Fjolårets färg var den mustigt rödbruna Marsala, 2014 symboliserades av en lila Radiant orchid, året dessförinnan av smaragdgröna Emerald. Sedan millennieskiftet utser den amerikanska färgjätten Pantone varje år en specifik nyans till årets färg. Tanken är att den, förutom att spegla spirande trender, ska ge ett slags känslomässig sammanfattning av världsläget.
I år har Pantone för första gången valt inte en färg utan två. De går under namnen Rose quartz och Serenity men de flesta skulle nog kalla dem babyrosa och babyblått.
De mjuka pastellerna ska, enligt färgföretaget, fungera som ett motgift mot samtidens stressade digitala tillvaro och utstråla fred och harmoni. En något vag motivering, som det brukar vara. Men sedan skriver Pantone att färgerna också plockar upp den androgyna och könsöverskridande tendens som varit så tydlig i modet det senaste året, som ”sammanfaller med sociala rörelser för jämlikhet mellan könen och flytande genustillhörighet”. Så politiskt har färgvalet inte varit sedan den virila True red, en ”patriotisk nyans” som fick symbolisera året efter 11 septemberattackerna.
2015 var året då unisexmodefyllda pop-up-butiker poppade upp på kända varuhus, då pojkar och män poserade i högklackat i stora kampanjer, då Miuccia Prada blandade dam- och herrkollektion i samma visning och delade ut ett manifest som deklarerade att ”genus handlar om kontext”, då Caitlyn (före detta Bruce) Jenner prydde omslaget av Vanity Fair och då Guccis nya designer Alessandro Michele blev branschens älskling genom att klä alla sina modeller oavsett kön som romantiska bokmalar i knytblus. Könsöverskridandet kom i nästan lika många varianter som Facebooks lista över genusidentiteter.
Vilket Pantone alltså noterat. Och det finns förstås inget tydligare sätt att illustrera stereotypa könsroller än med ljusblått och rosa. Två färger som småbarnsföräldrar ofta har ett komplicerat förhållande till.
Hur blev egentligen rosa en flickfärg och ljusblått en pojkfärg? Det kan väl knappast vara så att småflickor rent biologiskt dras till rosa?
Brittiska forskare i neurovetenskap kom för några år sedan fram till att jo, så kan det nog faktiskt vara, och lade fram teorin att kvinnor av evolutionära orsaker skulle föredra röda nyanser eftersom det en gång i historien var de som blockade bär (men, blåbär då?) medan männen jagade.
Modehistorikern Jo Paoletti menar däremot att idén är nyare än så. Hon skriver i boken Pink and Blue om hur den extrema uppdelningen i rosa som flickfärg och ljusblått som pojkfärg kom först i slutet av 1980-talet. Innan dess hände det att även små gossbebisar fick bära rosa. Hon citerar en artikel om babykläder från 1918 som föreslog att ”rosa, som är en starkare och mer bestämd färg passar bättre på en pojke, medan blått, som är mer fint och delikat, är sötare på en flicka”. Färganarki rådde i barnkammaren kring förra sekelskiftet. Och det vanligaste, i alla fall i borgerliga hem i västvärlden, var att småbarn såg helt könsneutrala ut. Det vill säga hade långt hårsvall och små gulliga vita spetsklänningar, pojkar som flickor.
I Pantones tappning är det inte längre en kamp mellan de två kulörerna. De övergår i varandra lika sömlöst som färgerna i en regnbåge och smälter samman till en harmonisk pastellfärgad helhet.
Leopolds favoriter:
- Tight modell. Det blir allt vanligare med modemärken som fokuserar på endast en produkt. Regnjackan. Capen. Den vita T-shirten. Ofta verkar de ha uppstått ur en längtan efter ”den perfekta [vad det nu är för plagg]”. Ett av de senare är Heist. Ett London-baserat märke som bestämt sig för att återuppfinna strumpbyxan. Det nya, möjligen revolutionära, med deras svarta tajts tillverkade i en liten stad i norra Italien är att de mer eller mindre saknar sömmar. Men hittills har nog intresset för Heist främst berott på märkets snygga kampanjbilder – där kvinnor enbart iklädda transparenta tajts dansar loss mot monokroma bakgrunder – något annat än den tröttsamma estetiken i de flesta andra strumpbyxannonser.
- Herrmode tar plats i rutan. I spelet Final Fantasy är Lightning en orädd hjältinna med ljusrosa hår och blågröna ögon, oftast klädd i rustning. I vår syns hon i stället i rosa bikerjacka i Louis Vuittons senaste kampanj. I en tillhörande film utför hon akrobatiska sparkar med sina kedjeprydda platåsandaler och svingar it-bagen som ett svärd. Lightning ”säger” att den här upplevelsen har öppnat hennes ögon: ”Mode är inte något som du lär dig eller får. Det uttrycker essensen av den du är.” I kampanjen syns också Jaden Smith, skådespelaren Will Smiths 17-åriga son, som poserar i plisserad kjol. Oh, så 2016.
- LV sätter allt på spel. Under Londons herrmodevecka i början av januari blev Burberry det första märke som livestreamade sin visning på Apple TV. Det brittiska modehuset, både känt för sina anrika rutor och digitala satsningar under tiden med Angela Ahrendts som vd (numera på Apple), lanserade sin nya kanal med höst/vinter-visningen i Kensington Gardens. Även den hyllade designern J.W. Anderson testade att nå ut på nytt sätt under herrveckan. Hans visning streamades på gaydatingappen Grindr.
