Di Weekend BIL

Exklusiv expansion– så behåller bilikonerna lyxkänslan

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FULL FART. Rolls-Royce sålde rekordmånga bilar i fjol och har det angenäma problemet att man inte vill sälja för många för att bibehålla märkets exklusivitet. För övriga brittiska biltill­verkare är läget inte lika ljust.

Rolls-Royce

Rolls-Royce lever på sin exklusivitet och chefen Torsten Müller-Ötvös vill inte se en Rolls i varje gathörn. Med rekordförsäljning i fjol kan det vara dags att minska kundernas köplust. Andra ­brittiska märken har det tuffare: Aston Martin letar nya pengar och Jaguar Land Rover måste spara.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Hos Rolls-Royce i Goodwood i ­södra England är det full fart. Under 2019 ökade försäljningen med 25 procent. På en global marknad som sväljer nästan 90 miljoner fordon är 5 152 bilar inte jättemånga . Men det är inte vilka bilar som helst, och inte vilken tillverkare som helst. För Rolls-Royce innebar fjolåret ett nytt rekord, försäljnings­ökningen innebär drygt 1 000 fler sålda bilar jämfört med 2018.

Den främsta anledningen är den stora massiva Cullinan, som är märkets första suv. Kunderna i den här lyxklassen är en speciell kundgrupp, men suget efter suvar har de gemensamt med bil­köpare i alla segment på alla marknader. Den nordamerikanska marknaden är den största och står för omkring en tredjedel av volymen. Den kinesiska marknaden är näst störst och därefter följer den europeiska. Efter Di Weekends provkörning av Cullinan kan vi konstatera att bilen trots sin storlek flyter fram över asfalten, och för första ­gången kan man med lite god vilja även kalla en Rolls för en praktisk bil.

Bygger personliga relationer

Nu står lyxbilstillverkaren inför ett problem. Hur många bilar kan man sälja och ändå kännas ­exklusiv?

”När jag började för tio år sedan sålde vi knappt 1 000 bilar per år. Nu ligger vi på över 5 000 bilar vilket på en global marknad fortfarande inte är en hög siffra. Jag är inte orolig för exklusiviteten så länge du inte ser en Rolls-Royce i varje gathörn”, säger Torsten Müller-Ötvös, vd för Rolls-Royce.

Kan man inte öka volymen får man skruva på andra reglage. Ett sådant är affärsområdet för specialiseringar. Det har länge varit så att ­köpare av lyxbilar önskar sätta sin personliga prägel på fordonen, och den efterfrågan har ökat.

”Den utvecklingen finns även i lyxsegmentet för mode och klockor. Vi lärde oss det för många år sedan och har byggt personliga relationer med våra kunder, förmodligen bättre än någon annan i lyxvaruindustrin.”

När det gäller kundernas önskemål, har du något favoritexempel?

”Jag har sett många fantastiska bilar här. Vi har precis gjort en bil för en kund i Stockholm och han ville ha den full av rosor och fjärilar, så det löste vi. Det blev en otroligt vacker bil.”

Två miljarder kronor på startlinjen

Hela branschen går snabbt mot elektri­fiering, var i den processen är Rolls-Royce just nu?

”Vi elektrifierar under det här decenniet, och självklart jobbar vi redan med det. Tänker man på ljudkomforten håller vi redan hög standard med våra V12:or, men man ska aldrig sluta försöka bli bättre”, säger Torsten Müller-Ötvös, som inte ser samma volymtillväxt 2020 som 2019 framför sig.

”Det vore farligt att sänka priserna för att öka produktionen. Det kommer vi definitivt inte att göra”, säger han.

Även för det tidigare systermärket Bentley, som numera ägs av Volkswagen, är det en suv som driver resultatet. Försäljningen av Bentley Bentayga går starkt och var en bidragande faktor till att ­Bentley kunde visa svarta siffror för 2019.

Man kan konstatera att de båda urbrittiska biltillverkarna, som en gång tillverkades sida vid sida i samma fabrik, lyckats väldigt bra med sina respektive tyska ägare.

Vintagevärldens värstingar Börsen ingen räddning

Medan Bentley och Rolls-Royce kan ses som ­bevis på hur den flera gånger uträknade brittiska bil­industrin rest sig, är ändå inte allt väl på öriket. Kör du till exempel 2,5 timmar norrut från Rolls-Royce i Goodwood till Gaydon, är läget är tvärtom dystert. Aston Martin Lagonda har gjort det till en konst att ta sig ur besvärliga finan­siella lägen, och tanken var att en börsnotering skulle bli en ny räddningsplanka. Så har det inte blivit. När bolaget gick till börsen i fjol låg kursen på 19 pund per aktie. Sedan dess har kursen sjunkit ­betänkligt och handlas nu kring 4 pund och bolaget letar nya pengar igen. Enligt brittisk press förs diskussioner med olika aktörer, varav en sägs vara den kanadensiske racingentusiasten Lawrence Stroll, som med lyckade placeringar i bolag som Tommy Hilfiger och Michael Kors byggt upp sin miljardförmögenhet. Ett annat rykte säger att Volvoägaren Geely är en av intressenterna.

2020 hann dock knappt börja innan bolaget tvingades till en vinstvarning. Där meddelade man att vinsten lär stanna under 1,74 miljarder kronor, att jämföra med nästan 3,1 miljarder kronor för före­gående år. Att göra som Ferrari, att gå till ­aktiemarknaden och se kursen rusa, har alltså inte fungerat. Nu återstår det att se om det går att göra som Rolls-Royce, att lansera en suv och på så sätt få snurr på försäljningen. Mycket av hoppet för ­Aston Martin Lagonda står att finna i modellen DBX. Suven innebär ett stort avsteg från märkets sportiga historik, men kanske kan den populära biltypen ge det utsatta bolaget ett extra liv. Enligt företaget har man omkring 1 800 förbeställ­ningar, en viktig signal med tanke på att försäljningen i fjol sjönk med 7 procent till en ­total volym på 5 809 bilar. Om det räcker för att blidka investerarna är dock oklart. Bolagets mål om att sälja 14 000 ­bilar i årstakt 2023 ter sig svårt att nå.

Ljusare för Jaguar Land Rover

Jaguar Land Rover, som ägs av indiska Tata, har efter tio feta år haft det kämpigare på sistone. Men efter ett fjolår av att spara och gneta ser det lju­sare ut. Gruppen har till exempel elbilen Jaguar I-Pace och den nya Land Rover Defender att förlita sig på. Med en volym på kring 600 000 bilar i årstakt är dock Brexit en ständig källa till oro, precis som för övriga biltillverkare som har ­produktion på de brittiska ­öarna.