”Nej, nej, det är ingen auktion utan fasta priser”, säger Bo Ahlstrand på sitt lågmälda vis medan han berättar historien bakom några av verken som hängs upp till försäljning i CF Hills lokaler i Stockholms city.
Som mångårig skattejurist på revisionsbyrån KPMG tycks han hysa en viss förtjusning i förutsägbar systematik.
Utställningen Bo Ahlstrand Collection öppnar i morgon torsdag, men har vip-vernissage i kväll och kommer tre veckor framåt att visa 32 av samlarens runt 200 konstverk. Ytterligare ett hundratal verk är till salu, och det kan bli aktuellt med ännu fler – om köparen är tillräckligt intresserad och ihärdig.
”Konst ska visas, inte samla damm i källare eller lagerlokal. Men det är inte lätt att ta farväl. Jag har starka känslor för många av verken”, fortsätter Bo Ahlstrand medan vi kryssar fram mellan skapelser av Tal R, Jan Håfström, Charlotte Gyllenhammar, Ernst Billgren, Andreas Eriksson, Ylva Ogland och Bjarne Melgaard.
Vi dröjer oss kvar framför ägarens personliga favorit: oljemålningen ”Klassrum”, som Karin Mamma Andersson skapade år 2000.
Egentligen var det tur i oturen att Bo Ahlstrand köpte verket. Gallerier har vanligtvis vernissage på lördagar, men när han och hustrun Margareta klev in i Magnus Karlssons galleri hade vernissagen ägt rum torsdagen innan.
”När vi kom dit fanns det bara två verk kvar: ’Klassrum’ och en mindre tavla.”
Det tog inte många minuter för paret att slå till.
”Margareta är lågstadielärare så vi behövde varken prata eller övertyga den andre. Det var klockrent från båda håll.”
Vad i ”Klassrum” talade till dig?
”Statyerna, att det finns både inne och ute och de svarta maskerna – inte bara den här utan den där också. Varför är maskerna där?”, funderar Bo Ahlstrand högt, pekar och vidgar betraktarens blick.
”Jag uppskattar bärande idéer i skapelseprocessen – när någon ser något, tar det genom hjärna och hjärta och ut genom fingret – och teknisk skicklighet. Jag har haft ”Klassrum” i 16 år och tröttnar aldrig på att titta på den.”
Varför säljer du merparten av din samling just nu?
”Det som triggade försäljningen var att KPMG ska flytta till nya lokaler med öppna ytor och glas och färre vita väggar. Det fick mig att se över samlingen och tänka att det kanske är dags för mig att gå vidare.”
Bo Ahlstrand har genom åren lånat ut ett sjuttiotal konstverk till revisionsjättens stora reception och många vita konferensväggar.
”Det började med att byrån ville att jag skulle hjälpa till med att köpa in konst, men vad jag än släpade dit ansågs de ha för mycket färg, vara alltför abstrakta eller vågade. Cecilia Sikströms tavla med en äldre Munch och hans unga väninna ansågs till exempel alldeles för provocerande. Några år senare såg jag tavlan hänga i dåvarande kulturminister Leif Pagrotskys tjänsterum.”
Bo Ahlstrand skrattar gott åt minnet.
Lösningen blev att köpa egna verk och hänga dem på byrån, utan att fråga. En del verk köptes från konstelever på Kungliga konsthögskolan i huset intill.
Resan in i konstvärlden började på 1980-talet när vänner tog med honom och hustrun till Beijers, Stockholms Auktionsverk och Bukowskis.
”Vi hade vi inte en krona på den tiden, men köpte några litografier på kul-kontot och för att ha något att hänga upp där hemma. Med tiden blev vi nyfikna på riktigt. Att besöka auktionshus är en jättebra plantskola.”
Men liksom i affärer är det bra att ha inriktningen klar för sig innan man shoppar loss.
”Jag grubblade mycket på vad jag ville med konsten och en natt kom insikten om att det var ung konst som vi skulle satsa på. Det var nästan som en uppenbarelse.”
Vad är konst?
”Det som inte är juridik.”
”Som jurist måste jag hela tiden förhålla mig till siffror, paragrafer, rättsfall och domslut. Du måste inte älska eller avsky ett konstverk, du behöver bara förhålla dig till det.”
Vad är bra konst?
”För mig är det det som känns i magen, även om det jag ser är skrämmande eller obehagligt i sig. Ju äldre man blir desto mindre vill man gå utanför sin komfortzon, men samtidskonst ska ju reflektera den tid som vi lever i här och nu, och det har öppnat upp och utvecklat mig som människa. För mig har konst aldrig varit en ekonomisk investering.”
Rundvandringen närmar sig sitt slut och vi står åter framför Karin Mamma Anderssons ”Klassrum.”
Bo Ahlstrand vill inte avslöja vad han köpte den för, men nu är priset 4,5 miljoner kronor. Det är utställningens dyraste föremål, men det finns verk från 10 000 kronor och uppåt. Bo Ahlstrand sålde ett tjugotal verk i fjol och den nu stundande försäljningen väntas inbringa 10–15 miljoner kronor.
”Pengarna möjliggör början till något nytt. Vad det blir ockuperar min tanke mycket. Förmodligen blir det både att fortsätta som förut och att börja om, kanske inom digital samtidskonst”, säger han.
Bo och Margareta Ahlstrand är kända i konstkretsar för sin utsökta samling av svensk och nordisk samtidskonst.
Få vet om att skattejuristen för internationella koncerner tecknar själv, och har så gjort sedan barnsben.
”Som liten såg jag ofta ritningarna på alla kopplingar och kablar på mammas ritbord på Televerket, och blev intresserad av det systematiska.”
Bo Ahlstrand har aldrig visat sina egna alster offentligt – förrän nu.
”Enligt önskemål kommer här ett försök till ’självporträtt’”, mailar han några timmar efter intervjun.
”Inte så värst likt, men ändå... Jag ser lite sur ut, men är inte det. Jag vet däremot hur svårt det är med munnar.”
