Di Weekend KROG

Krogtest: Slarvet sänker Zink

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Zink Grill är nyrenoverat, men känslan i lokalen är att restaurangen har legat här sedan början av 1900-talet.

Foto: Jesper Frisk

Dålig service, dyrt och intetsägande mat. Miljön är det enda som håller måttet på Zink.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Juvelen i Pdf Brasseriers lilla krogimperium må vara Stockholmsklassikern Prinsen, men det yngre syskonet Zink Grill runt hörnet på den fina shoppinggatan Biblioteksgatan är bara steget efter, åtminstone till interiören.

Miljön är en underbar Parispastisch, med rutiga stengolv, sammetsröda bås bakom gamla guldinramade speglar och stora runda takkronor, inte helt olikt den klassiska Soho-bistron Balthazar i New York. Stället skulle gott och väl kunna ha legat här i ett århundrade.

Det är svårt att se att Zink Grill totalrenoverats efter storbranden som förstörde merparten av restaurangen. Efter det har allt byggts upp på nytt, baren flyttats till andra sidan entrén och 25 nya sittplatser tillkommit vid nyöppnandet 2015.

40 minuter utan dryck

Tyvärr håller inte servicen samma toppklass. Det visar sig vara helt omöjligt att beställa. Vi sitter 40 minuter utan dryck. Trots att servitörerna ilar kors och tvärs genom lokalen tar ingen notis om oss. Och vi hittar ingenstans att hänga ytterplaggen som i stället får slängas över gavlarna på båsen bredvid och störa grannarna.

FAKTA
Zink, Stockholm

Totalpoäng: 15

Mat: 6 poäng

Miljö: 5 poäng

Service: 2 poäng

Prisvärt: 2 poäng

Priser: Förrätter 165–185 kronor, varmrätter 245–450 kronor (exklusive tillbehör som kostar 45 kronor styck, såser 25 kronor styck), efterrätter 95–115 kronor.

Antal platser: 64.

Öppettider: Måndag 11.30-22-30, tisdag-torsdag 11.30-23.00, fredag 11.30-24.00. lördag 12.00-24-00, söndag 12.00-22.00.

Köksmästare: Robin Engdahl.

Adress: Biblioteksgatan 5, 111 46 Stockholm.

Telefon: 08-611 52 22

Webbplats: zinkgrill.se.

VISA MER

Kvällen inleds till slut med ett glas champagne och tre otroligt slätstrukna ostron där ett är en tumnagel stort. Varför köket valt att gratinera dem känns oklart. Havssmaken går helt förlorad och resultatet smakar enbart torra smulor som inte ens en gnutta citronsmak, en trist version av klassisk scharlottenlöksvinägrett eller emulsion på brynt smör kan rädda.

Ingen av de andra förrätterna på menyn lyckas heller övertyga. Den kryddiga fläskkorven andouille får med sig en övergrillad jätteräka och en småtrist tomatconcassé. Och varken råbiffen med marinerade betor, senapsmajonnäs och friterad kapris eller dess tartarsyssling från havet, röding och pilgrimsmusslor med friterad lök och rökt majonnäs, lämnar några bestående intryck.

Fräscht och vråldyrt

Det hälls dock upp otroligt generöst med vin i glasen, möjligen som kompensation för vår väntan i början. Men just som vi börjar fundera på om vi varit lite väl hårda mot servisen bommar den några av de beställda tillbehören till huvudrätterna.

Med tanke på restaurangens namn är det knappast förvånande att matbetyget enbart räddas av kökets grillkonster. Vi beställer köttet medium rare och det kommer in helt perfekt från den nya kolgrillen i källarvåningen.

500 kronor för två skivor kött

Men priserna är löjliga om man beställer från den speciella, handskrivna griffeltavlan över kvällens grillrätter. Den hängmörade biffen går visserligen på drygt 300 kronor, men att dela på côte de boeuf går på nästan 500 kronor per person och då får vi två skivor kött var, trots ett utlovat berg av kött. Ovanpå detta tillkommer ytterst mediokra tillbehör och såser som serveras i svarta La Cocotte-kastruller för ytterligare en dryg hundralapp per person. Kikärtskroketterna och den friterade okran saknar helt smak och den utlovade rödvinssåsen är bara en tunn sky. Den futtiga skålen med pommes frites skulle mått bra av mer salt och bearnaisesåsen av mindre olja. Det är slarvigt och inte ens i närheten av att vara värt pengarna.

Krogtest: Grön oas i betongdjungeln

Desserterna kan med fördel hoppas över. Vi prövar rocky road-chokladkakan, tung med nötter, havssalt och marshmallows spritt ovanpå, en kombination som blir alltför mäktig. Zink Grills pistagevariant av crème brûlée är inte alls lyckad och saknar helt den rätta knäckigheten. Det smartaste valet för den sötsugne är att ta en kula av den hemmagjorda italienska glassen som serveras på flera av koncernens krogar. Resten av efterrättsmenyn får vi, något snopet, reda på är struken.

Slutnotan blir betydligt större än upplevelsen. Om man ska gå till Zink Grill så är det för den fantastiska miljön, men då bör man nöja sig med en av de billigare grillade varmrätterna och några glas vin.