Di Weekend REPORTAGE

Sommaröl från morgon till kväll

ÖL TILL FRUKOST. Barack Obama på besök i Tyskland 2015.

Foto: TT

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Om det nu ska drickas alkohol på morgonen, är öl gjord på en stor del vetemalt ingen dum idé. Stout och porter passar bäst till kvällningen.
Det skriver Di Weekends dryckesexpert Per Styregård.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Tanken på att dricka öl från morgon till kväll hade aldrig slagit mig. Det skulle bli för mycket av det goda – beska för smaklökarna, mättande öl i magen och alkohol i huvudet. Men det var innan jag förra året läste New York Times vinskribent Eric Asimovs krönika ”Beer outdoors and around the clock”. Sedan dess har jag försökt ett par gånger och lyckats ganska bra med att dricka öl genomgående på varma sommardagar.

Det underlättar att det finns öl med karaktär i alla alkoholstyrkor, och även alkoholfria. Och att det finns en nästan outsinlig mängd stilar av öl. Man kan byta öltyp varje timme utan problem.

När dåvarande president Barack Obama bälgade i sig en stor sejdel öl på förmiddagen före G7-mötet i Tyskland 2015, fick han kommentarer. Det spekulerades i om ölet var alkoholfritt. Men leverantören, Kargbryggeriet i München, bedyrade att det var traditionsenlig weissbier. Barack Obama hade bara tagit seden dit han kom, och avnjutit värdinnan Angela Merkels bayerska frukost: saltkringla, korv och öl.

Och om det nu ska drickas alkohol på morgonen, är öl gjord på en stor del vetemalt ingen dum idé. Smaklökarna vill inte veta av beska så tidigt, och vetemaltens uppfriskande effekt på brygden sitter fint. Tyska bryggare har länge excellerat i veteölshantverkandet. En nyupphälld, klassisk, sydtysk veteöl med gräddigt skum doftar nästan som frukost: nybakat bröd, banan, citronskal och färska örter. Smaken är frisk, mindre besk och mer citrusdriven än annan öl. Även om det ibland finns en del beska från humle som balanserar den godisliknande fruktigheten.

Det finns också mer udda varianter av vetemaltsdominerade öl. Berliner weisse har bara någon enstaka procent alkohol och får sin distinkta syrlighet från mjölksyrebakterier. För att runda av syran, brukar ölet få sig en skvätt mumsig bär- eller fruktpuré – som gör den oemotståndlig en het sommardag. Även öltypen gose, uppkallad efter tyska staden Goslar, får syra från mjölksyrabakterier. Den brukar kryddas med koriander och salt för sin speciella, törstsläckande karaktär. Lichtenhainer, som inte bara är sur, utan dessutom rökig, är ett annat nischöl från norra delen av Tyskland, som fått en liten renässans på sistone.

För att inte få i sig för mycket alkohol, men ändå dricka gott, är session ale en variant. Dessa drycker innehåller mer alkohol än berliner weisse, kring 4–5 procent, men mindre än traditionell ale. Dessutom hålls bitterheten nere för att främja klunkandet. Men det finns inga regler för exakt smak eller ingredienslista. För att skriva ”session” på flaskan krävs bara fräschör och hög klunkabilitet.

Saison har ofta lite högre alkoholhalt än så, 5–7 procent, men är ändå tillgängligt och uppfriskande. Det har sitt ursprung på den belgiska landsbygden, där smaken varierade eftersom jästen gav olika smak på olika platser och för att bönderna kryddade med vad som fanns till hands. I dag handlar det mest om koriander eller citrus.

Ölutbudet ett angenämt kaos

På sajter och appar som betygsätter öl – som Ratebeer, Beeradvocate och Untappd – kan man skönja ett samband mellan hög alkoholhalt, hög beska och höga betyg. Listettorna har nästan alltid över 10 procent alkohol. Det betyder inte att öl med mindre alkohol inte är bra, snarare att öldrickare som nyttjar tjänsterna en smula omogna i smaken. Med tiden kommer de att inse att nyanser och balans är viktigare än bara kraft.

Om du inte gillar dagens hippaste trendöl – besk IPA, sirapsaktig porter och snipigt suröl – men ändå vill ha mer smak än urvattnat lageröl från internationella monsterbryggare, kolla efter kellerbier på etiketten. Lättdrucket, med lite mer smak och lite grumligare utseende.

Prova också kölsch, ursprungligen från Kölntrakten. Det är ljust, friskt och inte särskilt hårt humlat, men har tack vare att det fått jäsa på samma sätt som ale fått ett visst mått finstämd smakrikedom.

Stout och porter passar bäst till kvällningen. De ger smaklökarna en rejäl omgång, med sin hårt rostade malt som grund, och gör sig bäst när middagen är överstökad. Men det beror också på hur sött och alkoholstarkt det är. För om alkoholen bara ligger runt 5 procent, och sötman är obefintlig, då kan en stout eller porter passa precis lika bra som veteöl till frukost.

 

Alkoholfria viner allt starkare

 

STYREGÅRDS VAL: ALKOHOLFRITT ÖL

  1. Mikkeller Hallo Ich Bin Berliner Weisse. Belgien (nr 1943) 18,20 kronor. Syrligt på gränsen till surt. Smakar citron. Ingen större komplexitet, men rent, fräscht och definitivt uppfriskande.
  2. Nils Oscar Alkoholfri. Sverige (nr 1909) 15,90 kronor. Smaken drar åt det brödigare ­hållet, lite som kavring och sirap, men även en del humle.
  3. ÜNN IPA Alkoholfrei. ­Tyskland (nr 1978) 21,90 ­kronor. Humle­aromatiskt först och främst. Även lite söt i attacken. ­Tydlig beska, drag av citrus, tallbarr och örter.