Di Weekend BIL

Lyxbilssamlarna möts vid Comosjön

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

På Concorso d’Eleganza vid Villa d’Este vid ­Comosjön visas flera av världens mest hyllade historiska bilar upp, jämte ett halvdussin splitter nya konceptbilar. Årets Best in Show blev en Alfa Romeo 8C 2900B från 1937.

Concorso d’Eleganza vid Comosjön är världens främsta show för historiska bilar. På Gatsby-inspirerade partyn pågår heta diskussioner om hur framtiden ser ut för dessa rullande konstverk.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Solen strålar över de smaragdgröna trädgårdarna som omger det ståtliga 1500-talspalatset Villa d’Este, som helgen till ära utsmyckats med ett 90-tal av världens viktigaste historiska bilar. En 1920-talsklädd stråkorkester sätter ett passande soundtrack till skinande fendrar, blankputsade ekrar och utställare i outfits som ofta matchar årgången på deras bilar. På eftermiddagen, just som de blankputsande bilarna i en ­polyfoniskt mullrande motorsymfoni ska rulla förbi de exklusivt inbjudna gästerna, öppnar sig dock himlen. När det inte kan regna och blåsa mer, börjar det hagla. Vita, korgflätade panamahattar hotar flyga av, paraplyer kollapsar, kypare i vit jackett springer runt i stormen och försöker rädda vad som räddas kan. Publiken som inte får plats under markisen tar skydd inne i palatset, som sedan 1873 är en femstjärnig resort.

Fastän Anthony MacLean under den bullriga, bensindoftande paraden i skritt-tempo blir hyllad och applåderad för sin vackert patinerade militärgröna Lancia Lambda Serie V från 1928, ser han ut som en dränkt katt som önskar att han vore tusen dagar härifrån.

”Vi blev lite blöta”, konstaterar han torrt i ett oefterhärmligt brittiskt understatement, när jag träffar honom dagen därpå vid Villa Erba, som härbärgerar den publika delen av Concorso d’Eleganza.

Han är Lanciasamlare sedan 1967, och berättar att han för två år sedan äntligen kunde köpa bilen som han längtat efter i 28 år. Uppenbarligen är tålamod är lika viktigt som passion när det gäller sådana här historiska bilar som måste servas efter 80 mils körning.

”Pendeln har svängt. Tidigare rådde en amerikansk trend som gick ut på att bilar skulle se bättre ut än när de var nya. Vilket var synd, eftersom det förstör åldrad patina och historia. Vem som helst med tillräckligt pengar kan köpa något som ser nytt ut – men du kan inte fejka historik”, säger Anthony MacLean.

En annan samlare, Duccio Lopresto, är välkänd i bilsamlarkretsar. Tillsammans med sin far Corrado Lopresto har han en samling med fler än 100 bilar. I år visade de tillsammans en petroleumblå Alfa Romeo 1900 Super Sprint La Flèche från 1955.

”Vi försöker imponera genom att väcka starka känslor. På Concorso d’Eleganza visar vi inte upp det dyraste och förväntade, utan något vackert med speciell design.”

Det låter väldigt italienskt?

”Ja, det är väldigt italienskt att alltid kunna chocka och imponera – på gott och ont! Vi har inget mellanläge, bara det extrema”, säger han och skrattar.

Lopresto berättar också att bilauktionerna har förändrats.

”Tidigare såg vi en enorm värdestegring, framför allt för Ferraris från 1950- och 1960 talen. Nu sjunker de i pris, marknaden justeras. En annan trend är att yngre samlare vill ha bilar som de har en relation till. 30-40 åringar ­köper rallylegender och andra bilar med intressant design från 1970- och 1980-talen.”

Han spekulerar i att förarlösa bilar kommer att ta över alltmer, och just därför är han optimistisk när det gäller nästa generation samlare av klassiska bilar.

”Folk kommer att spendera mycket pengar på att äga ­objekt som är helt annorlunda jämfört med vad de använder till vardags. Det handlar om passion. Människor spenderar pengar på vad de älskar. Se bara på när vi bytte från hästar till bilar – det betydde inte döden för hästar. I stället skulle man kunna säga att de blev samlarobjekt. Och jag tror att detsamma kommer att ske med bilar”, säger han.

