Café Nizza är kvarterskrogen som plockat upp lyxkrogens kasserade attribut. Här ligger vita dukar på borden och stearinljus skänker ett romantiskt skimmer åt den trevliga hörnlokalen med stora fönster mot gatan.
Det känns lite som uppochnedvända världen. I dag kan ju en finkrog mycket väl ha inredning som brukar förknippas med den enklare form av restaurang som kvarterskrogen alltid betraktats som: träbänkar, pinnstolar och matbord som saknar duk.
Det vilar en skön retrokänsla över Café Nizza. Den förstärks av att gästerna, åtminstone vid Di Weekends besök, inte i huvudsak är söderhipsters. Majoriteten utgörs snarare av medelålders par.
Fast meny
Retro är också stavningen på krogen:Nizza. Det är italienska för Nice, men den franska staden gick faktiskt under namnet Nizza också på svenska förr i tiden.
Evert Taube skrev Tango i Nizza i San Remo på andra sidan italienska gränsen. Och det är i den regionen köket rör sig: Sydfrankrike, delar av norra Italien och med en avstickare till Spanien.
Sällskapet vid bordet på vår andra sida har inte förstått att den som bokar bord inte har några valmöjligheter. Det enda som erbjuds är en fast meny för 500 kronor. Men krogen visar sig vara flexibel och de får beställa från barens à la carte-meny i stället, som består av ett fåtal små- och mellanstora rätter.
En enda mussla
Det verkar vara en trend att servera mat på assiettliknande tallrikar, och då blir mängden därefter. I det här fallet är det rättvisare att tala om antal serveringar än rätter. Vid ett besök inleds måltiden med moules gratinées. Det visar sig vara en (1) gratinerad mussla.
Den rökta oxtartaren med oliver och sardeller påminner om tapenade. Den försätter oss i skön Medelhavsstämning, och när maten är så god, ja då vill man förstås ha mer. Men tallriken är alldeles för snabbt aväten.
Menyn omsätts så ofta att det egentligen inte är någon mening att recensera enskilda rätter, men upplägget verkar vara att den tredje serveringen alltid är en pasta av något slag. En pasta peperonata med kapris är en liten besvikelse. Det rätta stinget och sältan saknas, i stället tar en märkbar beska över.
Havskräfta med pumpa serveras med stekt lök och tärnat äpple, som bidrar med lite syra. Det tillhör det mest minnesvärda vi ätit på Café Nizza. En rätt med härligt söt hummer serverad med betor är en annan höjdpunkt.
Bröst, lår och hjärta från Bresseduva med plommon och rödbetor är en mustig och smakrik rätt. Men som sagt, varken fullträffarna eller de mindre lyckade rätterna är kvar på menyn när detta läses.
Välkommet tillskott
Café Nizza är lite både och. Trevlig atmosfär, eller ambiance som man säger i Nice, kunnig och uppmärksam service, men ett lite ojämnt kök. Men Medelhavsmat brukar vara ett vinnande koncept, liksom den lite bättre kvarterskrogen, som vinner terräng. Café Nizza är ett välkommet tillskott i kvarter som börjar bli krogtäta. Tvärs över gatan ligger Söders bästa restaurang, Nook, som fick 22 poäng i Di Weekends senaste test.
300 meter bort, på Erstagatan, har vinbaren Folii just öppnat. Det är inte oviktigt i sammanhanget, Café Nizza har stort vinkunnande och intressant utbud och förhållandevis många platser i bardelen. Med andra ord, en konkurrent.
Café Nizza är för övrigt systerkrog till Babette på Roslagsgatan. Släktskapet blir tydligt när man tittar på deras hemsidor som tyvärr är lika intetsägande.
