Det är det 25:e året i rad som Kallax bygdegårdsförening fiskar och gör sin egen surströmming. Under morgonen togs näten upp som lades i går kväll, och hobbyfiskarna Ulf Lindgren och Lennart Bergman konstaterade glatt att de fått nästan exakt så mycket strömming som de räknat med.
”Vi ska fylla ett ekfat, och det brukar gå ned 210 kg, så det blir säkert precis lagom när det är rensat. Men vi hade gärna tagit tio lådor till för att kunna dela ut färskströmming i byn, så vi kanske åker ut igen under natten som kommer”, säger Ulf Lindgren.
Surströmmingen kan bara fiskas under strömmingens lekperiod som varar i några veckor. I Kallax infaller de veckorna precis före midsommar och då blir den klar lagom till premiären den 18 augusti.
Ulf Lindgren har märkt av ett ökat intresse för delikatessen, och säger att det nu säljs mer av varan söder om Dalälven än i norra delen av landet.
”Eftersom det aldrig kommer att finnas hur mycket som helst och efterfrågan ökar så går det mot gåslever ungefär om du frågar mig.”
Fiskargänget har varit ute förut men behöver lite mera strömming för att det ska räcka för i år. Rensning och beredning av strömmingen görs i en bod och fisken läggs in i tunnor.
Men föreningens surströmming är inte för vem som helst.
”Vi gör 1 000 burkar surströmming och vi gör det egentligen på kul. Den här säljs inte utan vi har den internt i byn eller också måste man känna någon. Den lagras i ekfat som det har varit whisky i så det blir väldigt speciellt”, säger Ulf Lindgren.
Lindgren ser surströmmingen som en av landets allra starkaste matkulturer och en tradition som har lyckats bita sig fast och överleva. Själv äter han den helst i klämma, på hårt tunnbröd med smör, skivad potatis, strömming, crème fraiche och lök.
”Det är den enda maträtt som får det att rinna från hörntänderna. De som verkligen gillar surströmming säger så. Sedan är det så med surströmming att det antingen är svart eller vitt. Antingen ja eller nej, ingenting mittemellan.”
