Di Weekend MODE

Mode: Här formas framtidens modeskapare

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

KLIPPT OCH SKURET. Studenterna på Central Saint Martins masterutbildning i mode lägger sista handen vid sina slutkollektioner. Om tre veckor kommer några av plaggen att väljas ut för att visas under London Fashion Week.

Patrik Olsson

London.
Världens bästa modeskola finns i London.
Varför rankas den högst år efter år?
Di Weekend Mode har besökt Central Saint Martins, studerat hur den förbereder elever på den snabbskiftande modeindustrin och träffat morgondagens modeskapare.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Spektakulära skapelser, djärva kreationer och originella uttryck. När avgångseleverna på Central Saint Martins, CSM, modeutbildning intar catwalken på London Fashion Week om tre veckor är det att vänta.

Här flödar kreativitet och energi när skaparna ännu inte begränsats av modets krassa ekonomiska verklighet. Och det har gjort masterprogrammet MA Fashions årliga visning till en uppskattad del av modeveckan. Front row fylls av inflytelserika modetyckare och popstjärnors stylister, medan studenterna håller andan i väntan på bedömning. Att redan här få tummen upp från modevärlden bäddar för lysande karriärutsikter. Det har giganter som Alexander McQueen och Stella McCartney, som tog sina första steg som modeskapare just här, bevisat.

I dag är några av världens mest inflytelserika modeskapare forna studenter från skolan. Här har Célines chefsdesigner Phoebe Philo, Matthew Williamson, John Galliano och Ann-Sofie Back utbildat sig, och listan kan göras mycket längre. Det är en av anledningarna till att CSM anses vara en världens bästa modeutbildningar. Dessutom har den, två år i rad, toppat nyhetssajten Business of Fashions prestigefyllda rankning av världens bästa modeskolor.

Men för att förstå vad som ger den förstaplatsen måste vi förflytta oss från catwalken till konst-, design- och teaterhögskolan som ligger bakom tågstation King’s cross i centrala London.

Elever från 50 länder

FAKTA
Ann-Sofie Back – tidigare student:

Gick ut: 1998.

Gör i dag: Driver det egna märket Back och är creative director på Cheap Monday.

Varför valde du Central Saint Martins?
”Jag kände mig inte färdig efter Beckmans och jag ville bli bättre än jag var. Det var den enda modeskolan som hade någon slags internationellt rykte på den tiden.”

Vad var det bästa med att studera där?
”Att man blev utmanad varje dag. Det var hemskt, men nyttigt. Bland annat lärde det mig att sätta ribban högt.”

VISA MER
FAKTA
Elsa Suneson – tidigare student:

Gick ut: 2016.

Gör i dag: Är assisterande designer på Céline.

Varför valde du att läsa på CSM?
”Efter min examen från Beckmans designhögskola kände jag att jag ville mer. För mig har CSM alltid varit ett mål eftersom många av mina förebilder har gått där.”

Vad var det bästa med utbildningen?
”Otroligt engagerade lärare och handledare, ett fantastiskt bibliotek, allt som London har att erbjuda och disciplinen på skolan.”

VISA MER
FAKTA
Världens bästa modeutbildningar

Kandidatutbildningar:

1. Central Saint Martins, London

2. Kingston University, London

3. Aalto University, School of Arts, Design and Architecture, Helsingfors

4. Royal Academy of Fine Arts Antwerp, Antwerpen

5. Parsons School of Design, New York

Masterutbildningar:

1. Central Saint Martins, London

2. Royal College of Art, London

3. IFM Paris, Paris

4. Royal Academy of Fine Arts Antwerp, Antwerpen

5. London College of Fashion, London

Källa: Business of Fashion

VISA MER

I ateljéerna på andra våningen i det tidigare spannmålsmagasinet i tegel arbetar kandidatprogrammets elever med en skoluppgift. På de stora borden samsas bomullstyg, neopren, tyll och andra material, med utklippta mönster och skisser. Japanska Elaine Lip, som är förstaårselev, håller på att nåla upp en draperad klänning i vitt bomullstyg på en skyltdocka.

”Men om du flyttar ärmen hit blir det bättre”, förklarar handledaren Stephanie Cooper och flyttar några av nålarna.

”Ser du, då blir det mer puff på ärmen.”