”En av världens mest intressanta bilar ”

Vinnaren av Best in Show 2019 – Alfa Romeo 8C 2900B från 1937 – är med sin nattsvarta, långsmala motorhuv och läderinteriör den mest eleganta touringbil du kan tänka dig. Men när det begav sig byggdes den för att tävla.

Ägaren David Sydorick värjer sig dock för den personliga uppmärksamheten.

”Priset går till bilen. Vi samlare är bara omhändertagare av dessa fina juveler”, säger han.

J. Philip Rathgen, sedan sex år tillbaka jurymedlem i Concorso d’Eleganza, förklarar valet.

Full fart i lyxfabriken

”Med sin perfekta design som kombinerar elegans och aerodynamik är det helt klart en av världens mest intressanta bilar”, säger han.

Varken Presto eller Rathgen vill dock spekulera i vinnarbilens pris. Inte heller fjolårsvinnaren, österrikaren ­Andreas Mohringer. De menar alla att det är bilarna som är intressanta, inte prislapparna eller ägarna. Men eftersom Alfan har mångfaldiga utmärkelser och tillsammans med Bugatti Type 57 sägs vara den viktigaste bilen som byggdes före andra världskriget, skulle den troligen toppa rekordet för världens dyraste bil. Vilket i dag ligger kring en halv miljard kronor.

J. Philip Rathgen menar också att dagens ekonomiska läge är gynnsamt för samlare.

”I dag är det billigt med pengar. Så varför inte köpa en Ferrari California Spyder i stället för att ha pengarna på banken med negativ ränta, som vi har i Schweiz just nu?”, frågar han retoriskt.

Efter att Alfa Romeo 8C 2900B utsetts till best in show förklarade klockmärket A Lange & Söhnes vd Wilhelm Schmid varför de är på plats under Concorso d’Eleganza.

”Klockor och bilar är alltid mer än sina tekniska delar. Designen och funktionen med en bil som du kör, eller en klocka som du bär, är alltid ett exempel på din smak och estetik.”

Klockmärkets produktchef Anthony de Haas menade att det också handlar om en gemensam fascination för det mekaniska.

”Du ser hur ögonen spärras upp på samma sätt när ­någon öppnar huven på en gammal bil, som när han stirrar in i urverket på en klocka som tillverkas efter 200 år gamla hantverksprinciper. Plus att både klockor och bilar naturligtvis är vackra ting som du egentligen inte behöver”, ­säger han.

”Att hitta och renovera bilar är ett gift. Ett mekaniskt ­objekt är ett emotionellt objekt med ett hjärta”, säger Egon Zweimüller från Österrike, som utöver egna bilar också varsamt renoverar åt andra samlare.

”Det är som en sjukdom du inte kan bli av med, du letar alltid efter något som är mer intressant”, fortsätter han.

Zweimüller är glad över att den tidigare trenden med överdriven perfektion i renoveringar nu är på väg att försvinna.

Duccio Lopresto håller med.

Favoritmonster med plats för familjen

”Överrestaurering förstör en bils själ”, säger han.

1970-talshojar trendigast

Under helgen visades även för nionde gången motorcyklar upp. Årets 46 tvåhjulingar sträckte sig från en 1901 Holcroft till nutida konceptmotorcyklar. Även här var det samma trender som gäller: 1970-talet är på väg upp, renovering ska vara minimal, och allra helst ska hojen vara unik.

”En positiv överraskning är att samlare i 30–35-årsåldern verkligen vet alla detaljer om de motorcyklar de har eller är på jakt efter. Bland äldre handlar det ofta om en passion som inte alltid är förankrad i kunskap, säger Alessandro Altinier, som fick så kallade ”honorable mentions” både för caféracern BSA DBD 34 Gold Star från 1958 och tävlingsvarianten Triumph T140 Trident från 1969, som är unikt anpassad åt 15-faldige världsmästaren Giacomo Agostini.

” Jag vet att en bil är ett tekniskt föremål, men ju mer man arbetar på det, desto mer av ett liv får det”, säger den österrikiske supersamlaren Andreas Mohringer.

”Vi äldre samlare måste dela vår passion med kommande samlare, annars kommer Concorso d’Eleganza om 6–8 år att arrangeras på ett ålderdomshem!”

Duccio Lopresto nickar bifall.

”Det är vårt ansvar att nå ut till en yngre generation. Och Concorso d’Eleganza Villa d’Este håller elden vid liv.”