Under uppväxten var Birgitta Ohlsson, enligt egen utsago, tyst, blyg och duktig i skolan. Därför fick hon ofta sitta mellan klassens bråkigaste pojkar på lektionerna.
”Jag var en typisk duktig flicka som användes som ”kuddflicka”, vilket är någonting jag har irriterat mig på hela mitt liv”, säger Birgitta Ohlsson.
I dag beskriver hon sig som ”fortfarande väldigt duktig, men inte lika tyst och blyg längre”. Till vardags är hon riksdagsledamot för Liberalerna, och hon har tidigare bland annat varit EU-minister i regeringen Reinfeldt. Hon är också känd för att vara feminist och jämställdhetsdebattör. Och i dagarna är hon aktuell med den nyutgivna boken ”Duktiga flickors revansch”.
”Men som duktig flicka har jag varit lite oduktig när jag skrivit den, eftersom den skulle ha blivit klar förra året. Det gjorde dock att jag hann få med det amerikanska presidentvalet i slutordet, och min politiska depression när den ultimata duktiga flickan krossas av den ultimata skolgårdsmobbaren.”
Är det en politisk bok du har skrivit?
”Inte partipolitisk. Men det är en feministisk bok som beskriver fenomen, strukturer och myter kring den duktiga flickan med hjälp av nedslag i mitt liv.”
I boken går hon noggrant igenom hur begreppet ”duktig flicka” använts på olika sätt genom historien. Från att länge ha varit någonting positivt, svängde det till att bli negativt laddat ungefär vid millennieskiftet. En anledning, tror Birgitta Ohlsson, är det flertal böcker som kom ungefär då och som beskrev den växande problematiken med kvinnor som blev utbrända och sjukskrivna på arbetsplatsen.
”Flera av böckerna var välskrivna. Men de gav nästan begreppet diagnos-status, vilket sedan användes för att attackera den duktiga karriärkvinnan. Man pratade om ”prestationsprinsessor”, men aldrig ”prestationsprinsar”, vilket jag upplevde som djupt orättvist.”
Det spädde, enligt henne, på intressen som vill hålla flickor tillbaka. En värld där flickor uppmuntras till att vara duktiga, men inte för duktiga.
”Många oroar sig till exempel för att duktiga flickor ska få anorexi, men ser man till forskningen finns inga sådana kopplingar.”
Hur kan man ändra på den attityden?
”Genom att sluta skuldbelägga duktiga flickor som jobbar hårt och har bra betyg i skolan, och stötta deras självförtroende i stället.”
Just skolan menar Birgitta Ohlsson bär ett stort ansvar för hur flickor och pojkar uppfostras till olika roller. Hon berättar om femåriga flickor som brer mackor och knyter skorna åt pojkarna i skolan.
”De är som minimammor och hjälper de vuxna att skapa lugn. Men hur ska man kunna kräva jämställdhet som vuxen när man redan från låg ålder får en sådan roll?”
Rollerna cementeras, menar hon, när killar i högre utsträckning än tjejer får komplimanger kopplat till prestation.
”Att en kille plockar ut ur diskmaskinen är en bedrift, men det är helt normalt om en tjej gör det. Det gör tjejerna sämre rustade i samhället sedan.”
Men det är inte bara skolan som bär skulden, även poulärkulturen är en bov i sammanhanget.
”Den dissar den duktiga flickan hela tiden. Ta tv-serien ”Desperate housewifes”, där kallas karaktärerna för hemmafruar trots att de är företagare. Det säger oss att det är dåligt att vara ambitiös och tävlingsinriktad. Men det är att lura tjejer. För hur ska man klara sig på ett börsbolag eller i politiken om man inte är tävlingsinriktad?”
Att hon särskilt lyfter karriärkvinnan beror på att det, enligt henne, är just i näringslivet man hittar den största koncentrationen av duktiga flickor.
”Duktiga flickor är arbetsgivarens bästa medarbetare för de är ambitiösa, jobbar hårt och är drivna. Men man måste också ta hand om dem på rätt sätt så att de inte blir utbrända.”
Hur gör man det?
”Genom att bekräfta dem och ge dem uppmärksamhet. Det handlar inte bara om högre lön, men man måste ge dem makt över sin situation så att de kan påverka den.”
Och vad bör duktiga flickor tänka på i arbetslivet?
”Att söka sig till företag där det råder meritokrati, och att göra noga research av kulturen. För om chefen uttrycker en tarvlig kvinnosyn på fredagsölen spelar det ingen roll hur många jämställdhetspolicys ett företag har.”
Har boken gett dig några politiska insikter?
”Tidigare har jag varit skeptisk till betyg i ordning och reda men nu börjar jag tänka att det kanske är det bästa sättet att komma åt skojbråken och de sexistiska kommentarerna på lektionerna.”
Vilket är det bästa ”duktig flicka”-råd du själv har fått?
”När jag som 20-åring träffade Anne Wibble, som var Sveriges första kvinnliga finansminister, sa hon: ’mitt bästa feministråd är gift dig med en jämställd person’.”
Har du lyckats med det?
”Ja, och eftersom min man heter Mark brukar skämtet vara att jag har bra Mark-service. Men jämställdhet handlar inte bara om att dela lika på vardagssysslor. Lika viktigt är att få respekt hemma och att mina åsikter har samma värde.”
Du har själv två döttrar, på 2 och 6 år. Hur pratar du om duktighet med dem?
”Jag använder ordet duktig hela tiden. ’Duktig, duktig, duktig’ när de gör saker bra. Då brukar jag få höra att ordet duktig är komplicerat för tjejers självkänsla, men nu vet jag att det inte behöver vara så.”
