Di Weekend BIL

Ford GT – en brutalt bra investering

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Ford GT, Lommel, Belgien, 2018.

Carl-Johan Lejland

Lastutrymme? Förbrukning? Glöm det. Tänk i stället på motorljud, hisnande prestanda och ett otroligt grepp. 0–100 km/tim går på under tre sekunder. Det är en upplevelse som är svår att tröttna på. Di Weekends Carl-Johan Lejland har kört Ford GT på testanläggningen i belgiska Lommel.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ford GT beskrivs av tillverkaren som en racingbil som ­anpassats med bara det absolut nödvändigaste för att få ­köras på vanliga vägar. Det är i princip bara de två mugg­hållarna, i aluminium, som skiljer bilen från racingversionen. Som förare skyddas man av en konstruktion som lever upp till säkerhetskraven från Internationella Bilsportsförbundet, FIA.

Det bärande materialet är kolfiber, och det syns. Det karaktäristiska grå-svarta mönstret finns överallt och inredningen är naken på racingvis. Förutom växelvredet är i princip alla funktioner tillgängliga ­direkt på ratten för att föraren inte ska ­behöva ta ögonen från vägen. Stolarna är fastbultade och går inte att justera. I stället kan man skjuta pedaler och ratt fram och tillbaka för att få en bra position.

Chassiet ändrar höjd

Att köra Ford GT är få förunnat och Di Weekend är för ändamålet på den amerikanska biljättens stora testanläggning i belgiska Lommel. Här har Ford i mer än 50 år slitit däck och bromsar och fler än 100 testförare plågat allt från transportbilar till ­familjevagnar varv efter varv. Vår instruktör är uppenbart nöjd med att arbets­givaren lyckats få hit Ford GT, som en omväxling i det vardagliga nötandet.

Efter några varv i det förhållandevis ­mjuka normalläget är det dags att lägga i det riktiga sportläget. Det innebär bland annat att bilens avstånd till vägbanan ­minskar från 12 till 7 centimeter. Det är som om man sätter sig på asfalten. Men det ­bästa är ljudet. ”Klonk”, låter det när man ­trycker på knappen, och så är det som att bilen ­andas ut och sjunker ner i väntan på att ­föraren ska dra i väg.

Just ljudet är speciellt i Ford GT. Från motorn, så klart, men det mest slående är den mekaniska upplevelsen när man hör chassiet ändra höjd eller bakvingen röra på sig. Det klonkar och smäller på ett mysigt, omodernt sätt. Att bilen är fullmatad med ny teknik har ingenjörerna lyckats dölja väl.

FAKTA
FORD GT i korthet

Totalbetyg: 20 poäng

Köregenskaper: 5 poäng

Komfort: 3 poäng

Ekonomi: 3 poäng

Säkerhet: 4 poäng

Bilkänsla: 5 poäng

Pris: Cirka 5 miljoner kronor.

Motor: V6 på 3,5 liter, 646 hk, vridmoment 750 Nm.

­Utsläpp av koldioxid: Anges ej.

Prestanda: 0–100 på under 3 sekunder, toppfart 347 km/tim.

Tjänstevikt: 1 442 kilo.

Längd x bredd x höjd: 478 x 200 x 111 cm.

Bagage­utrymme: 11,3 liter.

VISA MER
FAKTA
KONKURRENTER

McLaren 600LT. Den brittiska uppstickarens senaste är fantastisk att köra.

Ferrari 488 GTB. Klassens klassiker kommer självklart från Maranello.

Lamborghini Huracan. Störst motor vinner? Med V10 och lägre pris.

VISA MER

Fler än 50 sensorer mäter hela tiden ­bilens prestanda, förarens aktioner och den omgivande miljön för att optimera kör­ningen. 25 system i bilen tar hand om all data och analyserar omkring 300 mb per sekund. En annan modernitet är att motorn ”bara” har sex cylindrar, när bilar av den här kalibern traditionellt har åtta eller tio. Men dubbla turboaggregat ger en fullt tillräcklig effekt på 646 hästkrafter. Dess­utom sparar man vikt med en mindre motor. En annan anledning till att det blev V6:an är enligt Ford att den visat sig extremt tålig och därmed utmärkt för race som exempelvis 24-timmars på Le Mans.

Testkörd: McLaren 600LT imponerar stort

Från full acceleration upp till fyrans ­växel går vi på bromsen och ner till trean innan en vänstersväng som det går att gasa sig ut genom. Sedan hårt på bromsen för att ­klara först en höger, och sedan en vänsterkurva. Det gäller att vara snabb i fingrarna när man ska växla, för indikatorn på ratten går oerhört fort från grönt till rött och missar man och når varvtalsstoppet förlorar man tid. Å andra sidan vill man ju inte missa det maximala vridmomentet som nås vid 5 900 varv per minut.

Toppfart på 347 km/tim

Greppet mot asfalten är overkligt bra. Det ska inte gå att hålla nästan full gas och samtidigt svänga. Motorn vrålar och det tjuter om däcken, men bilen går precis dit man vill. Den går stabilt som en kryssare, vilket är en förutsättning när toppfarten ligger på 347 km/tim, och den kränger minimalt i kurvorna. Det är inte förrän man verkligen försöker göra bort sig som antisladdsystemet går in och korrigerar förarmisstagen. Men tack för det, det är inte helt utan nervositet man drar på allt man har i en bil som bara tillverkas i 1 000 exemplar och kostar cirka 5 miljoner kronor.

När bilen presenterades var beskedet att bara 500 bilar skulle tillverkas. Men efterfrågan på supersportbilar verkar omättlig och nu är beskedet att det blir 1 000 bilar totalt, varav 250 tilldelas den europeiska marknaden. Sverige får en tilldelning på fyra bilar och två har levererats, medan ­exempelvis Finland och Danmark bara får var sin bil. Får du syn på en GT på våra breddgrader är det alltså en speciell händelse. Får du syn på en handfull bilar på rad kan du utgå från att det är nordiska GT-klubben som är ute och finåker. På långresor gissningsvis med en följebil med weekendväskor, Ford GT har nämligen ett bagageutrymme på ynka 11,3 liter.

VW Touareg – en draghäst i toppklass 646 hästkrafter

Priset på omkring 5 miljoner kronor ter sig faktiskt riktigt bra, även om det tar emot att säga att det rör sig om en billig bil. Men eftersom Ford GT tillverkas i en begränsad serie som är slutsåld sedan länge, kommer värdet på bilen med största sannolikhet att stiga med tiden. Dessutom har bilen ett ­modellnamn som osar framgångsrik motor­sporthistorik. En historik som har sin upprinnelse i Henry Ford II:s misslyckade försök att köpa Ferrari på 1960-talet. Enzo Ferrari och Henry Ford II kom inte överens om villkoren, vilket slutade med att Ford flög hem från Italien fast besluten att ta upp kampen med Ferrari på tävlings­banorna. Resultatet blev Ford GT40, som bröt Ferraris långa segersvit i Le Mans 24-timmars och dessutom vann tävlingen fyra år i rad 1966–1969.

Så för dig som har pengarna och gillar rullande investeringar är det här ett bra val. Kom bara ihåg att 646 hästkrafter på bakaxeln kan rasera även den säkraste av placeringar.