Konsten kom senare, förklarar Artur Walther, som ursprungligen kommer från Tyskland. Han flyttade dock till New York redan på 1970-talet. Även om han alltid varit intresserad av arkitektur och formgivning upptogs hans karriär inom finansbranschen det mesta av hans tid under de årtionden som följde.
”Det var en fascinerande erfarenhet”, säger han om sin karriär på den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs, som i dag är ett avlägset minne.
”Det var då marknaden internationaliserades. Det var en spännande tid”, säger han om eran av finansiell globalisering.
En spännande tid var också en krävande sådan, och arbetsdagarna var ofta 16 timmar långa.
”Det konsumerade allt. Jag tänkte att detta inte kunde vara hela mitt liv”, berättar Artur Walther när han tar emot Di i sin paradvåning på Upper East Side, ett par kvarter ifrån Metropolitan Museum.
Ett gryende intresse för fotografi föddes strax därefter.
”Efter ett tag tog passionen över. Jag började fotografera själv. Så småningom började jag samla”, säger han.
En avgörande inspiration kommer ifrån Seydou Keïta, en fotograf från Mali som under 1940- och 1950-talen porträtterade prominenta invånare i landets huvudstad Bamako.
”De bryter helt mot den bild av Afrika som många människor bär med sig”, säger Artur Walther med hänvisning till de eleganta klänningar och höga hattar som syns i fotografierna.
En serie porträtt av Keïta markerade också startskottet för Walthers samling, som i dag vuxit sig mycket omfattande, och även omfattar videokonst. Många av fotografierna i hans samling är gamla, och fotograferna är i flera fall okända även för fotointresserade.
Intresset för Afrika är fortsatt stort, något som visar sig när Di besöker ett litet galleri han driver i Chelsea, som är Manhattans konstkvarter. Under en torsdagskväll i februari kryssar Artur Walther omkring mellan gäster som dricker vitt vin i plastglas medan de betraktar en blandning av fotoserier.
Kontraster, korsreferenser och oväntade blandningar verkar höra till Artur Walthers paradgrenar. Han älskar att visa upp bilder från radikalt olika miljöer i samma rum.
En samling fotografier från Occupy Wall Street-rörelsen, som under 2011 förskansade sig i en park nära börshuset i New York, ingår också i hans samlingar. Serien från Accra Shepp kan tyckas stå i kontrast mot en samlare som själv har rötterna på finansmarknaden. Men det passar Artur Walther fint.
Porträtten av amerikaner som protesterar mot orättvis inkomstfördelning hängs ofta bredvid en serie bilder som kallas ”The Family” av fotografen Richard Avedon. Där skildras presidenter, börschefer och andra makthavare i svartvita porträtt. Ronald Reagan, Jimmy Carter och George Bush (den äldre) hör till de porträtterade, tillsammans med Henry Kissinger.
Intresset för att samla och visa kom så småningom att sprida sig till bokutgivning, och Artur Walthers ögon lyser när han dukar upp sin katalog av fotoböcker på sitt stora skrivbord. Också där blandas miljöer och fotografer.
”Så småningom föddes idén att göra om några fastigheter som jag ägde till utställningslokaler”, säger han om sin gärning som fotokonst-evangelist.
Artur Walther kommer ursprungligen ifrån Ulm i Bayern, där han 2010 öppnade en stor utställningslokal som tjänar som centrum för hans verksamhet.
I Stockholm kommer han att visa omkring 800 fotografier från 34 fotografer, som kommer ifrån tio olika länder. Det kan tyckas mycket, men utgör en bråkdel av hans samling.
Själv delar han sin tid mellan Tyskland, Manhattan och resten av världen. Artur Walther älskar nämligen att resa och söka efter nya fotografier.
”Jag samlar alltid in nytt material”, säger han och börjar packa upp en serie nya fynd.
Ur en kartong hämtas en bunt med gamla bilder på gripna brottslingar, så kallade ”mugshots”, som han ropat in på auktion. Tanken är att de så småningom ska sorteras, samlas, och visas upp som en serie.
Efter en lyckad insamling följer ofta en utredning om bakgrunden till bilderna. I en av de böcker han gett ut visas bortkastade bilder där en afrikansk id-kortsfotograf stansat ut ansikten, för att kassera de omgivande, huvudlösa, porträtten. Hans egensinniga inriktning gör att Artur Walther delvis står utanför en konstmarknad som ofta beskrivs som överhettad.
”Jag samlar saker inom ett område som inte står så högt i kurs för andra”, svarar han på frågan om höga priser skapar problem för honom.
Artur Walther verkar ändå inte särskilt besvärad av ekonomiska hinder.
”Jag har aldrig sålt ett foto”, säger han och tillägger sedan:
”Det här är en icke vinstdrivande rörelse.”
Han välkomnar ändå det stadigt ökande intresset för fotokonst. Han tror att mobilkameran spelar en avgörande roll för detta.
”Det är ett område som är satt i ständig utveckling. Vi är kapabla att ta bilder hela tiden. Nu har vi dessutom lagringsutrymme för att behålla dem alla.”
Artur Walthers egen passion för foto visar inte heller några tecken på att stanna av. Innan intervjun avslutas packar han upp en ny bunt med gamla bilder, och hans ögon börjar tindra på nytt medan han bläddrar i ett gammalt album.
”Titta på det här. Det är bara snögubbar.”
