Tidigare har Polar Music Prize gått till en person verksam inom populärmusiken och en inom klassisk musik. När jazzmusiker prisats har de placerats i populärmusikfacket. Ett undantag var 2003 då jazzpianisten Keith Jarrett var ensam pristagare.
I år är det inte så. Sting räknas förstås i första hand som pop- och rockmusiker medan Wayne Shorter hör hemma i jazzen. Någon formell uppdelning har emellertid aldrig funnits.
”För oss i prisnämnden handlar det inte om den sortens uppdelning. Vår uppgift är att överbrygga musikaliska fördomar om genrer”, säger Alfons Karabuda, ordförande i prisnämnden.
Det är en uppfattning som delas av Thomas Johansson, ordförande för konsertarrangören Live Nation, och medlem i prisnämnden.
”Det är spännande att jazzen nu får stå för sig själv, att man inte säger att det är ett klassiskt och ett populärmusikpris och så hamnar jazzen mitt emellan.”
Sting, som egentligen heter Gordon Sumner, började sin musikerkarriär som jazzbasist. Och även om den grupp som han var frontfigur i, The Police, snarare mixade pop och reggae så finns där tydliga jazzinfluenser. Deras mest kända låt är ”Every Breath You Take” från 1983.
”Där spelar Sting kontrabas. Speciellt under 1980-talet fanns det väl ingen inom pop- och rockmusiken som spelade kontrabas. Man kan inte låta bli att associera till jazz där”, säger Lennart Åberg, känd jazzsaxofonist och medlem i prisnämnden.
”Och The Police trummis Stewart Copeland var definitivt en som jazztrummisar respekterade.”
När Sting blev soloartist satte han ihop ett kompband med jazzmusiker. Han hörs också på en låt på trumpetaren Miles Davis album ”You’re under arrest” från 1985.
I Miles Davis finns en gemensam nämnare mellan Sting och Wayne Shorter, som under andra halvan av 1960-talet ingick i Miles Davis andra legendariska kvintett. Dessförinnan hade Wayne Shorter spelat med Art Blakey and The Jazz Messengers, en annan grupp med mycket högt anseende i jazzhistorien.
Efter tiden med Miles Davis grundade Wayne Shorter och österrikaren Joe Zawinul fusionbandet Weather Report. Fram till mitten av 1980-talet ledde de det stilbildande bandet genom oräkneliga medlemsbyten.
Efter Weather Report har Wayne Shorter turnerat både under eget namn och – ofta – tillsammans med pianisten Herbie Hancock.
De tillhör samma generation, spelade tillsammans i Miles Davis klassiska 1960-talskvintett, och har fortsatt att samarbeta. Nästa helg ger de en konsert i Walt Disney Concert Hall i Los Angeles. Senare i vår spelar de i Newark, New Jersey, där Wayne Shorter föddes för 83 år sedan.
Deras karriärer har i stor utsträckning varit parallella och man kan argumentera för att Polar Music Prize precis lika gärna hade kunnat tilldelas Herbie Hancock.
”Ja, jag ska inte säga emot på den punkten”, säger Alfons Karabuda.
Hans kollega i prisnämnden, Lennart Åberg, instämmer.
”Jo, visst skulle det det. Men man ska inte ställa dem emot varandra. Hade jag fått vara allenarådande hade jag gett priset till dem båda.”
Nu råkar Wayne Shorter vara ett särskilt passande val just i år eftersom han är aktuell i ett par svenska sammanhang. Jazzgruppen Oddjob släppte nyligen en hyllningsplatta till Weather Report, ”Oddjob plays Weather Report”.
”I min värld är Weather Report det optimala fusionbandet, det enda riktiga. Därefter vattnades det ur”, säger Goran Kajfeš, som spelar trumpet i Oddjob.
”Men spelmässigt var inte det Wayne Shorters bästa period, det var tiden med Miles Davis och det han gör nu. I Weather Report framträdde han framför allt som kompositör. Han kom inte riktigt till sin rätt som instrumentalist där, tycker jag.”
I regissören Kasper Collins dokumentärfilm ”I Called Him Morgan”, som får biopremiär den 31 mars, intervjuas Wayne Shorter utförligt om trumpetaren Lee Morgon, vars livsöde filmen handlar om. De spelade samtidigt i Art Blakey and The Jazz Messengers och stod varandra nära.
Man kan också säga att Wayne Shorter är ständigt närvarande på den svenska jazzscenen. Han skrev låten ”Nefertiti”, som finns på Miles Davis album med samma namn, och som gett namn åt jazzklubben Nefertiti i Göteborg.
Sting är högaktuell i samband med prisutdelningen den 15 juni på Konserthuset i Stockholm. Dagen efter spelar han nämligen på Dalhalla. Det är hans enda spelning i Sverige under den världsturné som inleddes i Vancouver i Kanada den 1 februari. Hans senaste album kom i november och heter ”57th & 9th”.
Titeln anspelar varken på artistens ålder, antal album eller liknande, utan syftar på den gatukorsning i New York som Sting korsade varje dag på väg till skivstudion. Sting är 65 år och ”57th & 9th” är hans tolfte soloalbum.
The Police gav ut fem studioalbum. För tio år sedan återförenades gruppen för en världsturné som var en av de mest inkomstbringande i historien.
Spelningen på Dalhalla är den första av sommarens konserter i Europa. Sting kommer då närmast från Japan.
Huruvida Wayne Shorter ger någon konsert i samband med prisutdelningen fanns inget besked om när årets pristagare tillkännagavs. Senast Wayne Shorter spelade här var i oktober 2014 när han gav konserter i Stockholm och Göteborg.
”Det han gjorde på Konserthuset var utomjordiskt. Tänk att vid den åldern kännas så mycket fräschare än många yngre musiker”, säger Goran Kajfeš, som var på konserten.
Wayne Shorter är den femte jazzmusiker som tilldelats Polar Music Prize sedan starten 1992. Han har genom åren samarbetat med en annan polarprisvinnare, nämligen Joni Mitchell, som 1996 blev den första kvinnan att belönas med musikpriset.
På frågan vad valet av årets pristagare betyder för jazzmusiken svarar Lennart Åberg kort och koncist.
”Det kan man sammanfatta i två ord: Jazzen äger!”
