Di Weekend REPORTAGE

Tupplur, nej tack

Personligt. Hönorna dominerar förmiddagen på äldreboendet Lumley Court i Newcastle. Ann, 85, har fått en stark känslomässig koppling till hönan Goldie.

Foto: Jack Mikrut

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Hönor har sprättat in i på äldreomsorgen. Att ta hand om hönor minskar depression och ökar välbefinnandet hos dementa och äldre. På ett ålderdomshem i norra England kläcktes idén Henpower, ett koncept som nu ska spridas över världen.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

»Det är numera livat i holken på äldreboendet Lumley Court utanför Newcastle. Förutom hönsen som kacklande möter upp vid grinden, sprätter också flera färggranna fågelfän runt inomhus. Det är dags för veckans konstcirkel på Lumley. Fyra personer som bor här deltar. Ann, 85, lider av demens. Hennes favorithöna Goldie, en vacker Buff Orpington, har hoppat upp och nästlat sig till rätta på hennes högra axel som om det var den mest självklara platsen i världen att ruva på. Ann lutar huvudet mot de mjuka gulröda fjädrarna. En mörkbrun höna kliver försiktigt omkring bland penslar och färgpaletter.

”Ann, som nästan aldrig får besök, har fått en stark känslomässig koppling till hönorna. Ann och Goldie har varit oskiljaktiga sedan Goldie var nyfödd liten kyckling, berättar Jos Forester-Melville, projektledare på Equal Arts, en välgörenhetsorganisation som arbetar med att förbättra livskvalitén för de äldre genom kreativa projekt.

Samtidigt som hönorna pickar och de äldre målar berättar hon om hur idén Henpower kläcktes.

Projektet inleddes på ett närliggande äldreboende, Shadon House, 2011. Shadon House är ett äldreboende för människor som vill ha ett självständigt boende, men behöver hjälp på grund av ett funktionshinder eller demenssjukdom. Billy, en äldre man, som flyttade in där verkade inte alls trivas. Han vankade ängsligt omkring, och mumlade alltid olika flicknamn. Han försökte förklara för personalen att han saknade sina flickor.

”Billys flickor visade sig vara hans hönor som han hade tagit hand om tidigare i livet och som han nu saknade”, berättar Jos Forester-Melville.

FAKTA
Djur inom vården

Flera olika djur förekommer som sällskapsdjur inom äldrevården och den vanliga vården med positiv effekt. Hundar och katter är de vanligast förekommande. Vård-, terapi-och besökshundar utbildas speciellt för uppdraget.

Djurterapi är populärt utomlands framförallt i USA. Hundar , katter och akvariefiskar är vanligast men i Japan, som ligger långt framme inom robotik, har man även robotkatter, robothundar och robotsälar som sällskapsdjur inom vården.

Sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset skriver i en rapport om hur sällskapsdjur påverkar äldres hälsa och livskvalitet och kan dessutom avlasta och förbättra vård, sänka kostnader och förbättra personalens arbetsmiljö. Ett argument mot djur i vården är att det saknas bred forskningsbaserad kunskap om djurs hälsofrämjande egenskaper, vilket försvårar samarbeten.

VISA MER

När Equal Arts köpte in sex hönor och ett begagnat hönshus till äldreboendet försvann Billys nervösa sätt. Han döpte genast hönorna och började engagera de andra på äldreboendet i hönsuppfödningen.

”Detta blev starten på Henpower”, berättar Jos Forester-Melville, som numera ansvarar på heltid för projektet hos Equal Arts.

”Hönorna ger många en anledning att gå upp på morgonen, för att ta hand om dem.”

Projektet visade sig snabbt vara en succé i sättet att tackla problem med ensamhet, isolering och även i att motverka demens. En studie på Northumbria universitetet, publicerad 2014, visade att projektet förbättrade hälsan och välbefinnandet samt minskade depression och ensamhet hos de äldre. Första året lanserades Henpower till ett nytt vårdhem varje månad. Ett anslag från Englands National Lottery på drygt 11 miljoner kronor hjälpte till att rulla ut hönsprojektet över hela England.

Lunchen är nästan över på äldreboendet Wood Green utanför Newcastle i England. Föreståndarinnan Lyn Walker samlar ihop disken i det lilla köket och slevar upp det sista av den väldoftande rotfruktssoppan i två porslinsskålar som hon räcker fram genom köksluckan till Owen Turnbull, 86 och hans hustru Bell Turnbull, 84. Bell och Owen har varit gifta i 62 år men bott på Wood Green de senaste 12 åren.

Bell lägger ned skeden, tittar Owen i ögonen och ler igenkännande. De är nästan ensamma i det stora samlingsrummet. Owen stryker hennes hår och tar hennes hand i sin.

”Bell håller på att tappa minnet och jag vill ta hand om henne och vara tillsammans med henne så länge jag kan. Mitt minne är inget fel på. När jag var ung arbetade min bror på ett jordbruk där Bell bodde. Jag brukade klättra över en hög stenmur för att få träffa henne. Jag minns dagen när vi gifte oss 1955. Det var så många inbjudna gäster som fyllde huset att jag var tvungen att sova med hunden”, berättar Owen och skrattar.

Paret flyttade in på Wood Green 2005. Då fanns inget Henpower och ingen tanke på hönor på äldreboendet. Nu kacklar hönsen högljutt och pockar på uppmärksamhet utanför hönshuset när paret närmar sig. Owen hjälper försiktigt Bell att sätta sig i trädgården och vinkar in mig för att titta på när hönorna bjuds på en lätt lunch. Ibland har det funnits uppemot 60 hönor i de två stora hönshusen här på Wood Green, nu är de omkring 40. Alla de boende har hönshistorier på lager och Owen brukar även filma när det händer något exceptionellt. Som den gången hönorna fick bada för att få bort ohyra.

