Exportkreditnämnden, EKN, är Exportsveriges finansiella ryggrad.
Utan möjligheten till statliga garantier för hela eller delar av affärsprocessen – från försäljning, förhandling, tillverkning och leverans till slutbetalning – hade många svenska exportframgångar till över 150 länder inte blivit av.
”En del av våra företag gör kanske en enda affär i Mellanöstern, Latinamerika eller andra riskregioner, och behöver kunna erbjuda sina kunder kredit och samtidigt vara säkra på att få betalt”, säger Anna-Karin Jatko.
Att slippa ligga sömnlös om nätterna kostar en premie till EKN. Myndigheten finansieras helt av kundföretagens premier, som varierar beroende på risken i transaktionen.
Exportjättar som Volvo och Ericsson tillhör stamkunderna. Betalningsgarantin på drygt 50 miljarder kronor för Saabs försäljning av 36 Gripenplan till Brasilien i fjol är den enskilt största affären i EKN:s 84-åriga historia. Men det är för de många små och medelstora SME-bolagen som myndigheten blir räddaren i nöden, och det är den efterfrågan som ökar dramatiskt.
”Garantigivningen för SME-företag ökade med nära 80 procent till 2,5 miljarder kronor i fjol. Det är rekord för andra året i rad. 50 procent av alla våra affärer görs med småföretag. Det är framför allt exporten av elektroniska komponenter och maskiner inom tillverkningsindustrin, partihandeln inom papper, byggsektorn, design och inredning och hälsa som ökar, särskilt till tillväxtländer”, säger Anna-Karin Jatko.
Britternas EU-utträde väntas inte få någon direktpåverkan för EKN. Däremot kan brexit i viss mån påverka Europas tillväxtutsikter, enligt EKN-chefen.
Hur ser du på Turkiet efter kuppförsöket?
”EKN behövs ofta för affärer med Turkiet, och politisk oro förstärker bankers och svenska exportföretags uppfattning om relativt hög betalningsrisk. Men landet har goda offentliga finanser och stark köpkraft. Vi följer utvecklingen och förväntar oss i dagsläget ingen större ökning av betalningsgarantier.”
Nordkorea, Afghanistan, Rwanda, Syrien och Sudan är exempel på stater med störst risk. Andra svåra marknader men med stor marknadspotential är Iran, Angola, Nigeria, Ghana och Argentina, enligt EKN-chefen.
Själv kommer hon från Lappland.
Anna-Karin Jatko är född och uppvuxen i Kiruna. Pappa var lärare och mamma sjuksköterska. Efter gymnasiet bar det av till United World College i italienska Trieste och därifrån till London School of Economics och en masterexamen i ekonomi.
Färden fortsatte till Bryssel som ekonomisk attaché och råd innan finansdepartementet lyckades behålla henne i Stockholm. Anna-Karin Jatko har arbetat i omgångar på finansdepartementet 1989–2010, senast som biträdande budgetchef. Därefter var hon förvaltningschef på regeringskansliet och 2005–2010 även ledamot i EKN:s styrelse.
EKN har nära 150 anställa på kontoren i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå plus verksamhet i Växjö, Borlänge och Linköping och inom kort även Lidköping, Jönköping och Köping.
Hur får du 150 personer att dra åt samma håll?
”Allt ledarskap handlar om ett ständigt pågående samtal – med medarbetarna, mellanchefer och olika grupper. Som chef ska du bära andras bördor – det är det ledarskap går ut på. Att driva förändringar över tid tar tid. De kanske viktigaste ledaregenskaperna är därför tålamod och att kunna kommunicera så att andra förstår, känner sig delaktiga och vill vara med.”
Att det blev just EKN beror på dess smältdegel av internationella frågor, förhandlingar, handel och ekonomi.
”På EKN handlar det om att säga ja. På mina tidigare uppdrag handlade det oftast om att säja nej.”
Anna-Karin Jatko har arbetat under nio finansministrar – Kjell-Olof Feldt, Odd Engström, Allan Larsson, Anne Wibble, Göran Persson, Erik Åsbrink, Bosse Ringholm, Pär Nuder och Anders Borg samt två statsministrar: Göran Persson och Stefan Löfven.
Vilken minister var lättast respektive svårast att jobba med?
Anna-Karin Jatko fyrar av ett leende:
”Det ingår i uppdraget att inte skriva sina memoarer.”