För snart ett decennium sedan började Ari Seth Cohen fotografera välklädda damer och herrar på Manhattans gator. Inspirerad av sin farmor – en kvinna med Escadadräkter, pälsar och ”stort, blont hår” – och mormor – vars lådor Ari älskade att gräva i som liten – startade han bloggen Advanced Style. Den blev snabbt en stor hit. I stället för unga fashionistor lyfte Cohen fram modeförebilder som passerat sjuttio, åttio, nittio eller till och med hundra år. Många av dem med en fäbless för stora smycken, brokiga färger och leopardmönstrat. Dessa åldrade påfåglar hade inte bara skattkammare till garderober efter alla år utan dessutom en förmåga att formulera sig kring stil som deras yngre motsvarigheter ofta saknade. Bloggen ledde till en bok, och några år senare en dokumentär. Nu i dagarna utkommer uppföljarvolymen, Advanced Style: Older & Wiser, med bilder på seniora stilikoner från städer som Los Angeles, Florens och Stockholm.
Att Advanced Style fick ett sådant genomslag beror antagligen på att Ari Seth Cohen lyfte fram en åldersgrupp som sällan syntes i modesammanhang. Med undantag för Vogues årliga ”Age Issue” som hyllar ”kvinnor i alla åldrar” brukar modemedierna normalt dyrka ungdom. Den regeln verkar dock hålla på att luckras upp. På senare år har äldre kvinnor som författaren Joan Didion och sångerskan Joni Mitchell figurerat i annonser för stora modehus. Här i Sverige har Åhléns under våren lanserat kampanjen ”Gränslöst” med mognare modeller. 1990-talets supermodeller tycks heller inte ha några planer på att gå i pension. Majnumret av brittiska Vogue pryds av Kate Moss, 42. Det är hennes 37:e omslag för tidningen.
Men vad som är ungt, eller gammalt, är förstås relativt.
Di Weekend skrev i höstas om hur vissa forskare tror att världens första blivande 200-åring redan kan vara född. Statistiska centralbyråns kurvor över medellivslängd pekar stadigt uppåt sedan 1860-talet (med undantag för 1918 när spanska sjukan härjade). Bättre sjukvård och hälsosammare leverne har gjort att medellivslängden ökat år efter år. Och med kommande medicinska och tekniska framsteg lär den utvecklingen fortsätta, eller accelerera. Demografen James Vaupel vid Max Planck-institutet förutspår att hälften av de barn som föds i Sverige i dag kommer att bli över hundra år gamla.
Författaren och fysikern Bodil Jönsson påpekar i Di Weekends reportage att ”i en sådan värld kommer det inte heller att vara självklart vem som är gammal” – då det kanske inte finns en medelålder, utan flera.
När medellivslängden ökar förändras också vad som anses vara normalt beteende för en viss ålder. Om hundra blir det nya femtio kommer det inte vara speciellt anmärkningsvärt att hänga med en hundraåring på pilatesklass, vilket Ari Seth Cohen gör med väninnan Ruth. Då kommer sjuttio-, åttio- och nittioåringarna som syns på bloggen Advanced Style inte längre att uppfattas som seniorer utan som medelålders.
Ju längre vi lever desto yngre blir vi.
En kreativ garderob kanske dessutom adderar några år. Cohens damer talar i alla fall om ”the healing power of style”. I nya boken delar en av dem, 75-åriga Sue Kreitzman, med sig av sina råd för ett långt liv: ”Var orädd, var äventyrlig. Gör saker som betyder något, blända dig själv och världen. Bär inte beige: det kan ta kål på dig.”
3 favoriter
- Teknik och människa i symbios. Manus x Machina: Fashion in an Age of Technology är namnet på årets upplaga av Metropolitan Museum of Arts stora modeutställning som öppnar i slutet av nästa vecka – och inleds med mode- och kändisbonanzan The Met Gala nu på måndag. Manus x Machina handlar om mötet/motsättningen mellan det handgjorda och det maskinskapade under modehistorien. Och om hur uppdelningen mellan ateljésydd haute couture (hand) och massproducerad prêt-à-porter (maskin) inte längre är självklar, när gamla tekniker smälter samman med nya. En av de utställda designerna är nederländska Iris van Herpen, vars 3D-printade, laserskurna och handsydda couturekreationer effektivt illustrerar hur bra det kan bli när människa och maskin samarbetar.
- Exit nr 2 för modets Steve Jobs. Den senaste tiden har chefsdesigners på de stora modehusen bytts ut i rasande takt. Raf Simons lämnade Dior, Alber Elbaz lämnade Lanvin, Alexander Wang lämnade Balenciaga och Hedi Slimane försvann från Saint Laurent – för andra gången. Efter sig lämnar Slimane (mannen som bland annat gjorde den pinnsmala byxan het under sina år på Dior Homme på nollnolltalet) ett modehus som både dyrkas och drar in pengar. I en artikel i Harvard Business Review beskrivs han som ett kreativt geni och modevärldens svar på Steve Jobs: ”Han vände upp och ner på sättet saker gjordes. Han tryckte på för hårt, och de kastade ut honom. Han tillbringade år ute i det vilda. De bad honom komma tillbaka. Den här gången var upproret förfinat, polerat, fulländat. Det sålde för miljarder, inte miljoner. Världen applåderade.”
- Fotoskatt ser dagens ljus. I ett kylt rum, känt som ”the morgue”, har en och en halv miljon fotografier legat dolda för världen i åratal. Katalogiserade och elegant förpackade. Tidningsförlaget Condé Nasts arkiv med opublicerade bilder, tagna för tidningar som Vogue och Vanity Fair sträcker sig tillbaka till 1920-talet. Här finns verk av några av tidernas främsta fotografer, som Horst P. Horst, Cecil Beaton och Edward Steichen. Och nu har Condé Nast börjat öppna dörren till denna skatt genom ett samarbete med bildbyrån Getty. Runt 30 000 fotografier har hittills blivit tillgängliga. Bland de första som visats finns modebilder från 1950-talet och porträtt av ikoner som Coco Chanel och Anjelica Huston.
