Hundra nyanser av grönt.
Det är slående hur många gröna toner som faktiskt finns när man reser genom Balis inland.
Om vi hade rest till Bali enbart för paradissträndernas skull hade vi nog blivit besvikna – eller i alla fall noterat att det hade gått att hitta liknande stränder på närmare håll.
För att få verklig behållning av denna ö behöver man ta in dess natur och inre liv, inte bara fastna på en av de strandorter där själva Bali har utplånats till förmån för samma märkeskopior, identitetslösa hotell och västerländska mat som finns överallt.
Bali är så mycket mer.
Utgå från de kreativas stad
Staden Ubud är en bra utgångspunkt, även om detta i dag delvis är turisternas och de tillfälliga utvandrarnas stad.
Här hittar man många människor som lämnat sitt hemland i väst för att i ett halvår eller två bryta hemmarutinerna, jobba på distans och bo i ett ständigt varmt klimat. Redan på 1930-talet började konstnärer, författare och artister, bland andra Charlie Chaplin, resa just hit för att inspireras av den speciella miljön. Än i dag är Ubud en plats som lockar till sig många kreativa människor.
Konstgallerierna ligger tätt här omkring, precis som yoga- och meditationsställena.
Det är lätt att trivas i Ubud. Risodlingarna som breder ut sig på restaurangernas bakgårdar, alla organiska alternativ på menyerna, den roliga marknaden, de charmiga inredningsbutikerna och många spännande människor gör att man snabbt förlåter staden för den hetsiga trafiken.
Men Ubud har ytterligare en egenskap: sina omgivningar.
”Detta måste man bara uppleva”, säger Nyoman Ente, ursprungligen från en by på norra Bali, men numera guide hos utflyktsarrangören Bali Bike i Ubud.
Han har tagit med oss på en cykelfärd på ett par mil som går genom små byar och på slingrande vägar genom risfälten.
När dagen är slut kommer han säga till oss att vi under de senaste timmarna har färdats genom det som är Balis hjärta. En fras som hade kunnat låta klyschig, men när han säger det känns rakt igenom sant.
Ö med egen kultur
Bali tillhör Indonesien men påminner inte mycket om sina grannöar, åtminstone inte när det kommer till kulturen. Här lever befolkningen efter en egen almanacka, grundad i den egna variant av hinduism som bara finns här.
Allting styrs av något större. I vardagen tar det sig uttryck genom dagliga offer till gudarna. På morgnarna kommer kvinnorna ut ur husen med blomprydda små rispaket som läggs utanför husen, och rökelse tänds.
Man tackar naturen, hedrar de döda och utför vardagsritualer som ska ge lycka och beskydd. Varje färg har en egen betydelse, och symbolerna är många.
Större inköp görs på särskilda dagar då läget enligt kalendern är det rätta. En viktig del av livet är också ceremonierna som kan hållas flera gånger i månaden, ofta lokala för en viss by och ibland nationella.
Vi cyklar förbi de viktiga bytemplen, varje by har sitt eget, plus att det dessutom finns ett mindre tempel vid nästan varje hus, tillhörande familjen som bor där.
”Jag flyttade till Ubud 1998 för att hitta ett arbete, men jag saknar ofta vardagslivet i min hemby. Men om man vill tjäna några pengar måste man till städerna”, säger Nyoman Ente.
”Jag förstår att utvecklingen måste ske, och den är i mångt och mycket bra för Bali. Men en del går så snabbt. Ubud är en helt annan stad än när jag kom hit för 19 år sedan.”
Det är mer än Nyoman Entes berättelse som vittnar om ett Bali i förändring. Turistorterna växer och en ny och betydligt större internationell flygplats har nyligen byggts.
I allt detta är det fascinerande att balineserna fortfarande är så måna om sin egen kultur. Som när vi anlänt till ön Nusa Lembongan som tillhör Bali, och får veta att stränderna kommer att hålla stängt nästa dag. Orsaken är att man just denna dag ska hedra och tacka havet för allt det ger. Då får ingen befinna sig i havet under 24 timmar. Kanske inte det mest kommersiella beslutet på en ö dit turisterna främst åker för att bada, snorkla och dyka. Men det är bara så det är.
Istället får vi uppleva en fantastisk färgstark festdag där rökelsedoften från templen ligger tung. Under en ceremoni på stranden, där lokalbefolkningen sitter vända mot havet, fokuserar alla på sin tacksamhet, ber om beskydd för sin ö och för männen som varje dag ger sig ut på havet. Där fångar de den fisk som tillsammans med riset är grunden i kosten på ön.
Stressa inte
Om möjlighet finns, låt Bali ta tid. Det finns ingen anledning att riva av sevärdheter i snabb takt. Den allra största upplevelsen är ändå ön i sig självt.
Norra Bali är en sådan plats som inbjuder till att bara vara. Inga överbefolkade stränder och nattlivet är ytterst begränsat. Här väljer vi att hyra en riktigt fin villa för runt 700 kronor per dygn. Då ingår något så fantastiskt som en egen kokerska. Först känns arrangemanget lite underligt, att vi ska ha tjänstepersonal som servar oss när vi hyr en privat villa.
Men upplägget är mycket vanligt på Bali, och Wivin Abizar – som hon heter – känns snart som en vän till familjen. En stor bonus är hur hon introducerar oss till den ena indonesiska maträtten efter den andra.
Vi bjuds på smakupplevelser som vi aldrig hade kunnat få på en restaurang, eftersom vi inte hade haft en aning om att vi borde beställa just detta. Majspannkakor, färsk- riven tonfisk, grillspett i jordnötssås och utsökta desserten dadar som är gjord på kokos och socker, för att nämna några.
Under tiden på norra Bali blir villan vår självklara utgångspunkt, och vi väljer medvetet att inte strössla med tidspressade utflykter. I stället blir det många långsamma promenader bland fälten med vinrankor som breder ut sig alldeles bakom vårt hus. Och om vi följer grusvägen ytterligare en bit växer både vattenmelon, majs och ris på åkrarna runt omkring.
Stranden ett stenkast bort är visserligen lugn och fin, men här har det paradisvita från Nusa Lembongan och södra Bali bytts ut mot svart vulkansand.
Kontrasterna hör också till Bali. Precis som dofterna, smakerna och de hundra nyanserna av grönt.
