Di Weekend MODE

Mode: »Jag vill vara helt fri«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Alla inspireras av andra kulturer, men man måste göra det på ett intelligent sätt. Man kan inte klippa och klistra hur som helst.”

Foto: Twane©

Antwerpen six vände upp och ner på modevärlden under 1980-talet och skapade en helt ny typ av mode.
Di Weekend har träffat en av de sex, Walter Van Beirendonck, för att tala om vänskap, kläder och avundsjuka.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I en cyklisk modevärld där trender och subkulturer varvas och pånyttföds säsong efter säsong och i en samtid där all information finns ett ögonblick och ett klick borta är det svårt att föreställa sig ett genombrott likt Antwerpen six i dag.

Sex belgiska modestudenter och vänner som tog examen från skolan Antwerpens Royal academy of arts under 1980-talets första år; Walter van Beirendonck, Ann Demeulemeester, Dries Van Noten, Dirk Van Saene, Dirk Bikkembergs och Marina Yee. De arbetade efter examen som designers och stylister men var helt okända utanför Belgien. I Paris fanns samtidigt superheta Thierry Mugler, Azzedine Alaia och Claude Montana, i Italien Versace och Armani och i Tokyo Yohji Yamamoto, Kenzo och Comme des Garçons. I London härskade Vivienne Westwood, Katherine Hamnett och John Galliano.

Antwerpenprofilen Geert Brulot hade startat skobutiken Cocodrillo och sålde flera lokala designers skokollektioner, bland annat Martin Margielas. Det var Geert Brulots idé att samla ihop kompisgänget av modeskapare, hyra en minibuss och åka till Londons British designers show. Men väl där fick det belgiska gänget en usel utställningsplats, högst upp i byggnaden bredvid brudklänningarna, medan alla ”riktiga” designers ställde ut i markplan.

När Di Weekend träffar Walter Van Beirendonck i Antwerpen berättar han själv om händelsen.

”Vid det här laget hade vi känt varandra i nästan tio år. Vi var desperata att synas utanför Belgien. Språket var ett stort problem. Men vi tänkte naivt att bara vi kom till London så skulle alla se våra kollektioner. När vi hamnade på fel våning försökte vi göra allt för att locka dit folk. Inga inköpare hittade ju oss. Så vi gjorde flygblad och delade ut.”

FAKTA
Walter Van Beirendonck

Ålder: 59 år.

Bor: I ett hus utanför Antwerpen i en by han själv är född i. ”Jag bodde i Antwerpen till 2003, sedan flyttade vi till ett hus i min gamla by för att kunna ha en trädgård. Jag älskar att bo på landet.”

Gör: Huvudlärare på Antwerpens Royal academy of arts, driver eget märke och gör ytterligare projekt, som nyligen ett designsamarbete med Ikea.

VISA MER
FAKTA
Walter Van Beirendonck 0M a6-gruppen
  • Marina Yee är mycket artistisk, en riktig konstnär.”
  • Dries Van Noten är en underbar designer, inte bara den mest kommersiellt framgångsrika men också den med mest kommersiellt tänk.”
  • Ann Demeulemeester var alltid den mest perfekta personen, mest organiserad och uppstyrd.”
  • Dirk Van Bikkembergs är den jag ville vara med på omslaget till Vogue tillsammans med innan vi fyllde 30 år.”
  • Dirk Van Saene höll sig mer i bakgrunden, men är otroligt talangfull och gjorde väldigt vackra kollektioner.”
VISA MER

Vad som hände sedan var ren tur. En assistent till av väletablerad modeagent förirrade sig upp en våning och fick se gruppens utställning.

”Hon älskade oss, men var förbluffad över att se sex kollektioner av designers hon aldrig hört namnen på. Så hon gick till sin chef och sade att hon måste komma och titta. Snart kom också alla inköpare. Ingen från pressen eller inköparsidan kunde uttala våra namn utan namngav oss Antwerpen six.”

