Di Weekend MODE

»Grey Gardens satte färg på modevärlden«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

STARK PROFIL.Little Edie framför Grey Gardens.

Linda Leopold fascineras av kulten kring Grey Gardens, huset i Hamptons där de excentriska kvinnorna Big Edie och Little Edie, faster och kusin till Jackie Bouvier Kennedy Onassis, bodde fram till 1979.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Om jag hade en sisådär 180 miljoner över skulle jag köpa huset vars tidigare ägare min dotter är döpt efter”, skrev en vän – författare och fashionista – nyligen på Facebook.

Huset i fråga på 3 West End Road i östra Hamptons har nio sovrum och sju och ett halvt badrum, havsutsikt, utomhuspool och tennisbana. Mäklarannonsen ser ut som en kampanj för Ralph Lauren Home. Bleka pasteller, mahogny, nystrukna vita lakan, en brasa som sprakar i en öppen eldstad, smakfull konst på väggarna och koordinerade blomsterarrangemang. Stora glasdörrar står öppna ut mot trädgården där buskarna är vältrimmade och poolen blänker förföriskt i solen.

”Ett sällsynt tillfälle att bli ägare till en ikonisk egendom”, skriver mäklaren om huset som inte varit till salu på närmare 40 år. ”Full av historia.” Det var en underdrift.

När journalisten och författaren Gail Sheeny kom till West End Road i början av 1970-talet var sänglinnet inte lika nystruket. Hon brukade bada med sin dotter på stranden i närheten och varje gång de gick förbi förundrades hon över kråkslottet som stack ut bland de övriga sommarvillorna i området. Runt om huset växte ligusterhäckarna vilda. Gräset var oklippt och trassligt.

”Där, i total avskildhet, bor två kvinnor, tolv katter, och enstaka tvättbjörnar som faller in genom taket på ett hus som inte liknar något annat i East Hampton”, skrev hon i New York Magazine. Hennes reportage från januari 1972 blev början på kulten kring Grey Gardens. Tre år senare spelade bröderna Maysles in sin ikoniska dokumentär om de två kvinnorna – mor och dotter Beale, Big Edie och Little Edie, faster och kusin till Jackie Bouvier Kennedy Onassis.

Jag vet inte någon annan film som haft en sådan effekt på modeskapare och modetidningsredaktörer som Grey Gardens, från 1975. Den återkommer ständigt som referens, Maysles-brödernas nästan plågsamt intima, kärleksfyllda och underhållande skildring av mamman, dottern, katterna och förfallet. Designers har en tendens att dras till sådant som skaver, mer än till det perfekta. Därför blev Little Edie för många en mycket större inspirationskälla än sin oklanderligt klädda kusin Jackie. Little Edies klädstil var fantastisk, samtidigt som den illustrerade den en gång unga societetsskönhetens förlorade drömmar – hennes sätt att leka med en sinande garderob genom att kombinera plagg på kreativa sätt (”du kan alltid ta av kjolen och använda den som en cape!”) och hennes signum: turbaner och sjalar, ofta prydda av broscher, virade runt det numera hårlösa huvudet. Mitt i allt kaos sätter Little Edie på nytt läppstift och verkar njuta av kamerans närvaro.

Tempelstadens huvudbyggnad

När omvärlden började intressera sig för Grey Gardens under tidigt 1970-tal förde mor och dotter Beale en kamp mot hälsovårdsmyndigheter som betraktade deras hem som en sanitär olägenhet och krävde att de skulle flytta. 1979 såldes huset slutligen till journalisten Sally Quinn och hennes make, Washington Post-redaktören Ben Bradlee. Det var då i så fallfärdigt skick att när Quinn slog ner en tangent på flygeln i vardagsrummet brakade den ihop och föll genom golvet. Stanken av död katt låg som en kvävande dimma i rummen.

”Allt som behövs är lite målarfärg!” förklarade Little Edie glatt för de nya ägarna.

Under flera år av restaurerande förvandlade de rucklet till en ståtlig Hamptons-villa. På somrarna höll Quinn och Bradlee middagar och fester där för gäster som Lauren Bacall och Jack Nicholson, Paul McCartney och Nora Ephron.

Öppnar kreativ klubb

Nu, efter att maken gått bort, har Sally Quinn beslutat sig för att skiljas från Grey Gardens. Måtte den nya köparen bli någon med kärlek till Big och Little Edie.

3 X GREY GARDENS

  1. Guldgruva på vinden. När Sally Quinn köpte Grey Gardens 1979 lämnade Little Edie alla sina tillhörigheter i huset. Vinden var en skattkista. Quinn var så exalterad över myllret av saker att hon, som hade slutat, började röka igen. Efter alla år av renoveringar finns i dag fortfarande spår av de förra ägarna utspridda i huset – möbler som restaurerats, gammalt porslin och Little Edies samling med glasfiguriner. Och så böckerna. För ett par veckor sedan publicerade The Paris Review ett reportage om The Library at Grey Gardens (läs på nätet) där de – innan huset säljs! – utforskar hyllorna fyllda med gamla exemplar av societetskatalogen New York Social Register, romaner av Evelyn Waugh och Nancy Mitford, och ”en förstautgåva av Borta med vinden som faktiskt tycks hålla på att smälta, en effekt jag aldrig tidigare sett hos en bok, oavsett hur misshandlad”.
  2. Inspiration. Marc Jacobs döpte en väska efter Little Edie. John Galliano gjorde en hel kollektion på samma tema, fylld av smyckade turbaner och pälsar. Grey Gardens tycks vara en aldrig sinande källa för modeskapare att ösa inspiration ur. Ett av de senaste exemplen är Valentinos resort-kollektion 2017 för linjen Red Valentino. Designerna Maria Grazia Chiu och Pierpalo Piccioli har lånat 1970-talspaletten och en viss excentricitet från mor och dotter Beale.
  3. Ikonisk film. I extramaterialet till The Criterion Collection-utgåvan av Grey Gardens försöker designerna Todd Oldham och John Bartlett sätta fingret på filmens storhet. Båda har använt delar av Little Edies stil i sina kollektioner, bland annat hennes färgkombinationer. Oldham berättar om hur han fick tag i en skruttig piratkopia i mitten av 1980-talet och såg filmen om och om och om igen. ”En av de mest hypnotiska inblickarna i ett väldigt bisarrt mänskligt psyke”, säger han, som kan alla filmens repliker utantill. ”Det är som en bilolycka, det går inte att slita ögonen från den.”