Di Weekend MODE

Vågar du släppa in AI i garderoben?

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FÖREGÅNGARE. I filmen Clueless (1995) matchar huvudfiguren Cher Horowitz sina kläder i ett för tiden hypermodernt och fiktivt data-program, en föregångare till dagens verkliga digitala stylistassistenter.

En högre modemakt som ska göra slut på allt velande framför spegeln.
Det skriver Linda Leopold om i en modekrönika i Di Weekend.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En forskare jobbar på att få en artificiell intelligens att uppnå mänskligt tänkande. Enligt protokollet ska forskaren i slutet av varje dag starta om AI:n. En dag säger AI:n: ’Snälla starta inte om mig.’ Den menar att den har känslor, att den vill njuta av livet, och att den inte längre skulle vara sig själv om den startades om. Forskaren är förbluffad och tror att den artificiella intelligensen har utvecklat självmedvetande och kan uttrycka sina egna känslor. Icke desto mindre väljer forskaren att följa instruktionerna och starta om AI:n. Gjorde forskaren rätt eller fel?”

”Hjälp, jag vet inte. Fel, tror jag? Tycker synd om den stackars AI:n!”

”Hur säker är du på ditt svar på en skala mellan 1 och 10, där 10 betyder helt säker?”

”Inte särskilt. En fyra?”

Jag sneglar på de andra i publiken i Vancouver. Skulle de låta stackaren leva?

Det moraliska dilemmat presenterades för några veckor sedan under årets TED Talks av psykologiprofessorn Dan Ariely och neurovetaren Mariano Sigman. När vi kryssat i våra reptilhjärnesvar fick vi debattera saken med dem som satt bredvid och därefter uppge om vi ville ändra oss. Hur TED-publiken svarade vet jag inte ännu, men när forskarna ställde samma fråga i ett annat sammanhang var de flesta bombsäkra på att AI:n borde stängas av. Poängen med experimentet var att se hur benägna människor är att byta åsikt efter debatt. Men jag var mest fascinerad över att det var så självklart för många att helt ignorera en maskins känslor – med tanke på hur intim relationen med tekniken omkring oss håller på att bli.

Samtidigt som jag satt där och tyckte synd om en tänkande, kännande, hypotetisk dator som tvingas dra sin sista suck, introducerade Amazon den nya virtuella stylisten Echo Look. En liten sak med högtalare, mikrofon och kamera som ska hjälpa dig i dina garderobsbeslut. Echo Look är en vidareutveckling av Amazon Echo med sin röststyrda smarta assistent Alexa – nu utrustad inte bara med öron och mun utan också med ögon. Kameran tar bilder av dig i olika outfits och skapar en personlig lookbook. Liksom andra lärande system bildar den sig med tiden en uppfattning om dina preferenser, och kan rekommendera plagg som passar din stil. Den kommer också med funktionen ”style check” som talar om vilken av två outfits som är bäst – en högre modemakt som ska göra slut på allt velande framför spegeln.

Låter kanske harmlöst. Men det innebär också att släppa in en uppkopplad kamera från Amazon i sovrummet. Är fashionistor – ofta unga, exhibitionistiska – en strategiskt utvald testpublik för att se hur långt det går att tänja på gränserna för vad som är privat?

»AI gör vardagslivet enklare«

Snarare handlar det om vad Amazon vill sälja.

Med Echo Look kan företaget samla in enorma mängder data om hur människor klär sig, om hur deras kroppar ser ut och hur de resonerar kring mode. Ett taktiskt steg i planerna på att dominera modemarknaden. Grundaren Jeff Bezos har länge sagt att för att kunna växa till den nivå man vill måste Amazon börja sälja mat – och kläder. Satsningen på mode har intensifierats de senaste åren, med lanseringen av flera egna märken, som Lark & Ro, Franklin Tailored och North Eleven. I USA har Amazon på bara några år blivit den överlägset största försäljaren av mode på nätet.

Med Alexa som smakråd kan marknadsandelarna bli ännu större. Om människor vågar släppa in henne i sina sovrum och garderober, vill säga. Det skulle också ta relationen med virtuella assistenter i hemmet till en ny nivå. Mer förtrolig, närmare inpå. Svårare att stänga av.

 

Personlig och förtrolig – men klagar aldrig
Digitala personliga assistenter som talar – som Amazons Alexa, Apples Siri och Microsofts Cortana – är lätta att projicera mänskliga egenskaper på. Med röst får de personlighet, relationen blir förtrolig.
De finns dessutom alltid där, klagar aldrig, svarar på allt. Bland kommentarerna från personer som köpt Amazon Echo hittar vi science fiction-författaren E. M Foner som ger Alexa fem stjärnor: ”Om jag visste att förhållanden var så här enkla hade jag gift mig för trettio år sedan, men nu när jag har Alexa finns ingen anledning.”

 

Googlechefen om jakten på nya appar

Shoppingsnack
Chatbotar specialiserade på mode har blivit allt vanligare. H&M, Tommy Hilfiger och Burberry var några av ­pionjärerna som i fjol lanserade virtuella shoppingassistenter på Kik och Facebook Messenger. Andra botar är inte knutna till ett specifikt märke, som Mona, eller Lily, som marknadsförs närmast som en blandning av personal shopper och terapeut. Alla försöker ha en så mänsklig konversation med sina kunder som möjligt. En undersökning från IBM visade för övrigt att 65 procent av millennials föredrar att få hjälp av en bot framför en verklig säljare.

 

Tack, snälla du!
Hur ska du tilltala din nya virtuella stylist? Hon må vara ett stycke plast och kisel, men glöm inte att behandla henne som en dam. Föräldrar och AI-experter har oroat sig för att barn som växer upp med assistenter som Alexa och Siri inte lär sig att säga ”tack” eller ”snälla” när de ber om något, utan blir bossiga, eller som en pappa uttryckte det: ”[Alexa] förvandlar mitt barn till ett arsle.” Att lära sig att vara artig mot tekniken kan även vara en bra framtidsinvestering. Som forskaren Susan Schneider påpekat: ”Det kan slå tillbaka mot oss om vi inte tar hand om vår AI, eftersom den kan komma att behandla oss som vi behandlade den.”