Redan 1995 gjorde Jessica Zandén, som blev känd för hela svenska folket när hon spelade Lilian i Lars Molins tv-serie ”Tre kärlekar”, ett första försök att sälja in sin mammas mönster.
”Jag gick runt hos Svensk Tenn, Hemtex och Åhléns och alla var mycket positiva, men det rann ut i sanden.”
Med två parallella karriärer, som skådespelare och som terapeut, är det kanske inte så konstigt. För tre år sedan gjorde hon ett nytt försök på Engelska tapetmagasinet i Göteborg.
Hon visade mönstren för den som var inköpsansvarig och fick på så vis kontakt med Sandberg Tapeter.
”När jag sedan träffade deras kreativa direktör Hanna Wendelbo Hansson såg hon det jag redan visste: att jag sitter på en skatt! Så bjöd hon in mig till Ulricehamn för att göra en pitch. Jag hade ingen aning om vad en pitch var, men jag sa: ’En pitch, javisst, jag kommer’.”
94 år gammal kunde Joy Zandén själv se när de första tapetvåderna rullade ut från tryckmaskinen. Hennes mönster kom att ingå i kollektionen ”Signatur” med fyra andra kvinnliga formgivare.
”Joy var den enda som fortfarande levde.”
För Jessica Zandén innebar det en stor glädje att kunna ge sin mamma revansch medan hon ännu var i livet. Joy Zandén arbetade som mönsterdesigner i många år, men när hon på 50-talet försökte stå på egna ben och sälja in sina mönster i New York tog det stopp. Trots att många sa att de tyckte att mönstren var vackra, var det ingen som ville köpa dem.
I april i år avled Joy Zandén. Det har dock inte mattat Jessica Zandéns iver att föra ut mönstren till en bredare kundkrets.
”Det har snarare sporrat mig ännu mer, nu är jag riktigt motiverad och känner stor glädje över att driva det här företaget”, säger hon.
Hon hyser stor tacksamhet gentemot Sandberg för Joys genomslag som designer, men intäkterna från den verksamheten är dock marginell för Jessica Zandén.
I stället vill hon nu marknadsföra sina egna, textila produkter. Det handlar om bland annat handdukar, grytvantar och förkläden. Dessutom gör hon andra produkter som brickor och glasunderlägg.
Genom Jessica Zandéns mormors far, Alfred Heyman, som på 1800-talet framgångrikt drev familjeföretaget HJ Heyman & Co, finns det en stark textil tradition inom familjen.
”Det kändes både märkligt och fint att helt plötsligt inse att nu är jag där. Det är inget som jag har tänkt på tidigare, även om jag har tyckt att det har varit spännande med den där mönsterrullen min mamma gömt långt in i källarskåpet, och som bara låg där i alla år”.
Hennes bröder Philip och Finn, såväl som hennes bortgångna mamma, har bidragit med en del av startkapitalet i företaget.
”Men pengarna rinner ut fort så här i början och man får satsa en del privat för att sjösätta skutan. Jag ger det fem år. Lyckas jag inte under den tiden så får det nog vara.”
Att vara företagare är inte helt nytt för Jessica Zandén, eftersom hon länge har haft sin skådespeleriverksamhet i ett bolag. Mycket har hon dock fått lära sig på vägen och hon är inte främmande för att bara spela med i vissa situationer.
I somras följde Jessica Zandén till exempel i sin mammas fotspår och for till New York med väskan full av textila produkter.
”Där tjatade jag mig till en fem minuters audiens hos en stenhård kvinna som hette Lorraine och vräkte upp mina prover”, berättar Jessica Zandén.
”Och så frågade hon: ’Do you sell yardage (metervara)?’ Jag hade ingen aning om vad det var, men jag sa ja.”
Att företaget säljer hennes mammas mönster och inte hennes egna insatser som skådespelerska tycker hon är enklare.
”Det gör mig mer orädd.”
Kanske var det därför hon på plats i New York lyckades prata sig till en egen inbjudan till ett branschmingel hos Leif Pagrotsky på svenska konsulatet.
”Jag spridde ut mina grejer över hela stället. Och så bad jag honom ta på sig ett förkläde och ta en selfie.”
”Ska jag ta en grytvante också”, ska ex-ministern ha svarat.
