I dag är det skottdag, det extra dygnet var fjärde år för att vi inte ska förskjuta årstiderna med vår tideräkning.
”En obetald arbetsdag” knotar några. Men hur väl uppfattar du egentligen en vardag? För många är de så lika varandra att veckan bara flödar förbi.
Amerikanske David Eagleman, forskare i neurovetenskap och bästsäljande författare, har intresserat sig i just varför vi uppfattar tiden som olika snabb. Varför till exempel när man utsätts för en plötslig livshotande fara känns det som att tiden går oerhört långsamt?
Eagleman konstruerade ett skrämseltest – släppa människor i fritt fall på 45 meter ner i ett nät. Varje testperson bar en mätare på armen som blinkade fram siffror i olika takt, vissa så snabbt att man i lugnt tillstånd inte uppfattar dem. Personerna ombads titta på siffrorna under fallet. Hade de då registrerat de snabbare siffrorna hade det bevisat att de hade upplevt tiden långsammare. Resultatet var nedslående. Ingen hade sett siffrorna bättre under sin nära-dödenupplevelse.
Däremot visade det sig att när de fick uppskatta hur länge de hade fallit trodde alla att det hade pågått minst en tredjedel längre.
Eagleton beskriver det som att hjärnan ”skriver ner minnen tätare” i en livshotande situation, när den tvingas att registrera en enorm mängd sinnesintryck under kort tid. När man sedan ser tillbaka på händelsen tror man att det måste ha passerat mycket mer tid än vad det gjorde.
Där är nyckeln till elastisk tid. Barnets sommar känns oändlig, eftersom hjärnan noterar nya erfarenheter, listar ut nya mönster och regler för hur verkligheten hänger ihop. För en vuxen hjärna är det mesta inte nytt. Vi navigerar med lätthet, men också en zombielik vana och tiden går därför snabbare.
För den som vill leva längre behövs därför nya intryck. I dag har vi 24 extra timmar på oss.
