Di Weekend BIL

Biltest: Jaguar XF Sportbrake

XF Sportbrake är byggd på samma tekniska bas som lillebror XE, men har i den här versionen en stark dieselmotor på 240 hk.

Foto: Håkan Matson

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Det är inte alltid lätt att vara fundamentalist, en sådan där som tycker att en skomakare borde förbli vid sin läst och att också små avvikelser från den enda sanna linjen är av ondo.
Kort sagt: jag har svårt att acceptera en kombi från Jaguar, som den nya  Jaguar XF Sportbrake.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Samtidigt har jag ju – något som vi sannerligen kunnat konstatera genom åren – stundom haft helt fel.

Jag var en av dem som varnade Porsche för misstaget att göra en suv. Vi vet hur det gick: i fjol bestod 70 procent av Porsches försäljning av suvar, vilket naturligtvis betyder feta inkomster till kassan i Stuttgart.

Men någon sportbilstillverkare i ordets allra vackraste och renaste mening är Porsche inte längre.

Och ta Jaguar.

Märket kämpade länge i skuggan av systermärket Land Rover och visade inte alls upp samma framgångar. Men så, i slutet av 2015, lanserades suven F-Pace och då förändrades allt.

FAKTA
Jaguar XF Sportbrake 2.0D

Totalpoäng: 16.

Köregenskaper: 4 poäng.

Komfort: 4 poäng.

Ekonomi: 2 poäng.

Säkerhet: 3 poäng.

Bilkänsla: 3 poäng.

Pris: Från 411  930 kronor. Testbilens grundpris 577  900 kronor, totalpris 839  700 kronor.

Förmånsvärde: Basversionen (Jaguar XF Sportbrake Portfolio 20d AT) har ett förmånsvärde på 6 708 kronor).

Motor: Fyra cylindrar, två liter, effekt 240 hk, vridmoment 500 Nm.

Förbrukning: 0,55 liter/mil.

Utsläpp av koldioxid: 144 gram/km (miljöbilsgränsen är 95 gram/km).

Prestanda: 0–100 på 6,5 sekunder, toppfart 246 km/tim.

Tjänstevikt: 1 740 kilo. Längd x bredd x höjd: 496 x 199 x 150 cm.

Bagageutrymme: 565 liter.

VISA MER
FAKTA
Konkurrenterna

BMW 520d Touring. Underbar körmaskin, fortfarande. Interiören behöver dock moderniseras ännu mer.

Mercedes E 220d. Imponerar i de flesta avseenden. Ta bara bagageutrymmet: 640 liter. Hög prislapp.

Volvo V90. Billigare och modernare – inte minst interiören. Men lastutrymmet är inte som i en klassisk Volvo-container.

VISA MER

F-Pace blev omgående den snabbast säljande modellen i Jaguars 95-åriga historia och var huvudförklaringen till att märket i fjol ökade med 77 procent, till 148 730 sålda bilar.

Brott mot varumärket

Var tredje såld Jaguar var en F-Pace.

Stärkt av framgången lanseras nu nästa suv, E-Pace, och mycket snart torde varannan såld Jaguar vara en suv. Minst.

Men vilken roll ska då en kombi från Jaguar spela? Vem väljer den i stället för en het suv? Vem väljer en kombi från Jaguar?

Den allra första Jaguar-kombin, en förklädd Ford Mondeo med bullrig tvålitersdiesel, var ett svårt brott mot varumärket. Riktigt lika illa är det naturligtvis inte med XF Sportbrake, som onekligen har en hel del attraktiva egenskaper.

Modellen kan till och med anses leva upp till Jaguars klassiska valspråk: ”Grace, Space and Pace”.

Snygg design har den, alltså ’Grace’, och är dessutom snyggare än föregående modell från 2012. Bilen är förvisso nästan 5 meter lång (496 centimeter), men ändå 6 mm kortare än föregångaren. Viktigare är att axelavståndet har ökat med 5,1 centimeter. Det har inte bara gett bättre proportioner, utan också massor av utrymme för baksätespassagerarna.

Bagageutrymmet, onekligen viktigt för en kombi, är rejält – hela 565 liter – och fäller man baksätet får man ett plant golv, som dock lutar en aning, men som ger plats för 1 700 liters last.

