I år fyller Sven-Ingvars 60 år och här på Sliperiet, inramad av stora fönster och ruffa cementväggar, spelades den TV4-sända dokumentären och jubileumskonserten in. Oscar Magnusson, son till sångaren Sven-Erik Magnusson, är inte bara bandets kapellmästare. Han är också kreatör, konstföretagare och, inte minst, grundare av den snabbväxande konsthallen utanför värmländska Grums.
Just nu är Sliperiet fyllt av dukar, skulpturer och fotokonst av bland andra svenske Hasse Persson och kanadensiske Douglas Kirkland.
”Det är inte alla fotografer som blivit ikoner under sin egen livstid, vilket Douglas Kirkland blivit. Foto är en konstgenre som hittills inte varit så stor i Sverige och Skandinavien, men det är definitivt på väg att ändras”, säger Oscar Magnusson.
Bland Kirklands porträtt finns bland annat Leonardo DiCaprio, Coco Chanel och Jack Nicholson på plats och över restaurangbesökarna tittar Marilyn Monroe, invirad i vita sänglakan, ned från en bild tagen nio månader innan hon dog. I det helt öppna köket, designat från grunden av kökschefen Niklas Pettersson, kan gästerna samtidigt följa hur allt från lammlägg och sjökorall till rökt majonnäs hamnar på tallrikarna från den nordiskt inspirerade menyn.
”Med köket, som öppnade 2014, blev vi en helhet. Gastronomi och kultur hör ihop. Det blev också ett helt naturligt sätt för oss att bättre kunna ta hand om alla gästerna som ändå kommer hit. Vi ser att de allra flesta besökare också stannar kvar och äter”, säger han.
Att konstverken hänger på lösa väggar, som är fästa i linor från taket, är inte bara ett estetiskt beslut. Det gör också att lokalen snabbt kan ändra skepnad och exempelvis anpassas för att kunna ta emot upp till 500 konsertbesökare. I sommar spelar bland annat Louise Hoffsten, Rikard Wolff och Doug Seegers på Sliperiet – och nästa steg för Oscar Magnusson är att bredda säsongen med konserter, kurser och olika evenemang även under höst, vinter och vår.
”Sommarveckorna är ju en sak, det är den övriga tiden på året som är den stora utmaningen. Med de investeringarna vi gjort här kan vi inte låsa dörren i september och gå hem. Dessutom är det en fantastisk lokal, och det finns tusen idéer på hur vi kan utnyttja den ännu mer. Vi ska vidare och nå ännu högre”, säger han.
Jaktsinspirerade middagar i oktober och en julbordsvariant med en åttarätters avsmakningsmeny är bara två exempel på den utvecklingen. I fjol ökade antalet besökare till 18 000 och mellan 2014 och 2015 dubblerades samtidigt omsättningen till cirka 5 Mkr.
”Målet är att förmedla kvalitativ konst och förälskar man sig i ett verk ska man också kunna få med sig det hem. Vi säljer i dag konst för 1,5 miljoner kronor om året”, säger han.
Hela projektet startade med en Oscar Magnusson som vände tillbaka hem till Värmland igen efter många år i Stockholm. Van vid storstadens kulturutbud tyckte han att det saknades något på hemmaplan. Lösningen blev att själv göra någonting åt det.
”Det startade med ett slags skapandebehov och jag började snegla på det här stället. Delar av det hade varit ett byggnadsvårdsmuseum, andra delar av byggnaden var allt annat än okej med bråten och skit sparat från hundra år tillbaka i tiden.”
Huset byggdes 1903 som träsliperi och massafabrik, men ny teknik gjorde snart verksamheten omodern. Efter en tid som kraftstation fick lokalerna i stället utgöra förrådsutrymmen till den lokala industrin, innan allt föll i träda. 2009 klev Oscar Magnusson in genom dörren.
”Det tog tio minuter, sedan hade jag hela bilden klar för mig. En vecka senare köpte jag det”, säger han.
Snickarbyxorna åkte på och under ett års tid renoverades allt upp från grunden till premiären sommaren 2010 – ett år som slutade med hela 7 000 besökande.
”Vi gick från noll till hundra direkt, på en liten ort med 300 invånare. Det var uppenbarligen fler som kände som jag. Varför ska man acceptera ett dåligt utbud och sämre kvalitet bara för att man är på landsbygden?”
