”Välkommen till den andra upplagan av Soaré de Staël. Jag är så sjukt glad och nöjd över alla som är här, vilket jäkla gott gäng. Good luck med alla diskussioner!”
Framför den entusiastiska it-profilen Johan Staël von Holstein står en, minst sagt, blandad skara folk. Hemfridsgrundaren Monica Lindstedt, entreprenören Per Holknekt, Aviicis tidigare manager Ash Pournouri och berättarministeriets grundare Dilsa Demirbag-Sten är några av de drygt 20 personer som har samlats på Ulriksdals Wärdshus i Stockholm.
Omgärdade av ett tv-team lyssnar de uppmärksamt och försöker bilda sig en uppfattning om vad det egentligen är som ska hända under kvällen. Johan Staël von Holstein har precis haft en utläggning om soaréns ursprung, it-boomen på 1990-talet, som han själv var högst delaktig i, och den nya generationens teknik.
Gästerna har bjudits in till soaré med premissen att diskutera framtiden och dess möjligheter. Indelade i mindre grupper får de fria tyglar att tolka ämnet, samtidigt som en student från Handelshögskolan antecknar vad som sägs. Allt avslutas med en middag signerad kocken Tommy Myllymäki.
Soaré de Staël är Johan Staël von Holsteins senaste projekt, som han driver med konceptutvecklaren Kristoffer Schjött-Quist, och sprunget ur hans vurm för entreprenörskap. Genom att samla en blandning av entreprenörer, konstnärer, forskare och andra människor vill han komma fram till visioner och framtidslösningar.
Målet är att hålla en soaré i månaden och skaran på 20 personer ska alltid bestå av hälften kvinnor och män. I samband med soaréerna spelar Johan Staël von Holstein in ett poddprogram med de mindre etablerade entreprenörerna, och förhoppningen från hans sida är även att filmupptagningarna ska kunna bli ett slags ”TED-talk i miniformat”.
”Entreprenörskapet är fundamentalt för all typ av utveckling. Den största näringen för en entreprenör är ett problem. Jag tror till exempel att vi kommer att hitta på en maskin som tar hand om koldioxid, för alla problem har alltid lösts hittills även om det har tagit tid. Det finns ingen anledning att tro att vi inte kommer att lyckas”, säger Johan Staël von Holstein.
Du låter väldigt optimistisk?
”Ja, när jag var med i internetvågen i mitten av 1990-talet var visionen inkluderande och positiv, framtiden var ljus och rolig. Sedan har ingenjörerna tagit över hela visionen om internet och pratar om AI, VR och robotar. Det är exkluderande och skrämmande, folk blir rädda. Och när man blir rädd letar man efter någon att skylla på och då röstar man på SD och Trump”, säger Johan Staël von Holstein.
Är inte den nya tekniken bra?
”Den är fantastisk, men den är inte farlig – det är min poäng. Allt kommer bara att bli bättre. Med Soaré de Staël försöker jag få tillbaka den positiva, humanistiska synen på utvecklingen. Det vill jag göra genom att föra diskussioner med kreativa och inspirerande människor, i ett tvärvetenskapligt holistiskt perspektiv, där de får spåna fritt om framtidens möjligheter.”
Vad ser du för egen vinning med soarén?
”Jag vill hitta fler entreprenörer att få in i mitt nätverk, som jag kan engagera mig i och investera i. Jag vill stärka mitt varumärke som investerare och entreprenörshjälpare.”
Vad kostar varje tillställning?
”Det är inte intressant i ett sådant här sammanhang.”
När diskussionerna drar i gång glider Johan Staël von Holstein runt och lyssnar på samtalen. Några pratar om kulturens betydelse i en högteknologisk värld, ett annat bord förstår inte att de blivit tilldelade uppgiften och kommer i gång tio minuter senare än alla andra.
Efter 40 minuter summerar Handelsstudenterna vad som sagts vid borden, och samarbetspartnern IBM håller en föreläsning om sin dator Watson. Det blir dags för en bensträckare innan gästerna kastas om och det är dags för ett nytt rundabordssamtal. Vid ett bord sitter bland annat Monica Lindstedt och hotellentreprenören Pelle Lydmar.
”Jag och Monica skulle nog kunna sitta och prata ett par timmar till. Det var jättebra, men svårt att ta tag i ämnet på kort tid när man är fyra personer som inte känner varandra. Vi blev nog lite mer filosofiska och då är samtalet mer intressant än målet. Vi hade kanske kunnat precisera ämnet lite mer och komma fram till några bra punkter, men det tyckte vi var slöseri med tid”, säger Pelle Lydmar.
Matchade det era förväntningar?
”Ja, mina förväntningar var att komma hit och bli inspirerad och bredda mitt eget sätt att se på saker”, säger Pelle Lydmar.
”Ja, jag tycker att det är spännande. Man ska inte vara rädd utan se möjligheterna”, säger Monica Lindstedt.
Vad fick er att komma hit?
”Johan hade en väldigt inspirerande pitch. Ibland måste man lyfta sig ur sin egen vardag för att se andra banor. Jag hoppas på att få med mig saker som kan göra att jag blir bättre i mitt eget strategiska långsiktiga tänkande. Jag tror på ’high tech with a human touch’, man kan aldrig komma ifrån det mänskliga”, säger Monica Lindstedt.
