Di Weekend BIL

Mercedes G-klass: K-märkt lyx på väg

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Geleändewagen är hårdast i stan och i en klass för sig. På gott och ont.

Carl-Johan Lejland

Det som från början var ett militärfordon har med tiden blivit mer och mer av en livsstilsbil i takt med att allt fler fått för sig att en stor suv är bra att ha i city. Fast det finns många bilar, nästan alla faktiskt, som är bättre i stadstrafik än Mercedes G-klass, Geleändewagen.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Men om kunderna finns där så varför inte? Alltså har den senaste generationen en inredning som nästan är i nivå med lyxbilen S-klass. Mercedes kallar förändringarna för de de största i modellens snart 40-åriga historia. Bilen har till exempel blivit 5,3 centimeter längre och hela 12 centimeter bredare. Instrumenteringen är nästan helt digital och förarmiljön är väldigt ombonad. Fram finns något så modernt som individuell hjulupphängning, men bakaxeln är fortfarande stel.

Och det är skönt att man inte kastat allt det gamla överbord. Bilens linjer är mycket försiktigt moderniserade, även om fronten är ny är det samma designspråk som ­tidigare. Dörrhandtagen är av den gamla klassiska utanpåliggande typen och de synliga gångjärnen är fina att se på. Här går det inte att smyga igen dörrarna efter sig utan det behövs en rejäl smäll för att de ska gå i lås. Och om inte dörrstängningen väcker grannarna så kan motorn få dem att vakna ur dvalan. AMG G 63 vars motor ger 571 hästkrafter låter riktigt arg. Di Weekend kan dock intyga att även grundversionen, G 500, räcker bra. Med 422 hästkrafter och 610 Nm i vridmoment är det nästan oförskämt att önska sig mer. Ett lätt tryck på gaspedalen och V8:an mullrar respekt­ingivande. Kraften överförs smidigt via en nio­stegad automatlåda.

I de här två bensinversionerna blir det ganska många stopp vid bensinstationen, G 500 har en exempelvis deklarerad förbrukning på 1,2 liter/mil. Men det går alldeles utmärkt att köra på 2 liter milen också. Något mer rimlig förbrukning har dieseln G 350 d, 0,9 liter/mil, även om rimlig inte är ordet som beskriver en G-klass.

Gott om plats i baksätet

Bilen är numera tyst nog för långfärd, även om högbygget gör att det blir en del vindbrus i motorvägsfart. En anledning till den ökade komforten är de nya stötdämparna och möjligheten att ställa in bilens egenskaper i fyra olika lägen. Andra nyheter till den här generationen är led-strålkastare och aktiv säkerhet som anstår en modern bil. Att G-klass blivit längre märks genom att benutrymmet fram ökat med 3,8 centimeter och bak med hela 15 centimeter.

Modellens historia är intressant som en riktig långkörare i industrin med sina snart 40 år på nacken. Utvecklingen av bilen började på 1970-talet genom ett samarbete mellan Daimler-Benz och Steyr-Daimler-Puch i Österrikiska Graz, och dessutom sägs shahen av Iran, dåvarande aktieägare i Daimler, ha haft ett finger med i spelet.

FAKTA
Mercedes G 500

Pris: Från 1  099  000 kronor.

Motor: Bensin, V8, ­effekt 422 hk, vridmoment 610 Nm.

Förbrukning: 1,21 liter/mil.

Utsläpp av koldioxid: 289 gram/km (miljöbilsgränsen är 95 gram/km). ­

Prestanda: 0–100 på 5,9 sekun­der, toppfart 210 km/tim.

Tjänstevikt: 2595 kilo.

Längd x bredd x höjd: 482 x 193 x 196 cm.

Bagage­utrymme: 454 liter.

Betyg:

Köregenskaper: 4

Komfort: 4

Ekonomi: 3

Säkerhet: 4

Bilkänsla: 4

Total poäng: 19

VISA MER

Vid lanseringen 1979 hade toppversionen en motor på 156 hästkrafter. Modellen presenterades som en tålig arbetshäst med goda terrängegenskaper och blev snabbt ett fordon som köptes in av försvarsmakter i många länder, i svensk tjänst under det fina namnet Personterrängbil 5.

Testkörd: Nya Toyota Land Cruiser Osmidig storlek märks i garaget

Nu, i en tid då nästan alla bilar strävar åt samma håll i designen, finns det något behagligt i att se på G-klass. När Land Rover Defender gått ur produktion finns det inte många bilar som ser ut som bilar såg ut förr. Men det gör G-klass, som fortfarande är väldigt lik originalversionen från 1979. Kantig och hög, och helt omöjlig ur aerodynamisk hänsyn.

Lika behagligt är det inte att försöka parkera i ett garage avsett för normalbilen. De 12 centimeter som bilen har breddats märks verkligen och den osmidiga vändradien gör att man får jobba rejält med ratten och fälla in backspeglarna för att få plats.

Men G-klass är framför allt en bil för den som ska ut i naturen. Fyrhjulsdrift, lågväxel och de tre diffspärrarna ser till att det är svårt att köra fast. Markfrigången är 27 centimeter vid framaxeln och 24 centimeter vid bakaxeln, bilen klarar nu ett vattendjup på 70 centimeter (tidigare 60 centimeter) och tål en lutning på 35 grader (tidigare 27 grader). Tack vare ökad användning av lättare stålmaterial och aluminium har vikten bantats med cirka 170 kilo samtidigt som vridstyvheten i bilen ökat med 55 procent.

Klassens original på lekhumör Hängivna fans förbeställer

I stan spelar den sortens siffror inte särskilt stor roll. Där har modellen egentligen bara en sak som talar för den: överlägsenheten. Sportbilarna ser så små ut där nere på asfalten, från förarsätet tittar man till och med ner på medtrafikanter som kör Range Rove eller Bentley Bentayga. En Toyota Land Cruiser känns rent minimalistisk i jämförelse. Det är speciellt att köra en bil där du tittar ner på de vanliga låtsasterrängfordonen, suvarna alltså, på vägen. G-klass är både lyx och brutalitet, nytt och gammalt, på samma gång.

Sedan 1979 har man byggt drygt 300 000 G-klass i Graz där det är Magna-Steyr som står för produktionen. Precis som många andra lite udda modeller har G-klass en kärna av hängivna fans. I Sverige har Mercedes exempelvis redan sålt 100 exemplar av den nya versionen och en majoritet av kunderna har valt i AMG G 63-versionen. V8:an på 5,5 liter och 585 hästkrafter ger en acceleration 0-100 km/tim på smått otroliga 4,5 sekunder, och bilen kostar i det här utförandet från 1 449 000 kronor. CO2-utsläppen? 322 gram/km.

Geleändewagen är hårdast i stan och i en klass för sig. På gott och ont.