Hoppa till innehållet

Mickan och Fredde på ny badort

När humorserien Solsidan blir långfilm dyker Annika Falkengren, Rickard Båge och Michael Storåkers upp som badrocksstatister i Torekov, näringslivets badmecka.
Dessutom gör Sven Wollter och Henrik Schyffert nya roller i filmen.

BADLIV I BADROCK. I den kommande Solsidanfilmen är familjen Schiller på semester i Torekov för att hälsa på Fredde Schillers pappa. Rollerna spelas av Josephine Bornebusch, Johan Rheborg, Elsa Bucht Wesslén, Sven Wollter och Leonardo Rojas Lundgren.
BADLIV I BADROCK. I den kommande Solsidanfilmen är familjen Schiller på semester i Torekov för att hälsa på Fredde Schillers pappa. Rollerna spelas av Josephine Bornebusch, Johan Rheborg, Elsa Bucht Wesslén, Sven Wollter och Leonardo Rojas Lundgren.Foto: Foto: Linnea Rheborg

När Di kommer till Solsidans inspelningsplats i midsommartid känns den första december onekligen långt borta.

Det är då den nya långfilmen har premiär, men för filmteamet är tiden knapp. De har en inspelningsvecka kvar, sedan återstår allt efterarbete med klippning, färgsättning och ljudläggning.

Inspelningsplatsen för dagen är en gul tegelvilla i Enskede i södra Stockholm, som ska föreställa karaktärerna Alex och Annas retrobohemiska hem i Solsidan i Saltsjöbaden.

Bröderna Måns och Felix Herngren, som står för regin, tar en sen lunchpaus och slår sig ned i villans brunmurriga matsal. Felix Herngren är också en av seriens upphovsmän, och han spelar karaktären Alex.

”Det svåra med att ta steget till vita duken är att vi måste tillföra något utan att tappa känslan i tv-serien. Det här är faktiskt det tredje försöket vi gör med manus. De andra två har varit bra, men det här är det som fungerar bäst som långfilm”, säger han hest.

Veckan innan har teamet spelat in på stranden i Torekov på Bjärehalvön, och allt hojtande i den kalla vinden har satt sina spår på hans stämband.

Solsidan är en av TV4:s genom tiderna största succéer, med publikrekord på över 2,5 miljoner tittare för några avsnitt.

Serien har gått i fem säsonger och Felix Herngren tror att framgången främst beror på den höga igenkänningsfaktorn.

”En av de mest smickrande kommentarer jag har fått kom från en invandrarkille i 50-årsåldern som jobbade i en klackbar i ett köpcentrum i Kalmar, när jag var där för att fixa mina skor. Han sa att han älskar serien för att den är precis som hans liv. Att han känner igen sig visar att vi sätter fingret på något som är relevant för väldigt många människor, trots att serien utspelar sig i Saltsjöbadens övre medelklass”, säger han.

Måns Herngren, som kom in som medregissör i säsong tre, tycker att en av seriens styrkor är att den inte skriver folk på näsan genom att vara övertydlig.

”Egentligen är det motsatsen till vad Stikkan Andersson sa en gång: ’Folk är inte så dumma som man tror, de är dummare’. Det som slog mig när jag kom in i serien var att ni räknade med att folk är smartare än man tror.”

Relationsproblem, livspusslet, samtidsfenomen som sociala medier samt krockar mellan manligt och kvinnligt, liksom människor som är olika i största allmänhet, är några av de ingredienser som gör att de flesta känner igen sig.

Ett annat tema är människans eviga försök att hålla upp en tjusig fasad mot omvärlden, oavsett vilken miljö hon befinner sig i.

”Vi skulle lätt ha kunnat skruva karaktärerna ett varv till i varje säsong, tills det bara blev sketchfigurer kvar. Men vi har varit angelägna om att behålla dem som människor av kött och blod, även om vi har skruvat dem ganska hårt”, säger Måns Herngren.

En ny karaktär i den kommande filmen är Freddes pappa, som spelas av Sven Wollter. Pappan är biståndsarbetare i Afrika, med ett sommarhus i Torekov.

När Fredde och hans fru Mickan kommer på besök i Torekov blir det uppenbart att den statusfixerade Fredde har en usel relation till sin pappa, som han är helt olik.

Fredde och Mickan får också stifta bekantskap med Torekovs oskrivna badregler.

”Om det står ett par tofflor på bryggan är det upptaget, och då får man inte gå ut där. Vi kunde inte låta bli att göra en grej av det”, säger Felix Herngren.

Många ur näringslivets jetset har sommarhus i Torekov, som är känt för sin sed att umgås i badrock. I filmen illustreras detta av den förra SEB-chefen Annika Falkengren, Mediaplanet-grundaren Richard Båge och styrelseproffset Michael Storåkers, som figurerar som sig själva.

En äventyrare som spelas av Henrik Schyffert är ännu en ny karaktär som gör entré i filmen. Äventyraren är en av Freddes gamla kolleger från finansbranschen, som numera reser jorden runt och lever livet. Efter en skilsmässa blir han tillsammans med en av seriens kvinnliga karaktärer.

”En skilsmässa är ett jobbigt och stort ämne som är aktuellt för väldigt många människor, men som har varit svårt att ta sig an i tv-seriens korta format. I långfilmen kan vi gå djupare och hantera det på ett bättre sätt”, säger Felix Herngren.

Han stänger inte dörren för en eventuell fortsättning av Solsidan efter långfilmen.

