med att ansöka om tillstånd för att bygga upp en infrastruktur med laddstolpar.

”Här i Kenya finns ingen som har den kompetens vi har inom elfordonsteknik. Därför får vi nu vara rådgivare till myndigheter och organisationer”, säger Filip Gardler, 26 år.

Klimatet och Afrika i fokus

Han och Filip Lövström, 24 år, lärde känna varandra i Linköping för några år sedan när de båda läste till civilingenjör, med inriktning energi- och miljö­teknik.

Det gemensamma intresset för klimat, hållbarhet och Afrika förde dem samman. Filip Gardler är uppvuxen på vitt skilda ställen i Sverige och världen, och har rest mycket. Filip Lövström har delvis vuxit upp i Kenya och Namibia, varit FN-­observatör under klimatmötena i Paris och Marra­kech, och har en gång tagit sig från Europa till New York med båt för att slippa flyga.

”Klimatfrågan är det största och allvarligaste problemet vår civilisation står inför. Någon ­måste göra något, och med den insikten är det svårt för mig att sitta still”, säger Filip Lövström.

Som 19-åring började han konvertera en ­Porsche till eldrift åt sina föräldrar – ett projekt som ännu inte är klart, men som väckte nya tankar. I diskussioner med Filip Gardler föddes 2016 idén om att rulla ut eldrift på bredare front där det behövs som mest. Valet föll på Kenya.

”Väckte en sovande björn”

Sommaren 2017 åkte de två till Nairobi.

”Vi besökte ett gäng olika safarilodger i Masai Mara, tittade på hur de kör sina bilar och satte GPS-taggar i bilarna för att mäta sträckor, höjdkurvor, allt”, säger Filip Lövström.

De hade blygsamma förväntningar, men potentialen visade sig vara större än de trodde.

”Vi hade egentligen tänkt plugga klart hemma i Sverige, men vi insåg att om vi verkligen ska göra detta är det nu det gäller. I viss mån var vi också med och väckte en sovande björn”, säger Filip Lövström.

De åkte hem, satte i gång utveckling av den ­första drivlinan på hemmaplan, grundade Opibus tillsammans med några vänner och flyttade till Nairobi i juni 2018.

Hittills har Opibus konverterat tre safarifordon, men de timmar de lagt ned på utveckling, försäljning och etablering kommer att ge resultat redan i år. Förra året låg omsättningen på 4 Mkr – och då räknar de bara andra halvåret – men väntas i år bli 40 Mkr. Om fem år tror de att omsätt­ningen är en kvarts miljard.

Det finns flera anledningar till att de främst foku­serar på att konvertera safarifordon. Det är en verksamhet med många fordon, men inte tillräckligt många för att biltillverkarna ska satsa på serietillverkade elfordon som kan klara så tuff ­terräng. Dessutom finns redan hållbarhetsintresset i branschen.

”Hållbarhet är det enda safarilodgerna har kvar att konkurrera med. Många har installerat sol­celler, är självförsörjande med vatten, återvinner sopor och så vidare. De har löst alla problem utom själva safariturerna, som är dieseldrivna”, säger Filip Lövström.

Med hjälp av standardkomponenter och en del eget finlir kan Opibus konvertera en existerande safaribil till eldrift. En installation kostar från 250 000 kronor och uppåt beroende på batteri­storlek. Hela förbränningsmotorn, tankar och växel­lådan monteras ut och ersätts av en elektrisk drivlina och nästan 100 lithiumjonbatterier. ­Under det gamla tanklocket sitter laddporten. Drivlinan är ”plug and play”, det vill säga den kan användas i vilken bil som helst, inklusive personbilar.

”Vi tror att det är en av nycklarna till att låsa upp elbilsmarknaden. I Kenya är det väldigt dyrt att importera bilar, vilket innebär att de som finns har ett ganska högt värde. Så i stället för att investera i en ny bil så blir drivlinan investeringen, och den kommer att kunna ha en livslängd på minst 15 år”, säger Filip Gardler.

Det öppnar också för att de som redan har elektrifierade bilar kan flytta drivlinorna till nya ­karosser när de gamla är utslitna, i stället för att köpa helt nya bilar.

Konverteringen betalar sig själv inom tre till fem år, beroende på hur mycket bilen körs.

Laddstolpar längs motorvägarna

Och intresset är stort. Många kunder börjar med att konvertera enstaka fordon, men har redan uttryckt intresse för att konvertera hela bilflottan, vilket för vissa safarilodger handlar om över 100 bilar. Opibus har redan vuxit ur sin första verkstad, och i september beräknas företaget vara uppe i en produktionskapacitet på 15 konverterade safaribilar per månad.

Vägvisare i guldsits

Just nu arbetar de med tillståndsansökningar för att bygga en infrastruktur med laddstolpar längs motorvägarna till de största nationalparkerna i Kenya, så att batteripaketen inte måste överdimensioneras.

”Det möjliggör inte bara för safaribilar utan även för en expansion av elbilar i den vanliga bilflottan”, säger Filip Lövström.

Opibus vision är nämligen att driva i gång hela elfordonsutvecklingen i Kenya, och därefter hela Östafrika.

