Den här krönikan börjar med en bekännelse. Jag har aldrig varit på oktoberfest i München. Det kanske är märkligt med tanke på all den lättdruckna, smakrika ölen och det goda, sydtyska köket, men det har liksom aldrig blivit av. Kanske finns en rädsla i bakhuvudet för att bara få välja mellan de sex lokala bryggeriernas öl som serveras under -stadens festligheter.
Men nu är ju september och oktober ölmånader av stora mått inte bara i München utan globalt. Oktoberfesttappningar kranas ut från såväl gigantiska ölkonglomerat som små pikobryggerier. Och inför den maltdoftande säsongen har Systembolaget släppt lös en osedvanligt stor mängd ölsorter med olika särdrag och stil – från lättklunkad, tysk oktoberfestöl och lankig, internationell lager till chokladig, brittisk stout och lokalbrygd, snipig fruktöl.
Den allsmäktiga IPA-trendvinden har bytts ut mot ett mer spännande men samtidigt svår-navigerat virrvarr av trender på ölmarknaden. -Gamla ölsorter från när och fjärran dammas av, helt nya öl ser dagens ljus, obskyra bryggerier samarbetar till höger och vänster, och en del producenter försöker med varierande framgång knyta produktion och råvaror till autenticitet, hållbarhet och kvalitetstänkande. Även om man som konsument har hygglig koll på vad som skiljer altbier från geuze och porter, har olika bryggare ibland radikalt olika uppfattning om hur en öltyp ska smaka, vilket gör att två öl av samma typ från två brygghus kan vara helt olika. Ölutbudet är ett angenämt kaos.
Dessutom finns en trend mot större medvetenhet kring råvarornas ursprung och kvalitet, inte bara smakmässigt. Det är ju så att många mikrobrygder betraktas och saluförs som lokalt hantverk, utan att några av råvarorna, förutom vattnet, kommer från den närmaste trakten eller ens från Sverige. Så småningom kommer bryggare kunna välja bland lokala humlesorter och mältat korn från trakten. Men ölbranschen har inte kommit så långt än.
En ölsort som etablerat sig stort i ölälskar-Sverige är saison eller farmhouse ale. Även om vad som buteljeras under det namnet kan -variera, finns ofta en viss koppling till originalet. Saison bryggdes på belgiska landsbygden under den kalla årstiden, för att användas som törstsläckare för lantarbetare under sommaren. Av förståeliga skäl låg alkoholhalten då ganska lågt, kring 3–4 procent, men den har sedan dess krupit upp och ligger i dag oftast på ytterligare några procent.
Saison har också fördelen av att ha en lätt fruktig, ganska frisk, lite lätt jästig karaktär. Lägg därtill att det inte är särskilt hårt humlat och därför inte så beskt, vilket gör det till ett ganska idealiskt öl att dricka till maten.
Nyligen lanserades både belgiska saison--klassikern Moinette Biologique från bryggeriet Dupont, och svenska varianter som Brekeriet Saison från skånska Brekeriet och Södvik Säsong 2016 från Eskilstuna Ölkultur.
Fruktöl på hallon är inget nytt, men på sistone har flera bryggerier i Norden lagt sig till med en hallonöl i portföljen. Med tanke på att hallon på våra breddgrader innehåller under-bara aromer, frågar man sig: ”Varför först nu?”. Inget hallonöl har ännu imponerat stort på mig, de har alla fel och brister, men Brekeriet gör som vanligt ett inte alls oävet försök med sin -Brekeriet Hallon.
En av de mest välkomna trendvindarna drar mot öl där malten snarare än humlen spelar -huvudrollen. En hel del brittiska öltyper har den profilen, men det är även del av nordisk öl-bryggartradition. Bland svenska mikrobryggerier som hakar på finns Helsingborgs Bryggeri med sitt Evil Red, gjort på en blandning av fyra maltsorter, varav en havremalt. Liksom de -flesta öl från mindre lokala bryggerier, säljs de främst lokalt.
Barley wine blir säkert aldrig någon stor-säljare på svenska ölhyllor, men långsamt finns i alla fall fler att välja på: alkoholstarka, söta, maltiga och matiga på alla sätt och vis smak-mässigt. Clown Shoes Crunkle Sam från Massachusetts i USA är så full av torkade tropiska frukter, karameller, marmelad, -värmande alkohol, citrustoner och mörkt bröd att det är rena vuxen-karamellen. Och långtifrån något att släcka törsten med på oktoberfesten.
STYREGÅRDS VAL: Oktoberfestöl
- Spaten Oktoberfestbier. 5,9 %, Tyskland (11281) 21,90 kronor (500 ml). Hygglig slätstrukten men ändå hel, ren och frisk med ett litet, svagt bett i beskan och toner av säd.
- Brewers Special Oktoberfest. 6,8 %, Finland (11843) 19,70 kronor (330 ml). Speciell i karaktären, lite brödigare, lite apelsinskal, en del earl grey-te. Inte för alla, men har personlighet.
- Samuel Adams Octoberfest. 5,5 %, USA (11261) 20,90 kronor (355 ml). Ren, klassisk märzen-stil vilket innebär kopparröd färg och en massa maltiga, knäckiga smaker utan att vara söt.