Den treåriga utbildningen BA in Fashion ska ge en grund där eleverna lär sig hantverket och förbereds inför arbetslivet, eller vidare studier. Här går omkring 500 elever någon av utbildningarna inom herrmode, dammode, mönsterkonstruktion, stickat mode eller modekommunikation. Att eleverna dessutom kommer från över 50 olika länder är någonting som ofta lyfts fram som positivt av både lärare och elever. Många på skolan är nu oroade över att Brexit ska leda till att utländska elever ska välja bort skolan, på grund av krångligare regler och högre studieavgifter för EU-medborgare. I dag kostar det cirka 65 000 kronor per termin att gå utbildningen.

”Att redan på utbildningsnivån skapa något som liknar ett internationellt arbetsliv är jätteviktigt för oss. Många vill till Paris eller New York, till stora modehus som Louis Vuitton och Dior, och då måste vi ge dem rätt verktyg”, säger kursledaren Sarah Gresty.

Att kunna erbjuda individuell handledning tror hon är en annan anledning till elevernas och skolans framgång. Det gör att studenterna vågar utforska och utmana sig själva att hitta en egen stil.

”Det är en frihet vi vill att de ska ta vara på, för den har man inte alltid på en arbetsplats där man måste förhålla sig till en kommersiell verklighet. Men efter tre år här ska man känna att man har ett personligt narrativ, att man har något att berätta med det man skapar”, säger Sarah Gresty.

Utbildat flera svenska designers

En egen estetik är det som gör att man sticker ut, och det man kan bli ihågkommen för. Bland tidigare elever som lyckats etsa sig fast i Sarah Grestys minne finns flera svenska. Hon nämner bland andra illustratören och designern Pauline Edvall som i dag är junior designer på japanska Uniqlo, Anna Holvik som är chefsdesigner på New York-baserade Marchesa och Julia Billbäck, som nu är designer på H&M efter praktik på lyxmärkena Chloé och Saint Laurent.

”Men en utpräglad stil öppnar inte bara dörrarna till arbetsmarknaden”, förklarar Sarah Gresty.

”Det är också den som kan ta en vidare till den exklusiva MA Fashion-utbildningen, där endast cirka 40 studenter tas in varje år.”

De är de enda 40 eleverna som får visa sina skapelser under London Fashion Week.

Men innan kläderna kan visas återstår en hel del arbete.

Svenske Rikard Wahl, som började på utbildningen i höstas, ska till exempel hinna skapa en kjol av ett rött tygstycke.

”Under första året får man hjälpa andraårseleverna med sina slutkollektioner. Den här draperingen ska jag vara klar med till på fredag”, säger han och visar upp sina skisser.

Modeintresset har han haft sedan barnsben, då det fanns ett klädföretag med namnet Wahls i familjen. Men vägen in på prestigeutbildningen har varit lång. Efter avslutade studier på Beckmans och flera praktikperioder, bland annat på svenska Back, var det tack vare en gedigen portfolio och lyckade intervjuer med flera av skolans lärare han fick plats. Och även om det är två år kvar tills han ska göra en egen slutkollektion har han redan börjat fundera på den.

”Det är viktigt att göra någonting bra då. Pressen är rätt stor. Dessutom får inte alla visa”, säger han.

Att bara ungefär hälften av eleverna får ta plats på catwalken kan låta grymt. Det håller Fabio Piras, kursledare på Fashion MA, med om.

Mode: »Jag vill vara helt fri«

”Men egentligen är det väldigt enkelt: du måste vara klar på deadline och det räcker inte att dina kläder är fina. De måste säga något också. Publiken som ser visningen är bortskämd och kritisk. De förväntar sig en kurerad show”, säger Fabio Piras.

Världskändisar bär studenternas kläder

Att urvalet är hårt är alla studenter väl medvetna om. Med bara några veckor kvar till visningen är allvaret och koncentrationen i ateljén hög när paljettyger klipps och spetsar sys ihop. På spel står arbete på något modehus, eller i alla fall uppmärksamhet i sociala medier. Det har blivit allt vanligare att kändisar köper nyutexaminerade elevers kläder eller kollektioner. År 2014 köpte till exempel Lady Gaga sydkoreanen Wilson PK:s kollektion. Senare bar hon bland annat en orange jumpsuit ur den. Artisterna Rihanna, Björk och Beyoncé är tre andra som burit kläder från avgångselever. Men det mest kända exemplet är när Isabella Blow 1992 köpte hela Alexander McQueens avgångskollektion och blev hans musa och mecenat på köpet.

”Jag var själv student samtidigt som McQueen och hans avgångskollektion var verkligen fantastisk. Den förändrade modelandskapet helt, och öppnade dörren för nya unga och modiga modeskapare”, minns Fabio Piras.

