Hoppa till innehållet

Skakar om New Yorks bargäster

Bakom disken på baren som nyligen utsetts till världens bästa arbetar en av Sveriges bästa bartendrar. Madeleine Rapp har slitit för att knipa det eftertraktade jobbet.

Men tillvaron i New York och valet av Donald Trump till president har också gett henne perspektiv på tillvaron i Sverige.

MIXAR. Villkoren för en bartender är olika i New York och Stockholm, anser Madeleine Rapp, som har jobbat hårt i branschen i många år. En av hennes favoritdrinkar heter Beat the drag och innehåller två sorters whisky, hallon, chili, vanilj och grapefrukt.
MIXAR. Villkoren för en bartender är olika i New York och Stockholm, anser Madeleine Rapp, som har jobbat hårt i branschen i många år. En av hennes favoritdrinkar heter Beat the drag och innehåller två sorters whisky, hallon, chili, vanilj och grapefrukt.Foto: Foto: Pontus Höök

New York var under många år något av en andra hemstad för snart 30-åriga Madeleine Rapp. Men dörren för att flytta hit öppnades när Sean Muldoon och Jack McGarry – ägarna till baren The Dead Rabbit på Manhattans södra spets – erbjöd henne praktik för snart tre år sedan. Praktikperioden slutade med att The Dead Rabbit sponsrade hennes arbetsvisum och flyttlasset över Atlanten gick åtta månader senare, i juni 2015.

”Folk brukar fråga hur man gör för att få jobb i New York. Jag jobbade hårt under sex år för att lära känna rätt folk och för att förstå hur branschen fungerar här”, säger Madeleine Rapp.

Hon kom in i branschen för att hon behövde ett extraknäck 2005, och nattklubben Strömpis i Örebro låg närmast till hands. Hon insåg ganska snabbt att hon hade hittat sin grej som bartender.

”Jag hittade något jag kunde bli riktigt bra på och som passade mig. Jag fick utlopp för min kreativa sida”, säger hon.

Ett knappt år senare flyttade hon som 21-åring till Stockholm. Karriären gick spikrakt uppåt och hon arbetade på ett antal inneställen som Collage, Kåken, East och Farang.

”Men jag fattade snabbt hur lite jag kunde och att jag var tvungen att lära mig allt från grunden igen om bartenderyrket”, berättar Madeleine Rapp, som samtidigt passade på att utbilda sig till sommelier.

Hon lärde sig snabbt och fick erbjudandet att driva baren på restaurang Svartengrens tillsammans med Josefin Sondlo. Resultatet lät inte vänta på sig och paret vann ett flertal priser för sin bar.

Efter två år på Svartengrens fick hon erbjudandet att ta hand om baren på nyöppnade The Flying Elk i Gamla stan i Stockholm. Hon tackade ja men fick betala ett pris för sitt intensiva liv, och plötsligt tog det stopp.

”Jag gick helt enkelt in i väggen på grund av personliga saker som hann ikapp mig. Jag sade upp mig och tog en paus”, berättar Madeleine Rapp.

Men efter en månad stod hon bakom bardisken igen, den här gången på Nytorget 6 under ett halvår innan det var dags för Tweed i Gamla stan. I samma veva vann hon också utmärkelsen Årets bartender i Sverige 2013.

Det var också här hon fick ta hand om Sean Muldoon och Jack McGarry som var på besök i Stockholm. Jack McGarry utsågs 2013 till världens bästa bartender.

Nu har hon arbetat i snart två år på The Dead Rabbit och trivs utmärkt. Baren röstades i höstas fram till världens bästa bar på listan Worlds 50 Best Bars, och har de senaste fyra åren i rad utsetts till Nordamerikas bästa bar. The Dead Rabbit har tre olika barer och finns just på det ställe där irländaren Jack Morsey samlade ihop sitt gäng som han gav namnet the Rabbits, vilket filmen ”Gangs of New York” handlar om.

Själv jobbar hon på cocktailbaren The Parlor.

”Här är det som på en restaurang. Du blir mottagen av en hovmästare även om du inte kan boka bord. Vi har en ganska avancerad drinklista.”

Madeleine Rapps arbetspass börjar oftast halv tre på eftermiddagen. Hon arbetar ofta cirka tolv timmar fram till klockan tre på natten.

”Det är tunga pass. Jag är sällan klar att gå hem före klockan fem på morgonen”, säger Madeleine Rapp.

En avgörande skillnad på bartenderjobbet i Stockholm och i New York är den ekonomiska biten.

”Ger du dålig service får du dåligt med dricks och inga människor kommer tillbaka. Många som reser hit från Sverige förstår inte att servicepersonalen på restaurangerna har väldigt låga löner och egentligen lever på dricksen. Men i Sverige är där det kanske hälften så många som jobbar på grund av det höga kostnadsläget, och därför jobbar du på ett sätt kanske hårdare hemma”, konstaterar hon.

För Madeleine Rapp är det naturligtvis lite av en dröm som har gått i uppfyllelse att få arbeta på världens bästa bar, och hon stortrivs.

”Jag älskar att bo i New York som är en av världens mest fantastiska städer. Jag trivs också med att bo på Lower East som är en fantastiskt spännande stadsdel”, säger hon.

Men det finns också mycket hon saknar från Sverige.

