Medtrafikanter både i bil och till fots vrider huvudet och kastar långa blickar efter bilen vart man än kommer. Att åka Rolls-Royce har aldrig varit något för den blyge och är det inte 2017 heller.
Rolls-Royce Dawn är mindre än Phantom, men är ändå i princip så långt från en småbil det går att komma: längden är 5,3 meter och bredden 1,95 meter. Vikten ligger på drygt 2,5 ton och för att få bilen att skjuta i väg till 100 km/tim på bara 5 sekunder finns en 6,6-liters V12 under motorhuven.
Det känns overkligt att skriva i tider av 1-liters motorer och snåldieslar. Men så är det. Effekten ligger på 571 hästkrafter och vridmomentet på nästan löjliga 820 Nm.
Svävande känsla bakom ratten
Som stadsbil är Rolls-Royce Dawn för stor och otymplig. Först när vi lämnar Stockholms stadskärna och alla nyfikna blickar bakom oss kommer bilen till sin rätt.
På motorväg är färden trygg och mysig och på lite mindre landsväg ännu bättre. Chassiet är sportigare än i Ghost-modellen men långt ifrån stötigt. Kontakten med asfalten är lite diffus och att ratta bilen ger en svävande känsla. Men så ska det nog vara och luftfjädringen borgar för en jämn och fin gång.
Med ett fullt tramp på gaspedalen tar bilen fart på ett sätt man sällan förknippar med fordon i den här storleksklassen. Och med den åttastegade automatlådan går det att köra Dawn hårt och tufft.
Men det är inte så man bäst upplever en Rolls-Royce. Här ska det åkas aristokratiskt. Att ha bråttom i den här bilen är inte värdigt märket.
Alltså lättar vi på gasen. Körningen är knäpptyst med taket på och ljudisoleringen är med andra ord precis så bra som den ska vara. Som cabriolet är Dawn också en extremt behaglig bil att åka i. Så länge man sitter i framsätet i varje fall. Passagerare därbak ombeds att hålla i eventuell huvudbonad, för där blåser det ganska rejält.
Varumärke i särklass
Rolls-Royce har ett varumärke som för tankarna till statsöverhuvuden, oljemiljardärer och rockstjärnor och har som sådant få konkurrenter. Det gäller även för Dawn. Det är väl egentligen bara en Bentley som kan mäta sig i glansen. När det gäller komfort är det möjligtvis BMW 7-serie eller Mercedes S-klass som kan vara med och tävla, men då handlar det inte längre om samma superexklusiva bilägande.
Priset är lika överdådigt som lyxkänslan i bilen. Bilen kostar från kring 3,4 miljoner kronor. För det får man å andra sidan en bil som till stor del handbyggs i engelska Goodwood. Få kunder köper dock en Rolls-Royce i grundutförande: allt, precis allt, går att specialbeställa och anpassa efter personliga önskemål. Kanske vill du exempelvis att dina initialer, släktens sköld eller att ett favoritcitat ska broderas för hand i sätena? Inga problem. Lädret till klädseln kommer från några få utvalda gårdar som kan svara upp mot tillverkarens krav på att djuren ska ha det bra under sin levnad och få garanterat bra utfodring.
Förklädd BMW-display
En annan detalj värd att lyfta fram är de otroligt murriga mattorna i bilen. De är underbara att vila fötterna på, men usch vad jobbiga att hålla rena, tänker en tråkmåns som jag.
Att det är tyska BMW som äger brittiska Rolls-Royce är svårt att se, eftersom väldigt få synliga delar är gemensamma mellan märkenas bilar. Det mest iögonfallande i Dawn är systemet för information, underhållning och navigation. Det är helt enkelt BMW:s system fast lätt förklätt i Rolls-Royce-kläder. Men i allt väsentligt känner den som kört BMW igen sig i menyer och styrning av systemet.
Trots att en Rolls-Royce kostar en slant har den svenska importören Callisma sålt över tio bilar på bara ett par månader. Även om de kommer att förbli ovanliga på vägarna finns det förutsättningar för att de kommer att bli en vanligare syn framöver.
Till den överdådiga lyxbilens försvar ska också sägas att det här faktiskt är en bil som fungerar i vardagen. Det är mer än man kan säga om många supersportbilar från Ferrari, Lamborghini och McLaren, som ofta bara har plats för två och är begränsade vad gäller bekvämlighet och framkomlighet.
Omodern – men världsbäst
Men att köra en Rolls-Royce med en enorm V12:a känns otidsenligt när så mycket fokus i bilvärlden ligger på att maximera användbarheten, bygga små kompakta suvar eller på att elektrifiera drivlinan. Att då glida fram i en jättebil som drar 1,5 liter bensin per mil – om du kör försiktigt – gör att Rolls-Royce Dawn inte är den mest moderna produkt jag kan komma på.
För den lätt excentriske bilköparen som är ute efter lyx, förfining och komfort är märket dock fortfarande bäst i världen.