Ensamma på marknaden

Nästa år ska även de första av Nairobis avgas­bolmande bussar – matatus – konverteras till el, och i den branschen finns operatörer med över 1 000 fordon som potentiella kunder. Två- och trehjulingar finns också med i planen, och ladd­stolpar ska monteras runt om i den gigantiska staden. På sikt skulle det kunna innebära en rejäl förbättring av luftkvaliteten.

Eftersom klimatkrisen inte är någon nyhet och få ifrågasätter behovet av att byta ut fossildrivna fordon till miljövänligare alternativ är frågan: Finns det ingen annan som gjort detta tidigare?

”Det finns ett antal mindre aktörer som utför konverteringar av diesel- eller bensinfordon till el, men det handlar oftast om unika konverteringar av äldre klassiska bilar eller inom lyxsegmentet. Det finns ingen som vi känner till som har vår ­vision och storskalighet i åtanke, med serieproducerade konverteringar, inte minst i Östafrika där vi är helt ensamma på marknaden”, säger ­Filip Gardler.

Vid sidan av Opibus är han även en av initiativtagarna till en startup i Frankrike, som arbetar med att konvertera fossildrivna personbilar till el enligt liknande koncept.

Opibus andra affärsområde är import och installation av solcellspaneler från brittiska Uksol.

”Det dök upp som en följd av att kunder vi ­jobbar med som är utanför elnätet blir beroende av sol­energi för att ladda sina fordon. Vi vill ha bra system till våra bilar till en rimlig kostnad och då måste vi göra det själva”, säger Filip ­Gardler.

I år kommer Opibus att expandera till grannländerna Tanzania och Uganda på elfordons­sidan, och på solcellssidan har de redan distributionsrättigheterna för hela Östafrika.

Svenskt företagstänk

I dag arbetar 25 personer med Opibus. Om ett år räknar de med att vara 45, och de anställer enbart kenyaner. Det har varit en process att inpränta det svenska tänket med en platt organisation och eget ansvar, i en hierarkisk kultur där man är van vid att chefen bestämmer allt. Men det är en med­veten strategi.

”En organisation där du tilldelar någon eget ­ansvar är också en organisation som kan driva fram innovation”, säger Filip Lövström.

Joseph Ndolo, 26 år, är en av ingenjörerna som fått fast anställning på Opibus efter sin praktik. Under studietiden ­gjorde han ett projekt för att konvertera dieseldrivna go-karts till eldrift.

”Opibus är en skänk från ovan, för de gör precis det jag själv drömmer om, och vi kommer att ha stor effekt på miljön”, säger han.

Han är fascinerad över svenskarnas informella ledarstil, och beskriver Filip Lövström som en före­bild.

”Man hittar honom ofta under motorhuven, han är inte som andra chefer som pekar med hela handen.”

Opibus ledning består förutom vd-duon även av Johanna Alander, Kim Popp, Mikael Gånge, och Rawlings Nechevava. Filip Lövströms flickvän Amanda Norberg har också anslutit till gruppen och sköter företagets sociala ­medier vid sidan av sina studier.

Vintagebilar får nytt liv - med el Stoppad av polisen sex gånger

Tillsammans delar de en stor lägenhet i ett om­råde som tidigare tillhörde Nairobi National Park, men som styckats av till bostadsområde i den tätbebyggda huvudstaden. Läget är valt med tanke på närheten till verkstan, och de är de enda vita i området. Att de har adopterat schäfern Simba gör dem än mer exotiska – att ha en hund som husdjur är ovanligt här. Ett hembiträde hjälper till med städning och matlagning i kollektivet, ett sätt att skapa jobb som i stort sett förväntas av utlänningar.

”Väldigt många av oss är utanför vår svenska komfortzon. Nu börjar vi lära oss systemet och hur landet fungerar”, säger Filip Lövström.

Att starta och driva företag i Kenya har varit en utmaning. Korruption tillhör vardagen och en bra advokat har varit värd sin vikt i guld. Det vanligaste är att bli stoppad av trafikpoliser av nonsens­skäl, och eftersom grundarna av Opibus har som princip att aldrig betala sig ur situationer har ­flera av dem tagits till polisstationen upprepade ­gånger.

”Det värsta jag har varit med om är att jag blev stoppad sex gånger på en dag. Utlänningar är ­särskilt utsatta, de vinkar in en och letar efter ­något som är fel för att kunna pressa en på pengar. En gång blev jag stoppad av en militärbil när jag åkte taxi. Tolv personer runt bilen med AK47-or. Jag fick avsluta mitt telefonmöte och sätta mig på ­flaket på ett militärfordon och fick åka runt i två timmar i ovisshet. Men man vänjer sig”, ­säger Filip Gardler.

Hittills har de finansierat allt med egna medel och lån, samt fått stöd från Vinnova och Almi. Förutom ­löner till de kenyanska med­arbetarna tog de ­under 2018 bara ut pengar som täcker boende och tran­sporter, men eftersom bolaget redan går med vinst har de i år börjat ta ut lön själva.

Hur länge kommer ni att vara kvar i Nairobi?

”Så länge det behövs. Vi är väldigt ­noggranna och tänker inte lämna något oavslutat. Verksamheten med safari­fordon ska bli självgående så att våra ­anställda kan ansvara för den, sedan kan vi gå vidare”, säger ­Filip Lövström.