”Efter säsong fem hade jag ganska låga förhoppningar om att få ihop det här gänget igen, men nu ser det ljusare ut. Alla verkar ha haft så otroligt kul under den här inspelningen att det kanske kan bli något igen.”

Händer det att du träffar Solsidanbor som känner sig förlöjligade av serien?

”Det finns några få som är riktigt uppretade, som saknar självdistans. Men 99 procent av dem jag träffar är positiva och förstår att handlingen skulle kunna utspela sig var som helst. Dessutom bor mina svärföräldrar där ute, och eftersom mitt sommarställe ligger i närheten är jag ofta där själv.”

Innehåll från ÅlandsbankenAnnons

Konst som investering – så ska du tänka

Osannolika fynd, tavlor som säljs för svindlande belopp, förfalskningar och spekulationer. Konstmarknaden lockar många – men är minst lika komplex och nyckfull som börsen. För att göra konst till en god affär är det oftast säkrast att lita på hjärtat, menar Ålandsbanken.

EXTERN LÄNK: Ålandsbankens experter hjälper dig i komplexa frågor 

Hösten 2017 ropade ett auktionshus i London ut en tavla som sades vara målad av självaste Leonardo Da Vinci. Utgångspriset låg på svindlande 100 miljoner dollar. Men det passerades snabbt. Efter en intensiv budgivning landade slutpriset på 450 miljoner dollar, eller motsvarande nästan 4,5 miljarder kronor.

Uppståndelsen kring verket, Salvator Mundi, har fortsatt efter köpet. Men i dag tror de flesta experter att målningen till största delen är målad av en av da Vincis lärlingar, snarare än av mästaren själv.

Liknar aktiemarknaden

Detta är förstås en ovanlig historia. Men även om det är ett exceptionellt fall väcker det en del frågor om konstmarknaden. Är det rimligt att en målning säljs för över 4 miljarder kronor? Vad ligger i ett sådant värde? Salvator Mundi blev den dyraste tavlan någonsin att säljas på en auktion, men det är som bekant långt ifrån det enda konstverk vars pris har skjutit i höjden. 

De enorma ekonomiska värden som kopplas till vissa verk har gjort konstmarknaden till en plats där många, likt på aktiemarknaden, spekulerar i möjliga värdeökningar. Samtidigt finns det såklart många aktörer på konstmarknaden som är genuint intresserade av konst.

Många faktorer påverkar priset

Så hur ska man då tänka om man som lekman vill ge sig in på marknaden? Vad är det egentligen som avgör priset på ett konstverk – och vilka tavlor är det som stiger i värde?

Till viss del handlar det om konkreta aspekter som storlek, teknik och popularitet. För okända konstnärer eller sådana som befinner sig i ett tidigt skede i sin karriär, är det faktorer som är kopplade till konstverket i sig som styr prissättningen. Men snart blir konstnären och konstnärskapet den avgörande faktorn. ”Sämre” verk av en känd konstnär kan till exempel ge högre priser än ett fantastiskt verk av en okänd konstnär. Ju mer känd och erkänd, desto högre pris.

Även tillgången på verk kan påverka prisbilden. En konstnär som producerar väldigt många verk kan sälja mer, men kanske då för lägre pris per verk. Samtidigt måste produktionen vara tillräckligt stor för att skapa uppmärksamhet och nå ut till en stor publik. Till viss del kan utbudet påverkas av gallerister och samlare själva, som kan se till att verk inte kommer ut för ofta på auktion för att priserna inte ska riskera att sjunka.

EXTERN LÄNK: Att välja Ålandsbanken kan göra skillnad 

Lita på hjärtat

De flesta experter råder alla som vill köpa konst på en ”rimlig” nivå att göra det utan att spekulera i värdeökning. En bra affär är helt enkelt att få tag i något du tycker om, eftersom det då blir en daglig avkastning i att ha konstverket nära dig hela tiden, så fort du tittar på det. 

Ekonomiprofessorn Michael Moses, en av upphovsmännen till Sotheby’s Mei Moses Fine Art Index, menar också att du inte ska vänta dig några snabba klipp. Det finns redan så mycket kompetens och expertkunskap på konstmarknaden att det blir som att hitta en nål i en höstack, menar han. Michael Moses lyfter istället fram vikten av långsiktighet.

Detta bekräftas i en magisteruppsats från Handelshögskolan i Stockholm. I den studerades nästan 26 000 högkvalitativa oljemålningar av icke nu levande svenska konstnärer, som såldes i Sverige mellan 1985 och 2016. Uppsatsen kom fram till att den svenska konstmarknaden genererade en genomsnittlig blygsam avkastning på 0,6 procent per år. Aktiemarknaden avkastade under samma period 10,3 procent. 

En slutsats som går att dra är därför att om man ska köpa tavlor, bör det motiveras med att man älskar konst, snarare än att man vill göra sig en hacka.

En välkänd konstälskare är Ålandsbankens störste ägare, Anders Wiklöf, vars konstintresse väcktes redan på 1980-talet. Idag har han en av de främsta privatägda konstsamlingarna i Norden. Det som framför allt fångar hans intresse är finländsk och svensk konst från förra sekelskiftet. På privatmuséet Andersudde på Åland hänger målningar av kända konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson, Helene Schjerfbeck och Albert Edelfelt.

Anders Wiklöf har berättat att han aldrig har sålt en tavla – och inte kommer att göra det heller. 

EXTERN LÄNK: Ålandsbanken hjälper dig att projektleda din ekonomi 

 

 

 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Ålandsbanken och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera