Di Weekend NYHETER

Operans historia blir digital skatt

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

I FÖRRÅDET. Helena Iggander och Mikael Glas, Operans arkivarie respektive kostymchef, visar några dyrgripar ur Operans historiska kostymförråd. Den högra rocken bars av den världsberömda tenoren Jussi Björling i Aleksandr Borodins ”Furst Igor” 1933.

Foto: Evelina Carborn

Kungliga Operan lanserar ett digitalt arkiv, med stöd av Riksbankens Jubileumsfond. Den nya databasen är avsedd för både forskare och allmänhet. ”Här finns ett av Europas bäst bevarade teaterarkiv”, säger Helena Iggander, arkivarie på Operan.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Operans arkiv och ateljéer håller till i KF:s gamla kafferosteri på Kvarnholmen vid Gäddviken i Nacka, ett gammalt industriområde som håller på att stöpas om till modernt bostadsområde.

I Operans arkiv finns 250 års kulturhistoria bevarad, från Gustav III:s dagar och framåt. Det omfattar affischer, kostymer, kostymskisser, dekorskisser och scenografimodeller.

Både Operan och Dramaten grundades i slutet på 1700-talet, och drevs som en gemensam organisation de första hundra åren. Därför finns även stora delar av Dramatens material arkiverat hos Operan.

Helena Iggander sätter på sig ett par vita bomullsvantar innan hon börjar leta bland dräkterna i kostymförrådet.

”Operan är en nationalscen, så det här är allas våra gemensamma skatter”, säger hon och visar fram en maffig, vinröd klänning som bars av hovsångerskan Birgit Nilsson i 1966 års uppsättning av Wagners Tristan och Isolde.

Sedan lyfter hon försiktigt upp en broderad, svart mansrock med tillhörande väst från 1700-talet, som har återanvänts flera gånger.

”Det finns väldigt spännande märkningar i många av våra plagg. Det står både vilka som har burit dem och vilka uppsättningar de har varit med i”, säger hon.

Arbetet med att digitalisera alla objekt har pågått i flera år, och mycket arbete återstår. I dagarna lanseras den första etappen, som omfattar affischer och repertoar samt ett axplock av historiska kostymer och annat material som kommer att läggas ut senare.

”De dagliga affischerna är nästan mina favoriter. De sattes upp varje dag ända fram till 1940-talet, och ger en god inblick i livet här på Operan och vilka uppsättningar som har varit populära under olika epoker”, säger Helena Iggander.

En tidig föregångare till dagens hr- policies är Operans första ordningsregler från 1773, som är stämplade med rött sigill.

Bomullsvantarna åker på igen när Helena Iggander bläddrar i dem och läser högt: ”Man får ingalunda med förklentige ord angripa någon av sina underhafvande, än mindre med slag anfalla.”

Operachefens svåraste roll

Av ordningsreglerna framgår också att sen ankomst till en föreställning eller repetition straffades med avdrag på lönen.

”Här finns många historiska fynd. Vi har till exempel notblad kvar från maskeraden 1792, där dirigenten har gjort en markering när skottet gick av och Gustav III blev dödligt sårad”, säger Mikael Glas, kostymchef på Operan.

Utöver den egna budgeten har Operan hittills fått närmare två miljoner kronor i extra anslag av Riksbankens Jubileumsfond (RJ), en stiftelse som främjar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, för digitaliseringsprojektet.

Syftet med projektet är att dels minska slitaget på originalhandlingar, dels göra materialet mer tillgängligt.

”Det handlar om ett världsunikt material som på det här sättet inte bara görs sökbart och beforskningsbart för en rad olika forskare runt om i världen, utan också för allmänheten som ges möjlighet att få en inblick i operans och teaterns historia”, säger Robert Hamrén, som är forskningssekreterare i den grupp som har berett ärendet på RJ.

Ett av skälen till att Operans arkiv är så komplett är att det i princip har förskonats från krig och eldsvådor. Det enda riktigt allvarligt tillbud som har inträffat var när dåvarande Dramaten, som var inrymd i Palatset Makalös bakom Operahuset, brann ned 1825.

”Byggnaden totalförstördes, tre personer dog och en del material försvann, men det mesta förvarades i Operahuset”, säger Helena Iggander.

Komiker utanför sin komfortzon

Mikael Glas tillägger att Operan ändå har haft tur, eftersom dåtidens teaterhus inte var särskilt brandsäkra.

”De använde vaxljus, stearinljus, oljelampor och olika pyrotekniska effekter, som eldsprutande drakar. Egentligen är det konstigt att det inte har brunnit fler gånger.”

Nästa utmaning blir att hålla i gång digitaliseringsprojektet när Operans arkiv och ateljéer, liksom Dramatens, måste lämna Gäddviken år 2021. Hyresvärden vill bygga bostäder på platsen och Operan behöver nya lokaler.

”Vi har förfrågningar ute i flera närförorter. Vår plan är att fortsätta dela lokaler med Dramaten, och att de nya lokalerna också ska rymma arkiv, verkstäder och repetitionssalar. Dessutom får det inte ta mer än 20 minuter att ta sig fram och tillbaka till Operahuset vid Kungsträdgården”, säger Mikael Glas.