Di Weekend REPORTAGE

Tolvstegsprogrammet för ocoola artister

Katy Perry,

Foto: TT

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Katy Perry kan inte vinna utanför sin poparena. Oavsett sin pr-strategi.
Det skriver Jan Gradvalls vikarie, Parisa Amiri, i en krönika. Hon är redaktör och programledare bland annat för olika program på Sveriges Television och populärkulturexpert.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Något stort som har hänt i mitt populärkulturella liv på sistone är att jag läste en Facebook-tråd – och jag gillade det. Det händer inte ofta. I en sällsynt smart tråd ställdes en så pass berättigad fråga att jag blev tvungen att läsa vidare. Det handlade om ett samtida mysterium som också jag funderat på. Nämligen: ”Varför blir artisten Katy Perry aldrig cool?”

Frågan var inte retorisk, inte heller menad att håna. Coolhet är dessutom inte något jag personligen prioriterar, min musiksmak är snarare det andra kallar ”guilty pleasures”.

Statusen fortsatte: ”Katy Perry klippte precis en frisyr som var inne 2001. Hon har alla resurser i världen. Vad har ni för spaningar?”

Mitt intresse vaknade när jag såg den hängivna responsen, där 20–30 normalbegåvade personer med olika grad av popintresse ändå verkade ha en färdig analys. Få har missat popgigantens intensiva, och enligt många överdrivna, försök att börja uppfattas som en stilmedveten och progressiv artist.

Men varför vill en obscent framgångsrik person, som har sålt sex miljoner skivor och som tävlar om listrekord med Michael Jackson, ändra på ett framgångskoncept?

Den sista pusselbiten i hennes framgångssaga verkar vara att få bli den sortens kritikeromfamnade artist hon aldrig varit. Efter elva nomineringar utan vinst i amerikanska Grammys, priser som i stället gått till tongivande artister som Beyoncé och Adele, kan man förstå det.

Är man det minsta intresserad av hur artister försöker förändra sin image är Katy Perry det perfekta caset. Speciellt eftersom hon utmärker sig genom att inga pr-strategier verkar bita. Alls. Snarare tvärtom.

Facebooktråden uppdateras. ”Hon gör det svårt att gilla henne.”

Perrys person verkar provocera fram twitterdrev, debatter och hånfulla memes. Det kända Sopranos-citatet passar här, om en omvänd Kung Midas där allt man rör blir till skit. Backlashen är aldrig långt borta för Perry. Listan är lång. Hon kritiseras för taktlösa uttalanden om till exempel hbtq-personer och för kulturell appropriering i sina musikvideos – särskilt en scen i musikvideon till låten This is how we do har uppfattats som kränkande, där hon har en typiskt afroamerikansk hårstil.

Efter vårens omfattande kampanj för Perrys fjärde studioalbum, Witness, är det uppenbart att hon har gått med i något slags tolvstegsprogram för ocoola artister: en serie uttänkta val för hur musiken, stilen och identiteten ska förändras för att attrahera en publik som inte behöver ledsagas av mamma och pappa när de ska gå på konsert.

Men detta är en svår förflyttning. Till skaran av alumner räknas till exempel Miley Cyrus och Justin Bieber, som var fast beslutna att lämna träsket som barnstjärnor, och lyckades någorlunda.

Lamar höjer ribban

Med nya skivan Witness blandar Katy Perry in mer subtil, elektronisk pop i den sockersöta, bombastiska popen som hon gjort till sitt signum.

De första singlarna, Chained to the rhythm och Swish swish har båda glidit ner på Billboard-listan, en domän vars topp Perry brukar dominera.

Liksom sina kursdeltagare i tolvstegsprogrammet, Cyrus och Bieber, hade Perry kunnat kuska på med ett bekvämt liv, ge ut listettor, gå på dyra spinningklasser och fortsätta paddla med avklädda, kända pojkvänner kring tropiska öar. Men Perry är nu 32 år. Det kanske inte är tillfredsställande längre att sjunga om att känna sig som en plastpåse. Disclaimer: Blir djupt rörd varje gång jag hör den raden i låten Firework.

Något som förenar de tre popikonerna är att de alla satsat på samma steg i tolvstegsprogrammet, en genväg lika effektiv som ifrågasatt: låna av afroamerikanska artisters höga status.

Vissa har kallat det ett strategiskt utnyttjande. Justin Bieber utvecklades från Youtube-fenomen i pottfrilla med hjälp av låtgäster som rapparen Travis Scott.

Miley Cyrus lånade vilt från rapscenen till skivan Bangerz.

Men när Katy Perry stod på scen på Saturday Night Live i våras med raptrion Migos var krocken ett faktum. Till låten Bon appetit, för övrigt på repeat i mitt hushåll, var det plågsamt att se Perry försöka rappa och dansa med. Reaktionerna var omedelbara, mitt flöde fylldes av både snabbreaktioner och recensioner med ord som bizarre, awkward, cringe.

Generationsskifte på Billboards förstaplats

Katy Perry kan inte vinna utanför sin poparena. Oavsett sin pr-strategi. Så varför blir hon aldrig ”cool”? Facebooktråden uppdateras igen med det kanske mest träffsäkra omdömet. ”Hon försöker för hårt”. Där Bieber och Cyrus kommer undan med att vara sökande barnstjärnor känns Perrys insatser för krystade.

Jag kan bara hoppas att Katy Perry vinner till slut. Och att vi får återse hennes sanna popsjungande jag.

 

PARISA AMIRIS TRE FAVORITER

  1. ALBUM. CTRL med SZA. Debuten från den mest intressanta och experimentella rnb-rösten just nu. SZA:s självutlämnande och kraftfulla musik gästas av bland annat Travis Scott och label-kollegan Kendrick Lamar. Håll utkik efter Drew Barrymore i musikvideon till låten med samma namn. Sommarens album.
  2. FILM. Beguiled av Sofia Coppola. Filmerna Somewhere och Bling ring fick medelmåttiga betyg, men en lojal fangirl som jag blir ändå tacksam när det vankas en ny Coppola-film. Beguiled får med sig även skeptikerna, speciellt efter guldpalmen i Cannes för bästa regi. Krigsdramat frontas av Kirsten Dunst, Colin Farrell och Nicole Kidman.
  3. INSTAGRAM. @FeministAds. Förgyll ditt Instagramflöde med de här ambitiösa, jämställda versionerna av kända reklamkampanjer och varumärken. En daglig påminnelse om reklamens många haverier – men även möjligheter.