”Jag måste ha en sjukförsäkring som kostar 4 000 kronor i månaden. Jag kommer aldrig att föda barn i det här landet eftersom jag inte har råd. Folk går runt här och är sjuka eftersom det är så dyrt att besöka en läkare”, säger Madeleine Rapp och tillägger:

”De som kommer hit på besök fattar sällan hur mycket tuffare och dyrare det är att leva här. Jag älskar mitt liv och vill inte flytta härifrån just nu, men Sverige är ett bättre land. Att bli gravid, studera eller bli gammal ska inte behöva vara en klassfråga.”

Dessutom är Madeleine Rapp orolig över utvecklingen under Donald Trump som president.

”För mig var det 30 steg tillbaka när Donald Trump blev vald till president. Det gör mig så ledsen och jag tänker på det varje dag”, säger Madeleine Rapp.

Innehåll från EKNAnnons

Blekingebryggeri ska erövra Asien – med trippel hjälp från exportfrämjare

Även små svenska företag har stora möjligheter att sälja utomlands.

Ett exempel: Brygghus 19, som är ett mikrobryggeri med globala ambitioner.

Med på resan har de EKN, Almi och Business Sweden – samt en helt ny möjlighet att tappa öl på burk.

Kolla om EKN kan hjälpa er få JA från banken

Året är 2011 och en gång i månaden blockeras köket hemma hos Dan-Magnus Svensson i Karlskrona. Orsaken? Det ska bryggas öl. Tillsammans med Magnus Karlsson och Mikael Lundell experimenterar han med humle, malt och den tillhörande bryggeriprocessen. Och det går vägen: två år senare lanserar det nygrundade mikrobryggeriet Brygghus 19 sin första hantverksöl.

– Det började som en hobby, men steget till att starta bryggeriet och senare satsa på heltid kändes naturligt, och när vi sedan fick se vår första produkt hos Systembolaget gav det ytterligare mersmak, säger Dan-Magnus Svensson.

Där och då kändes Sverige stort nog, och exportplanerna långt borta. Men alla exportresor börjar inte med en uttänkt strategi, ibland räcker det med sociala medier.

– En dag fick vi ett samtal från en holländsk ölfestival som läst om oss. Och sedan satte det igång. Nästa beställning kom från Italien och efter det Hongkong. De hade också upptäckt oss via sociala medier.

Beställningarna gav energi och självförtroende.

– Numera söker vi aktivt exportmöjligheter och har sålt till flera europeiska länder. I dag står exporten för knappt 10 procent av vår omsättning, och vi ser en mycket stor potential.

Öl väger och vikt kostar

En utmaning vid export av drycker är naturligtvis vikten, som gör transporter dyra. Det i sin tur påverkar marginaler och försäljningsmöjligheter.

– Det innebär att våra produkter antingen blir dyra i utlandet eller att vi tvingas kompromissa med våra marginaler. Vi rör oss i premium- och superpremiumsegmenten, men likväl är det här en utmaning som vi måste hantera om vi vill öka våra exportvolymer.

En del av lösningen ligger i valet av förpackningsmaterial. Aluminiumburkar väger som bekant mycket mindre än glasflaskor. Men för att kunna tappa på burk krävs rätt utrustning. Med en omsättning på drygt 7 miljoner kronor fanns inte kapitalet för Brygghus 19 att investera i en paketeringsmaskin för burk.

Statliga garantin blev en smörjkanna

Som tur är fanns det hjälp att få.

– Sedan starten hade vi lån hos Almi och SEB. Almi rekommenderade att vi också skulle ta kontakt med EKN, Exportkreditnämnden. Ganska snart satt vi i ett möte med både Almi, EKN och vår bank SEB och fick ihop en riktigt bra finansieringslösning, säger Dan-Magnus Svensson.

Så här ser lösningen ut:

• Ett banklån från SEB

• En garanti från EKN som innebär att EKN delar kreditrisken med banken

• Ett statligt lån från Almi

• Riskkapital från nya och befintliga delägare

– Garantin från EKN minskade bankens risk och jag upplevde att de enklare kunde säga ja. Det känns som EKN:s deltagande gjorde att alla inblandade parter blev tryggare. EKN blev en slags smörjkanna som gjorde att allt flöt på smidigt.

2,5 miljoner öppnar upp världen

Det kan låta som att den här typen av lösningar är något som bara stora företag kan få till. Men både EKN och Almi vänder sig till bolag i alla storlekar. Det totala kapitalet i Brygghus 19:s fall uppgick till 2,5 miljoner kronor. För bryggeriet i Blekinge gör det all skillnad.

– Nu har vi kunnat köpa in en paketeringsmaskin för burkar och det sänker våra rörliga kostnader och transportvikter. Kostnaden för frakten blir mer rimlig. Maskinen har gått varm. Sedan driftsättningen i slutet av november har vi tappat över 130 000 burkar.

Framåt riktar Brygghus 19 blickarna mot Norge, Holland, Island, Italien – och österut. Just nu sitter de nämligen i möten med en annan svensk exportfrämjare, Business Sweden, om att delta i deras koncept Try Swedish och export till Singapore.

– Med stödet från EKN och de andra exportfrämjarna får vi helt nya möjligheter att nå ut med våra produkter, med bra marginaler. Stöden blir uppenbara möjliggörare av långväga export som till den stora asiatiska marknaden, säger Dan-Magnus Svensson.

Vi kan försäkra upp till 80 procent av bankens risk vid exportaffärer 

Mer från EKN

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med EKN och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera