De sista åren utomhus gjorde festivalen miljonförluster, men sedan flytten 2012 redovisas ett nollresultat varje år. Därtill ökar publiken, från 12 000 premiäråret inomhus till 25 000 förra året.
Årets festival börjar i morgon. Under tio dagar hålls cirka 150 konserter på 35 platser runt om i Stockholm.
Storleksmässigt spänner scenerna från Konserthusets stora sal med 1 770 platser till den lilla skivaffären Plugged Records i Gamla stan och Biocafé Tellus i Midsommarkransen.
Jazzfestivalen har inte längre någon egen organisation. Den arrangeras som konsultuppdrag av jazzklubb Fasching, som alltså lyckats ekonomiskt.
”Min företrädare hade bra koll på ekonomin”, säger Eric Birath som dubblerar som vd för både Fasching och Stockholm Jazzfestival.
För honom är årets festival den första. Företrädaren Lena Åberg Frisk är numera vd för Uppsala Konsert & Kongress. Själv jobbade Eric Birath tidigare som producent på Södra Teatern och på nöjesarrangören Blixten & Co.
Fasching är en av festivalens huvudscener tillsammans med Konserthuset, Kulturhuset, Debaser, Kägelbanan och nyinvigda Vasateatern.
Övriga scener arrangerar sina egna spelningar under festivalveckan. Festivalen fungerar alltså som ett slags paraplyorganisation.
Så vad tjänar de små scenerna med egna arrangemang på att vara med?
”Fördelen är att det blir en väldig uppmärksamhet och att de får gratis marknadsföring. De finns ju med i vårt program. Det här är Köpenhamnsmodellen”, säger Eric Birath och syftar på Copenhagen Jazz Festival.
Den danska festivalen är en av Europas största med över 1 000 konserter på fler än 100 scener och 250 000 besökare – allt under tio dagar i juli varje år. Publikmässigt är alltså Köpenhamns jazzfestival tio gånger så stor som Stockholms.
Stockholm Jazzfestival ägs av makarna Ingvar och Tove Jensen, som för tio år sedan sålde familjeföretaget Elfa för över en miljard kronor.
Fasching får ersättning för kostnader och löner men gör ingen vinst på att anordna festivalen.
”Kostnadstäckningen gör att vi har råd att ha personal anställda på heltid året runt. Det är inte säkert att vi hade kunnat ha det annars”, säger Eric Birath.
Även Fasching är numera lönsamt. Förra året ökade både publiken (79 248 besökare), omsättningen (27,5 miljoner kronor) och resultatet före skatt (1,2 Mkr).
Årets resultat blir inte lika högt. Fasching har nämligen haft stängt i sommar för ombyggnad av entrén. Där har en helt ny bar byggts. Den kan vara öppen även när det inte är konserter och är tillgänglig utan att man löser entré.
Etapp två i ombyggnaden är att klubben i höst får en helt ny glasad fasad mot Kungsgatan, i stil med originalutförandet från 1906 då den avlånga fastigheten mellan Oscarsteatern och Casino Cosmopol byggdes.
Faschings publik fördelar sig 60/40 mellan konserter och helgklubbarna Devotion och Klubb Soul, som är en verklig långkörare. Klubb Soul har funnits sedan 1993.
Jazzklubb Fasching har funnits sedan 1977 och firar alltså 40-årsjubileum nästa år. Även om klubbverksamheten drar mycket unga besökare och musikutbudet breddats är kärnverksamheten jazzmusik.
”Jag skulle säga att jazzen står väldigt stark i dag. Vi ser en föryngrad jazzscen, både bland utövare och publikt”, säger Eric Birath.
”Fasching har en väldigt blandad publik. Jag har jobbat mycket inom pop och rock tidigare och där är publiken mycket mer strömlinjeformad.”
Ett helt nytt grepp är att Fasching för första gången gör en ”pop up-konsert” genom att hyra in sig på Kägelbanan på Södra Teatern. Där spelar Grammisvinnaren Robert Glasper när han återvänder till Sverige i november.
”Vissa artister har man följt länge och varit med och byggt upp. Då är det synd om vi inte kan vara med när de blir större än vad våra lokaler klarar av publikmässigt. Därför gör vi den här konserten på Kägelbanan som tar ungefär dubbelt så mycket publik som Fasching”, säger Eric Birath.