Sedan examen har Piras varvat uppdrag som kreativ chef på Brioni med att handleda på skolan och driva sitt eget märke. På kontoret, som han tog över efter att den hyllade kursledaren Louise Wilson hastigt gick bort 2015, finns i dag flera souvenirer från tidigare elever. Bland dem ett par pumps helt gjorda i tejp som Emma Cook gjorde på 1990-talet, och en bok med den svenska skulptören Cajsa von Zeipels verk, som han fått som tack för hjälpen från en svensk elev. Bland hans elever finns också Ann-Sofie Back som gick ut 1998.

”Jag tycker att hon utvecklades på ett fantastiskt sätt här på kursen. Från att inte vara färdig med sin stil, till att ha en tydlig vision om vad hon kunde tillföra modebranschen. Hennes avgångskollektion var beundransvärd. Nu har hon varit inflytelserik under en lång tid, vilket är få förunnat och något att vara stolt över.”

Men sedan byter Fabio Piras ämne, för enligt honom är det inte alumnerna som främst gör skolans rykte, utan kontakten skolan har med modeindustrin. På en anslagstavla utanför hans kontor blir symbiosen tydlig. Här hänger ett hundratal handskrivna kondoleanskort till Louise Wilsons minne från designers på framstående modehus som Versace, Louis Vuitton, Gucci, Chanel och Acne.

Till skolan kommer också välkända designers regelbundet för att hålla kurser, bland annat har Dolce & Gabbana:s modeskapare hållit en skräddarutbildning.

Många av era elever lyfter ändå alumnerna som en anledning till att de valt skolan. Hur gör ni för att inte fastna i det?

”Som student är det klart att namn som John Galliano och Alexander McQueen är lockande. Jag tyckte också att det här var en mästarnas katedral när jag började här. Men det får inte bli nostalgi, det är fruktansvärt och ger ingen energi.”

Att förstå historien är en sak, förklarar han, men man får inte fastna utan måste verka i sin samtid oavsett om man är elev – eller en skola.

När modeindustrin nu förändras i allt snabbare takt har därför också utbildningen fått anpassas. Hållbarhet har till exempel blivit ett obligatoriskt moment i alla skolans projekt. En annan stor förändring för branschen är digitaliseringen, som, de senaste åren, har skapat en allt större efterfrågan på ”see now, buy now”, det vill säga att det som visas på catwalken ska finnas till försäljning direkt efter visningen.

”Det är en intressant tid, där industrin ifrågasätter och söker sig själv. Men personligen tror jag att industrin inte har något annat val än att sänka tempot. För som det är nu är det ohållbart för alla inblandade.”

Hur förbereder ni era elever på omställningarna i branschen?

”Vi tvingas bli ännu bättre på att lära våra elever att vara flexibla. Att träna dem i att vara så säkra på det de gör att de har integriteten att fortsätta skapa när allt vänds upp och ner.”

Vad det innebär konkret kan han inte förklara, men flera elever beskriver utbildningen som tuff. Samtidigt verkar det fungera. I den nya generationen modeskapare finns flera som har ett nytt förhållningssätt till industrin, tycker Fabio Piras. Bland tidigare elever tar han Rottingdean bazaars skapare, Charles Jeffrey, Craig Green och Richard Quinn, som nyligen fick H&M:s Design Award, som exempel.

Goda vanor på schemat

”De spelar med samtida regler och ställer sig frågan varför de gör sina plagg och hur de påverkar branschen, handeln och kundupplevelsen. En stor skillnad är att de inte heller beter sig som superstjärnor. De vill så klart vara bäst på det de gör och få uppmärksamhet för det, men på ett nytt sätt.”

Modeveckan är inte sista chansen

Mindre diviga och mer jordnära – i dubbel bemärkelse – kan man alltså sammanfatta nästa generation modeskapare. Men om någon av dem som nu lägger sista handen vid sina slutkollektioner blir morgondagens stjärndesigner återstår att se.

Sannolikheten att de tar sig fram i branschen är hög – även om de inte visar på London Fashion Week.

”Jag vet att alla här känner att showen är avgörande för resten av livet. Så ska det också kännas”, säger Fabio Piras när han visar runt i ateljén.

”Men det är den inte”, säger han och håller ett finger över munnen.

Varje år efter London Fashion Week öppnar nämligen Central Saint Martins ett showroom dit modeindustrin bjuds in, och intervjuer arrangeras mellan studenter och välkända modehus.

”Det är de som anställer våra studenter. Inte de som sitter i publiken på modeveckan. Och det är där jag menar att vår största styrka finns, i dialogen med industrin.”