Carina Seth Andersson är förmodligen mest känd för vaserna Dagg, Stubbe och Kotte som hon formgav åt Svenskt Tenn 2008.
Dagg, som är prydd med daggdroppar runt den klotformade vaskroppen, har sålt särskilt bra.
Försäljningen har även inneburit ett lyft för Skrufs Glasbruk i Småland, där vaserna blåses för hand.
”Skrufs kunde både nyanställa och öppna en ny ugn när försäljningen tog fart, vilket var väldigt roligt”, säger Carina Seth Andersson, som arbetar från en egen studio i den gamla porslinsfabriken i Gustavsberg på Värmdö.
Priset från Elle Decoration delas ut i 15 kategorier, där Årets designer och Årets stjärnskott är de viktigaste. Pristagarna går även vidare till en internationell tävling i Milano, där världsvinnarna röstas fram av redaktionerna på de 25 systertidningarna i Elle-nätverket.
Carina Seth Andersson belönas för sin samlade produktion under 2016, som har varit omfattande.
Ett hedersuppdrag var att formge den glasservis som Sveriges riksdag och regering gav kung Carl XVI Gustaf i 70-årspresent, och som överlämnades av statsminister Stefan Löfven.
Servisen, som heter Tjärn, blåstes också av Skrufs och består av rödvinsglas, vitvinsglas, starkvinsglas och selterglas med små blästrade monogram.
Eftersom servisen ska användas till representation på Stockholms slottet fick kungen flera hundra glas av varje sort.
”Serien är ganska lågmäld i sin form. Det mest spännande var att få komma och titta in bakom kulisserna på slottet, att gå igenom skåpen och se vad som har använts tidigare”, säger Carina Seth Andersson.
Under 2016 tog hon även fram en spilkum, en sorts skål, som nyligen vann pris på Formexmässan. Hon lanserade också en ny storlek av den populära vasen Pallo. I designen av Pallo har hon inspirerats av gamla damejeanner, stora flaskliknande kärl, som var vanliga i Sverige fram till 1960-talet.
Under fjolåret hann Carina Seth Andersson även lansera keramik och textiler som hon designat för Marimekko samt krukor hon gjort åt Fogia.
Hon har alltid vetat att hon skulle arbeta med något kreativt, men från början var det inte självklart att det skulle bli med glas och keramik.
När hon var 13 år började hon jobba extra på Thernlunds Herrekipering på Lidingö, och senare jobbade hon även på NK Herr Trend.
”Jag var fascinerad av att det är så mycket hantverk i herrkläder, i allt från sömmar till fickor och knappar. Jag tror att det var där mitt intresse för detaljer föddes. Efter gymnasiet började jag på det som i dag heter Textilhögskolan i Borås, men där upptäckte jag att jag trivs mycket bättre med att arbeta tredimensionellt än tvådimensionellt.”
Av en slump läste hon en artikel om en hytta i Orrefors, som intresserade henne. Hon ringde upp och fick börja på deras glasskola.
”När jag kom in i den där hyttan var det som att komma hem. Det varma glaset, doften av bränt trä det var fantastiskt. Jag gillade utmaningen i att det är så svårt att bemästra glaset. Jag blåser inte lika mycket glas själv nu som jag gjorde i början, men när jag gör unika föremål för mina egna utställningar är jag alltid med och blåser fortfarande.”
Sedan några år tillbaka kan hon leva på sin verksamhet, som hon driver i enskild firma, men så har det inte alltid varit. För att jämna ut och bättra på inkomsterna har hon undervisat både på Konstfack och Beckmans.
”I min bransch går det väldigt mycket upp och ned, och visst har jag behövt trolla med knäna för att få det att gå ihop ibland. Men jag har inte bara undervisat för inkomsternas skull, jag har även tyckt att det är väldigt givande att möta studenter och följa deras utveckling. Däremot är den administrativa biten med undervisningen mindre kul.”
Hennes egen skapandeprocess börjar oftast lite trevande, säger hon.
”I början behöver jag tid. Jag tänker och skissar och provar mig fram, det måste mogna. Jag har svårt att kasta ur mig saker på ett tidigt stadium. Men när jag väl har bestämt mig kan det gå fort.”
Växter är en viktig inspirationskälla för henne. Hon tror att hon har påverkats av sin pappa, som var mycket intresserad av blommor och trädgård.
”Jag kan inte säga att jag var särskilt intresserad av hans växter när jag var barn, men i efterhand har jag insett att det har präglat mig. Jag fascineras av hur man kan tukta växtligheten, samtidigt som den är vild.”
Hon föredrar att arbeta med bruksföremål, objekt som man använder varje dag.
”Föremål blir väldigt estetiska när de är väl uttänkta. Hur ett skaft hänger ihop med bladet, hur en sax hänger samman och är slipad, hur en kopp känns i handen det är subtila saker, men väldigt intressanta.”
Efter ett intensivt 2016 tycks inte 2017 bli lugnare för Carina Seth Andersson. Det kommer nya produkter som hon har gjort för både Marimekko och Fogia, och i vår ska hon ha en egen utställning i Tokyo.
”Jag har ställt ut ganska mycket i Japan de senaste åren. De japanska och nordiska formspråken ligger på något vis nära varandra.”
Dessutom ingår hon i den kvintett av formgivare och arkitekter som håller på att rita Nationalmuseums nya bar, restaurang och kafé. De övriga är Matti Klenell och Stina Löfgren samt Gabriella Gustafsson och Mattias Ståhlbom från TAF Arkitektkontor.
De fem har tidigare samarbetat i det svensk-taiwanesiska projektet ”A new Layer”, en lackutställning som visades i Sverige, Taipei och Paris.
”I projektet på Nationalmuseum ritar vi allt från nya möbler till bestick, glas och keramik. Vi färgsätter och tar fram konceptet tillsammans, sedan har vi en viss uppdelning där jag har huvudansvaret för det dukade bordet och det däromkring. I vissa delar bjuder vi även in andra kolleger. Det är ett stort projekt som redan har pågått ett år, och som fortsätter fram till invigningen hösten 2018”, säger Carina Seth Andersson.
