Di Weekend REPORTAGE

Tennis: Minnesmästarens guldkorn

Björn Borg och Percy Rosberg tränade på Drivan där de fick vara i fred från alluppmärksamhet.

Foto: TT

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Tennisoraklet Björn Hellberg har bevakat 51 raka upplagor av Wimbledon utan en missad speldag, och totalt 59 årgångar av Båstadturneringen. Här bjuder han på några av de mest minnesvärda stunderna på och utanför Båstads grusbanor under decennierna som passerat.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

60-talet. ”Sommaren 1960 gästades Båstad av det vänsterhänta australiska spelsnillet Rod Laver som i ett historiskt perspektiv måste betraktas som en av alla tiders främsta racketvirtuoser. Laver hade precis förlorat sin andra raka final i Wimbledon och var förstås ett glödhett namn. Jag hade sett fram emot att njuta av hans tenniskonst, men vad hände?

Jo, han blev i kvartsfinalen totalt bortkollrad av fightern Sven Davidson (6–1, 6–2, 6–3).

Den stora dramatiken infann sig i stället ett par dagar senare, i den helitalienska damfinalen. Lea Pericoli var storfavorit mot Silvana Lazzarino, men den nederlagstippade gjorde sitt livs match och var i andra set framme vid matchboll.

Lazzarino pressade ner motståndaren som i desperation sopade iväg en passering på vinst och förlust. Den hade gått ut flera meter, men Lazzarino greps av övermod och tog bollen på volley för att åstadkomma en tjusig slutpunkt. På något sätt lyckades dock Pericoli få tillbaka spelkulan – och vände underläget till seger!

Den arma förloraren var otröstlig efteråt.”

1965. ”Rod Lavers mångårige partner Roy Emerson tillhör också sportens gigan-ter. Emerson, som är ensam i herrtennisen om att ha vunnit i samtliga Grand Slam-turneringar såväl i singel som dubbel, anlände till Båstad som titelhållare.

I finalen mötte han den spanske bollmagikern Manuel Santana på vilken han genom åren skaffat sig ett rejält överläge i inbördes möten.

Men denna gång var Emerson chanslös. Santana lyckades med precis allting och vann med 6–1, 6–1, 6–4.

Efteråt uttryckte sig den legendariske tyske tennisstjärnan Gottfried von Cramm så här lyriskt om Santanas insats:

”Tennis kan helt enkelt inte spelas bättre!”

70-talet. 1973. ”Drygt ett år efter den lyckosamma Davis Cup-debuten mot Onny Parun från Nya Zeeland återvände fenomenet Björn Borg till Båstad, där han i Swedish Open nådde semifinalen. I den föll han i tre raka set mot amerikanen Stan Smith (som sedan betvingade spanjoren Manuel Orantes i epilogen).

Smith hade följande att säga om sin 17-årige motståndare efter vinsten:

”Inom kort kommer Björn att bli en av världens bästa spelare. Han är rent otrolig. Om vi hade mötts när jag var i hans ålder hade jag inte fått ett game. Knappt en enda poäng!”

Tennis: Ur skuggan i elden

80-talet. ”Slutmatchen i herrtävlingen 1981 utkämpades mellan Anders Järryd och fransmannen Thierry Tulasne – det var för övrigt finalpremiär i ATP för båda spelarna. Fransosen drog det längsta strået men kom inte till den efterföljande presskonferensen. Journalisterna satt tålmodigt och väntade på att få intervjua segraren som dock inte visade sig. Efter ett tag lämnade jag lokalen för att ta reda på vad som hänt. Och då hamnade jag mitt i en inflammerad ordväxling mellan Tulasne och en nitisk vakt som vägrade släppa in spelaren. Orsaken?

Tulasne saknade sin ackreditering!

”Här kan inte kreti och pleti passera utan giltigt tillstånd”, hävdade vakten.

”Men jag har ju precis vunnit turneringen.”

”Tror du verkligen att jag går på en sån rövarhistoria?”

Till sist löste det sig ändå …”

90-talet. 1997. ”Genom åren har det självfallet regisserats åtskilliga dramatiska föreställningar på Sveriges mest berömda tennisgrus. Exempelvis gick dansken Jan Leschly 1971 till final mot Ilie Nastase sedan han i semifinalen mot Manuel Santana räddat inte mindre än tio matchbollar när spanjoren servade vid ställningen 6–5 i femte set.

En av de mest omtumlande matcherna med svensk medverkan dateras till andra omgången sommaren 1997. I den förvandlade Magnus Norman ett underläge med 50 i tredje set till vinst mot rumänen Andrian Voinea (7–3 i det direkt avgörande tiebreaket). Av bara farten fortsatte sedan värmlänningen ända fram till den första av sina två Swedish Open-titlar.

00-talet. 2013 hyllades fantastiska Serena Williams som mästare i Båstad. Åtta år tidigare, 2005, hade en annan briljant spelare – Rafael Nadal fått lyfta segertrofén.

Tennis: Ekonomin ger eko på banan

I Wimbledon fick Nadal ett par år efter viktorian i Båstad frågan om vilken som var hans favorittävling utanför Grand Slam.

Den störste grusstjärnan av alla svarade:

”Det är utan tvivel Swedish Open!”

I Båstad trivs spelarna, trots en och annan överambitiös vakt …”