Gruppens avantgardistiska och nyskapande kollektioner skiljde sig från det mesta som fanns på marknaden just då, och Walter Van Beirendonck minns hur besökarna kommenterade hur de verkade komma från en annan planet.

”Vi hade ingen egentlig plan, vi var bara goda vänner och allt skedde spontant. Därför var det speciellt och därför samarbetade vi så länge. Så jag tror att vår framgång skulle vara svår att upprepa i dag.”

Hemlig designer sjunde medlem

Den mytomspunne och superhemlige Martin Margiela räknas ofta som en slags sjunde medlem i kollektivet eftersom han var samtida med gruppen och god vän från början.

”Martin Margiela gick i min klass. Han var med oss jämt och var en mycket normal person, inte alls särskilt blyg. När han började skapa sina kollektioner gjorde han ett aktivt val i pr-syfte att bli osynlig. Vi var bästa vänner under den här tiden, men sedan 1993 har jag inte träffat honom. Han har ingen kontakt med någon i Antwerpen eller någon av sina gamla vänner, som en del av sin strategi”, säger Walter Van Beirendonck.

Själv tillfrågades Van Beirendonck om han ville komma in och undervisa på sitt gamla universitet bara tre år efter examen. Han tackade ja och har sedan dess varit knuten till skolan som har fostrat designers som Raf Simons, Kris Van Assche, Anthony Vaccarello, Olivier Theyskens och Véronique Branquinho.

När den legendariska läraren Linda Loppa, numera rektor över Polimoda i Florens, slutade på skolan i början av 2000-talet blev Van Beirendonck huvudansvarig. Numera arbetar han två dagar i i veckan på skolan som lärare, vars 500 elever till 90 procent kommer från andra länder än Belgien. Övrig tid arbetar han med egna projekt och kollektioner.

Sträng som lärare

När vi träffas är han iklädd en grön och vit-rutig Ralph Lauren-skjorta, en grön sweatshirt från hans eget märke, uppvikta mörkblå jeans, blå sneakers och alla hans signatursmycken – tunga ringar på tre fingrar på varje hand, stora örhängen och det yviga stora grå skägget. Han talar mjukt, lyssnar väl och svarar ingående på alla frågor. Engelskan bryts av flamländskan och ofta inleder han eftertänksamt svar med ”ya, ya”, i stället för ”yes, yes”. Att han har stor humor är omvittnat både i hans design och bland vänner, men elever vittnar också om en ytterst sträng lärare. Några dagar innan vårt möte berättar en före detta elev, numera anställd på ett anrikt franskt modehus, att hen, efter att ha slitit en hel natt med ett projekt, på morgonen fick sitt arbete helt avfärdat av Van Beirendonck och avkrävdes att starta om från början.

Mode: Här formas framtidens modeskapare

”Jag är mycket hands-on med eleverna, men sträng och tydlig. Jag säger när det är bra och när det är dåligt. Visst kanske det känns som armén ibland, men det reflekterar modevärlden. Varför låtsas att det är ett lätt jobb när det är en otroligt tuff bransch?”, säger Van Beirendonck.

Institutet i Antwerpen har som mål att fostra egensinniga designers och utgallringen är hård. Första terminen börjar 400 elever och vartefter plockas elever ut till 60, 30, 20 och slutligen fem. Skolan har råd att vara så selektiv, trycket är hårt för att få studera här.

Gjorde Antwerpen till modemetropol

Att Antwerpen, en stad med modesta en halv miljon invånare har blivit en av Europas modehuvudstäder är tack vare Antwerpen six, men de flesta av skolans elever var inte ens födda när Van Beirendonck och hans vänner slog igenom internationellt.

Hur känns det för dig nu när er design från 1990-talet är en stor referens för många unga designers. Tycker du att resultatet är intressant, eller känns det gjort?