Det motsvarar tydligen 27 800 golfbollar, varför man nu skulle vilja stoppa in dem där. Så ’Space’ finns det.

Utmärkta köregenskaper

Klassens största glastak, 1,6 kvadratmeter, finns också att blicka ut genom. Och vill du dra för gardinen gör du bara en rörelse med handen; bilen kan nämligen utrustas med Gesture Control, en av de mera onödiga innovationerna i bilbranschen. Jag menar: vad kostar det på att trycka på en knapp?

Också farten, ’Pace’, måste sägas vara tillfredsställande, åtminstone i testbilen. Jaguar kör med Volvos koncept: de flesta modeller har tvålitersmotorer, så också vår bil, som drivs av en dieselmotor på 240 hk och ett vridmoment på hela 500 Nm. All kraft överförd via den ständigt lika mjuka, åttaväxlade automatlådan från tyska ZF. Visserligen finns det ännu starkare motorer att tillgå – 380 hk (bensin) och 300 hk (diesel) – men testbilen ska klara 0-100 på 6,5 sekunder, något som räcker långt. Officiell förbrukning är 0,55 liter per mil, men med ett koldioxidutsläpp på 144 gram/km kommer den här versionen av XF Sportbrake inte att trivas helt i det nya skattesystem som införs i Sverige till sommaren.

Mer sålda kommer versionerna på 163 och framför allt 180 hk att bli.

Brittisk bjässe vårdar sin image

Köregenskaperna är utmärkta. Bilen är byggd på samma aluminiumstruktur som den mindre XE-modellen och väger 200 kilo mindre än föregångaren, men 115 kilo mer än sedanmodellen av XF.

Chassiet är oerhört balanserat, viktfördelningen perfekt och fyrhjulsdriften gör att bilen verkligen ligger som ett lok på vägen. Den är långfärdsresenärens bästa kamrat, dock med ett par skönhetsfläckar: motorljudet och däckens känslighet för små ojämnheter. Inga dramatiska saker, men ändå värda att påpeka.

Styrningen är vass och mjuk på samma gång, men be mig inte förklara vad jag menar med den känslan.

Känns omodernt

Till det negativa hör interiören.

En del av plasten är helt enkelt för billig för en bil i klassen och mycket känns omodernt.

Till det tveksamma hör också priset.

Jag häpnade när jag såg vad testbilen kostade. Redan baspriset är saftigt: 577 900 kronor. Sedan har lite smått och gott tillkommit för 261 800 kronor, så slutnotan hamnar på 839 700 kronor.

Hallå, det är trots allt bara en traditionell kombi med tvålitersdiesel!?

Men tar man 2 700 kronor för sådant som rattvärme – något som exempelvis Kia Picanto har som standard – blir det förstås dyrt på slutet.

Till det trista hör också att en hel del av säkerhetsutrustningen inte är standard, utan måste beställas extra. Någonstans hade man hoppats att sådana tider var förbi.

Jaguar XF Sportbrake har i första hand de raka konkurrenterna att slåss mot – BMW 5-serie, Mercedes E-klass, Audi A6, Volvo V90. Men det är svårt att se några dräpande argument för varför man skulle välja den brittiska bilen, utom möjligen för att den just är brittisk. Frågan är bara hur många anglofiler vi har i landet.

Den minst lika intressanta frågan är hur modellen ska klara den interna kampen mot F-Pace. Jaguar har försökt ladda XF Sportbrake med diverse attiraljer som ska signalera en aktiv livsstil, ett begrepp som bilindustrin med gemenamma krafter har slitit ut.

Familjebråk i paradiset

Cykelställ, hållare för snowboard och vattensportgrejer, Activity Key. Den senare, ett vattentätt handledsband i gummi, som gör att man kan lämna nyckeln kvar i bilen när man ger sig på Vansbrosimningen eller bestiger Kebnekaise.

Grejen är att det finns till F-Pace också.

Den interna matchen

Allt som XF Sportbrake kan göra kan F-Pace göra bättre, åtminstone i många kunders ögon.

Så även om båda modellerna med min trånga syn på saken utgör ett brott mot själva varumärket Jaguar så är utmaningen en annan för XF Sportbrake, nämligen den interna matchen mot F-Pace.

Vilken roll ska en kombi från Jaguar egentligen spela?