”Det var rena skönhetssalongen. Vi badade hönorna och alla damerna satt sedan runt det stora bordet och blåste hönorna torra med hårfönar”, berättar Owen Turnbull och skrattar åt minnet medan han hämtar ett spann med hönsmat.

Fjädrarna flyger och det uppstår stort kackel och trängsel då hönorna stormar fram. Owen Turnbull tilltalar alla med namn. Många har döpts efter någon släkting till de boende på Wood Green. Owen böjer sig och tar med ett vant grepp upp en stor fin höna vars fjäderskrud glittrar i silver och svart. Hönan heter Bell efter hans hustru och är en silverrandig Wyandott.

”Bell har blivit lite rund och tung”, säger han.

”Hönan alltså, inte min hustru”, tillägger han snabbt och skrattar.

Varje morgon stiger Owen Turnbull upp halv sju för att göra rent, byta vatten och ge hönorna mat. Varje kväll, utom tisdagar, som är hans lediga kväll, nattar han dem. Däremellan tas de om hand av de andra på boendet och deltar i olika aktiviteter.

Numera har Equal Arts skapat ett helt koncept kring Henpower. Det handlar inte bara om hönsskötsel, utan hönorna integreras i deras konst, dans och sångaktiviteter på äldreboenden och skolor runt om i landet.

På miljardärens egen paradisö

”Du anar inte hur många sånger det finns om och med hönor”, säger projektledaren Jos Forester-Melville.

De allra mest entusiastiska och hängivna hönsskötarna benämns ”hensioners” och gör allt ifrån att designa arkitektritade hönshus, starta äggförsäljning till att tillverka och sälja allehanda handarbeten med hönsmotiv, liksom fläta korgar till påsk.

Vi följer med ”hensionärerna” Alan Richards, 79, och Doreen Railton, 91, på en Henpower roadshow.

Alan är en pensionerad taxiförare och en lika passionerad hensionär. 2016 fick han stolt motta The Point of Light-utmärkelsen av dåvarande premiärministern David Cameron.

”Alan och hans hensionärer har utvecklat ett helt unikt sätt att stödja de boende på äldreboenden. Det något ovanliga Henpowerprojektet har en seriös inverkan på att minska depression och ensamhet som de boende ibland kan känna”, sade David Cameron.

”En viktig del av Henpower är interaktionen med andra i samhället. Jag har fått nya vänner, mellan 4 och 94 år gamla, tack vare dessa roadshows med hönsen”, berättar Alan Richards entusiastiskt medan han och Doreen Railton hjälps åt att fånga några olikfärgade hönor in i kattransportburar.

Burarna lastas försiktigt in i en miniskåpbil. I dag står skolbesök på programmet för hensionärerna. De kör inte själva, utan får skjuts av personal från Wood Green.

Sedan ryktet om hensionärerna spridit sig står skolor, föreningar och andra ålderdomshem i kö för att lära sig om projektet, och framför allt mer om hönsuppfödning.

”Vi besvarar frågor om allt som rör hönor. Barnen frågar till exempel varför ägg kan ha olika färger och vi avslöjar hur en höna kan sova med ett öga öppet”, säger Alan Richards.

”Jag trodde aldrig att vårt projekt skulle få sådan spridning över hela landet.”

Skåpbilen passerar traditionella engelska radhus i sten och tegel. Alla är lika som bär.

Målet för dagen är Newburn Manor Primary School. Här i en vacker engelsk stenbyggnad, lantligt belägen utanför Newcastle, går 198 elever och 20 hönor. Henpower har anammats sedan ett par år tillbaka. Eleverna har byggt två stora hönshus under en skuggig ek på gården. Nu väntar klassen med spänning på ytterligare tillökning av små fjuniga kycklingar.

Grey Gardens satte färg på modevärlden

Hensionärerna och barnen hjälps åt att ta in några hönor i klassrummet för en fotosession. Fåglarna balanserar på både armbågar och barnhuvuden.

”Det är väldigt viktigt för barnen att lära sig att visa omtanke och empati för både djur och människor. Hönorna skapar en genial möjlighet att integrera detta i skolarbetet”, säger Jane MCFadyen, huvudlärare på Newburn Manor Primary School entusiastiskt. ¨

De äldre barnen turas om att vara ”Hen-pals”, hönskompisar, och åker med hönorna på besök till dagcenter och äldreboenden som inte har utrymme för att kunna ha egna djur.

Barnen brister ut i ett unisont ”eeeuuuuuu”, sedan en av hönorna befläckar axeln på en pojkes röda skoluniform. Hensionären Doreen Railton som sitter mitt i händelsernas centrum tar uppståndelsen med ro.

Henpowerprojektet har rönt stor internationell uppmärksamhet. Hösten 2014 besökte en delegation från Sydkorea Newcastle för att se och lära sig om projektet. Ett vårdhem i Frankfurt vill anamma metoden och intresserade från Taiwan, Bangladesh, Italien och Holland har varit på plats och tittat. I Australien är de redan igång. Medan hensionärerna vaknar i New South Wales, på andra sidan jordklotet, för att ta hand om sina fjäderfän, ligger Owen Turnbull och hans Bell redan till sängs i sovrummet på Wood Green.

Mellan paret ligger favorithönan Bell som ibland följer med in för att natta dem.