Långt före sin mammas död hade den svenske konstnären Anders Krisár bestämt sig för att han skulle gjuta en mask i 18 karats guld den dagen hon dog, på samma sätt som dödsmasker tidigare tillverkades över storheter som kompositören Frédéric Chopin och Ludwig van Beethoven.
”Förr i tiden gjorde man den här typen av masker på viktiga personer, men i dag är det ingen som gör sådant här längre. Min mor är superviktig för mig, hon är min skapare”, säger konstnären.
Mamman, som var införstådd i konstprojektet, gav sitt stöd.
”Hon tyckte att det var fantastiskt. Jag fick göra vad jag ville med hennes kropp, bara jag inte rörde ögonen. Hon har varit med under hela min konstkarriär och förstod att det var hedrande”, säger Anders Krisár .
Men när modern väl gick bort, tvekade han till en början. Var det verkligen rätt? Och hur skulle det kännas? En god vän övertalade honom att åtminstone ta en form över ansiktet för att sedan i lugn och ro bestämma om konstverket skulle slutföras.
”Jag var inte där när själva masken gjordes, utan jag var där innan för att känna efter. Det kändes så lugnt och fint, även om hon var borta”, säger han.
”Döden blir väldigt abstrakt när man inte ser kroppen. Då fantiserar man om vad döden är. Men det jag såg var en kropp utan själ. Hon var inte där. Det var på ett sätt befriande. Jag förstod att okej, hon är inte kopplad till den här kroppen”, fortsätter han.
Slutresultatet som nu går att beskåda tillsammans med andra Krisárverk på den nyetablerade galleri- och konsthandlarverksamheten CF Hill, är rått i sin ärlighet.
Ansiktet är avmagrat och rynkigt och munnen öppen.
”Döden är som den är, det går inte att fejka den”, säger han.
Anders Krisár finansierade guldet med arvet efter modern på 1,4 miljoner kronor. Hennes tillgångar bestod i en hyresrätt som omvandlats till en bostadsrätt.
Pengarna hade för konstnären en särskild symbolik, eftersom han växte upp under knappa förhållanden.
Föräldrarna, som skiljde sig när Anders Krisár var tre år gammal, var båda psykiskt sjuka. Modern, som han växte upp med, var manodepressiv och alkoholist och fadern var schizofren.
”Hon var väldigt pank hela livet. Som familj var vi fattiga när vi växte upp i Spånga. Det är hela hennes finansiella kropp som hon lämnade efter sig, som hon har överfört till masken.”
Genom att göra henne till ett konstverk med ett pris på 3,4 Mkr kan arvet nu öka i värde. Var det en drivkraft för dig?
”Det vore fantastiskt om så sker. Men jag går inte och tänker på sådant. Då skulle jag i stället ha blivit börsmäklare. Pengarna i masken är magiska pengar. Det är hennes energi och jag hade haft svårt att spendera dem.”
Du har aldrig tagit avstånd från din mor med tanke på din tuffa uppväxt?
”När man är riktigt liten går det inte att ta avstånd, då blir man ännu mer fäst. Som vuxen kunde hon vara skitjobbig och så där, samtidigt som hon var jättebra när hon var normal. Om någon är sjuk, går det inte att klandra personen för det.”
”Hennes problem har gjort mig också, det är en del av vem jag är. Om inte hon hade haft problemen, hade jag kanske inte varit konstnär. Hon har gett mig självförtroende, hon trodde på mig hela tiden. Det hedrar henne. Hon hade ett tufft liv, hon har lyckats uppfostra mig och min bror. Det ska hon ha en eloge för.”
