Stockholmsförorten Tensta är en av samtidskonstens starkaste fästen i Sverige. Här öppnade en konsthall redan 1998. Men under många år höll Tensta konsthall stängt under sommarmånaderna.
”Vårt mål är att stärka konsthallen och området här så mycket som möjligt, så det har känts fel att stänga, men det har varit nödvändigt för att vi ska kunna hålla budgeten”, säger Maria Lind, som varit konsthallens chef sedan 2011.
För två och ett halvt år sedan tog hon därför initiativ för ett sommarprogram med kollo i konsthallens namn. För att finansiera verksamheten pratade hon med entreprenören Michael Storåkers, som i dag driver konstgalleriet CFHill, om projektet.
”Jag tyckte direkt att det lät spännande att stödja ett specifikt projekt ihop med andra som satsade över tid, så att det inte var en engångsinsats. Dessutom är konsten en effektiv arena för att integrera människor från olika delar av samhället”, säger Michael Storåkers, som också tidigare har stöttat Tensta konsthall.
För att kunna finansiera sommarprojekten i tre år kontaktade han fler finansiärer. En av dem var finansmannen Robert Weil, som via Familjen Robert Weils stiftelse redan är engagerad i flera kulturinstitutioner, bland dem konsthallen Magasin III. Dessutom driver stiftelsen ett likande projekt i Tel Aviv i Israel. En annan som ville vara med var Henrik Borelius, vd för vårdkoncernen Attendo som börsnoterades i fjol.
”Jag ville vara med för att det är så tydligt här vilken nytta pengarna skulle göra. Där tror jag att många institutioner annars går vilse när man söker stöd för att finansiera sin verksamhet. Man är inte tillräckligt tydlig med hur pengarna ska användas och få vill finansiera ett svart hål”, säger Henrik Borelius.
Den fjärde donatorn som varit med är Lena Josefsson, ordförande för Moderna museets vänner. Tillsammans med sin make Per Josefsson, medgrundare till fondbolaget Brummer & Partners, har hon erfarenhet av konstsamlande och donationer till den svenska konstscenen. Dessutom har hon en personlig relation till området kring Tensta, eftersom hon växte upp på andra sidan Järvafältet.
”Det var naturligt att vara med och bidra så att fler upptäcker närområdet här och få andra delar av staden, som den här där få barn har möjlighet att åka bort på loven”, säger Lena Josefsson.
Som grupp förband sig donatorerna att stödja verksamheten under tre somrar. Till varje års sommarkollo har de tillsammans gått in med 200 000 kronor per år.
För pengarna har konsthallen bland annat bjudit in pedagoger och konstnärer som hållit i aktiviteter som varit kopplade till de utställningar som visats under sommaren. Bland annat har man kunnat lära sig olika hantverk som svetsning, knyppling och att göra smycken.
”På två år har inte bara verksamheten utvecklats, vi har sett ett mycket större intresse från de som bor här. Så cocktailen av finansiärer som går in över tid har varit ovärderlig”, säger Maria Lind.
För driften av konsthallen är inte helt enkel ur ett ekonomiskt perspektiv, förklarar hon. Tensta konsthall är till hälften finansierad av offentliga medel som söks hos stat, kommun och landsting, medan konsthallen själv ansvarar för att driva in den andra hälften. Genom olika projektstöd från bland annat EU:s kulturprogram, Postkodlotteriets kulturstiftelse och Allmänna arvsfonden har konsthallen kunnat drivas de fem senaste åren.
”Men många av de stöd vi fått är sådant man bara kan söka en gång, så nu börjar vi slå i ett glastak när Sverige, till skillnad från många andra västeuropeiska länder, saknar till exempel stipendier för samtidskonst. Då blir vi helt utlämnade till privata donatorer för att få verksamheten att gå ihop”, säger hon.
I Sverige finns inte samma kultur av att skänka pengar till kulturinstitutioner som till exempel i USA. Enligt en rapport från myndigheten för Kulturanalys från 2013 har näringslivets intresse för kulturdonationer visserligen ökat de senaste 15 åren, när företag vill ta ett bredare samhällsansvar. Någon siffra på hur mycket näringslivet årligen donerar till kulturen går dock inte att få fram. Rapporten nöjer sig med att konstatera att det inte är ”orimligt att anta att näringslivets finansiering är förhållandevis blygsam”. Vid årsskiftet förra året avskaffade också regeringen skattereduktionen för gåvor, vilket kan påverka viljan att öppna plånboken ytterligare.
”Genom vår satsning hoppas vi kunna inspirera andra till att gå ihop och bidra till specifika projekt. Det går att översätta till satsningar i hela landet”, säger Michael Storåkers.
Under de två somrar som sommarkollot har varit i gång har donatorerna fått rapporter från verksamheten via mejl, ingen har besökt verksamheten på plats.
”Det har inte känts nödvändigt att vara på plats, min närvaro skulle ju inte ha bidragit med något mer än att jag hade fått känna mig lite altruistisk. För det här skiljer sig från om man till exempel är med och producerar en utställning”, säger Michael Storåkers.
Hur det blir framåt återstår att se. När tredje sommaren för projektet nu är på väg, är flera av donatorerna intresserade av att fortsätta finansiera verksamheten även efter det.
”Men inget är bestämt än och på sikt är det nog bra med stafetter och att andra kan komma in. Det bidrar till att förändra verksamheten över tid”, säger Lena Josefsson.