”För mig är uttrycket ingen stor grej eftersom jag upplevde det när det kom och skapade det delvis själv. Men jag märker att mina studenter är mycket fascinerade av till exempel rave- och technovärlden och försöker hitta information och foto från specifika klubbar och fester. Men det är inte enkelt eftersom det var innan den digitala tiden och de måste leta i gamla pappersmagasin. Att se det för mig är en smula underligt, jag vill aldrig titta bakåt på det sättet, jag kan ju bakgrunden. Däremot är jag fascinerad av historisk research när det gäller exempelvis konst, etnicitet, stamfolk och olika kulturer. Där hittar jag ofta min egen inspiration.”

Finns det något område där som du är särskilt intresserad av?
”Papa Nya Guinea har alltid varit en enorm inspiration för mig, trots att jag aldrig har varit där. Jag älskar uttrycket, hur många stamfolk arbetar med kroppen, makeup, konst och hantverk.”

Hur ser du på diskussionen om kulturell appropriering?
”Alla inspireras av andra kulturer, men man måste göra det på ett intelligent sätt. Man kan inte klippa och klistra hur som helst. Jag är mycket allvarlig när jag förklarar för mina studenter att de måste ha gjort sin research och veta vad de gör och varför. De ska kunna sin historia.”

Har du något återkommande råd till dina studenter?
”Att ha tålamod. För de har inget tålamod. De matas av exempel på oerhört unga framgångsrika designers, men de måste förstå att oftast tar det mycket längre tid. Och det är bra att utveckla sin egen identitet och förbereda sig för världen.”

Är eleverna mer otåliga i dag än tidigare?
”Absolut. När jag gick ut var det ingen som kände till Antwerpen. I dag har vi headhunters på våra visningar, internationell press är alltid där, sociala medier finns. Skillnaden är enorm och det har både för- och nackdelar. När vi gjorde succé som Antwerpen six var vi verkligen mogna för det, vi hade många års arbete bakom oss. Får man framgång direkt är det inte säkert att man är mogen för det.”

Påverkas modet av de sociala medierna?
”Ya, för en viss publik. Men det är inte vår huvudpublik. Social media är ingen nödvändighet. Vad som sägs om visningar och om vad som finns i butik är inte relevant för ens eget arbete. Vill man skapa eller äga något unikt och vackert så får man vänta lite längre. Jag kommer inte överens med människor som måste ha allt omedelbart.”

Prisad modell att räkna med

Tycker du om att vara lärare?
”Ya, ya, annars skulle jag inte ha gjort det så länge. Men det är intensivt och energislukande. Att så många av skolans elever är framgångsrika efter examen är mycket roligt. Men jag är avundsjuk på deras stora löner! Jag har hört talas om löner som en miljon euro i månanden som designer för ett av de största franska modehusen. Nätverket av gamla elever sträcker sig genom alla modehus och över hela världen.”

Hur skulle du beskriva din egen design?
”Jag försöker att jobba spontant och låta uttrycket komma från mig själv, från hjärtat. Jag vill vara helt fri. Kring år 2000 tog jag ett beslut att starta om min egen linje, göra den i mindre skala men exakt som jag själv vill. Jag har alltid tyckt om att jobba med färger, mönster och budskap.”

Hur balanserar du mellan det konstnärliga och det kommersiella?
”Det är viktigt för mig att mina kläder används. De får ha temperament, men de ska kunna bäras. Jag ser mig inte som en konstnär utan en modedesigner.”

Vilka modeskapare tycker du om i dag?
”Comme des Garçons. Rei Kawakubo är en mycket modig kvinna. Jag tycker det är otroligt sorgligt att Alexander McQueen är borta. Vi var vänner och jag tyckte mycket om honom.”

Umgås du fortfarande med Antwerpen six?
”Ya, ya, ya.. några av oss var i Stockholm för Eurovision till exempel! Jag, Dirk Van Saene och Dirk Bikkembergs. Det var otroligt roligt. Vi brukar alltid se Eurovision tillsammans och sätta poäng och ringa och rösta, nu fick vi se allt live. Men vi brukar alla ses då och då.”