Di Weekend INTERVJUER

Sverigeettan om ensamheten på touren

HEMMAHOPP. Johanna Larsson.

Foto: Jack Mikrut

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Johanna Larsson är numera den enda svenskan som slåss i de stora tennistävlingarna. För Di Weekend berättar hon om ensamheten på touren, flickvännen i Sverige och om ett vad hon gjort med sin tandläkare.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

»Hon bär ett tungt ok som hemmahopp i årets Ericsson Open. Johanna Larsson har som bäst tagit sig till semifinal i Bogotá under våren. En repris på vinsten i Båstad 2015 skulle förgylla årets säsong.

”Båstad är alltid den tävlingen jag ser fram emot under året. Det känns som en samlingsplats för genuint tennisintresserade. Inramningen är fantastisk med alla som kommer och stöttar, familj, vänner, sponsorer – alla är där. Om man dessutom gör ett bra resultat är det ännu roligare”, säger hon.

Johanna Larsson stämplas ibland som lite tillknäppt och norrländskt tillbakadragen (hon är född i Boden). Men när Di Weekend träffar henne i Paris i slutet av maj i samband med Franska öppna är hon väldigt avslappnad där vi sitter på en gräsplätt intill en av grusbanorna.

Hur skulle du beskriva dig själv?

”Jag tror att jag är snäll och tänker ibland för mycket på andra än på mig själv. Som tennisspelare kan det vara en dålig egenskap, men jag kan vara rätt kaxig när det kommer till tävlingsmoment, då tänds tävlingsinstinkten.”

FAKTA
Johanna Larsson

Ålder: 28 år.

Bor: Helsingborg.

Familj: Sambo.

Bästa rankning i karriären: 45 (singel september 2016). 23 (dubbel, januari 2017).

Fritid: Resor. Åker gärna till födelsestaden Boden och hälsar på släkt och vänner.

VISA MER

Ingen större kassa

Under elva år som proffs har det hittills runnit in 22,8 miljoner kronor på kontot för prispengar.

Men för en spelare som varje år snittar 25 tävlingar är det konstant stora utgifter, lite som ett startupbolag. Flygresor, boende, sparringpartner, fystränare ger hög ”burn rate”, på entreprenörsspråk.

”Och det var många år på minus innan jag ens började spela in några pengar. Det är inte så att jag är ekonomiskt oberoende på något sätt. Jag får kämpa och försöker investera det som kommer in i min tennis, så att jag kan fortsätta spela så bra som möjligt.”

Vissa tillfällen är kostnaderna extra berättigade.

”När jag flyger till Australien, och har råd, bokar jag business class. För mig handlar det inte om lyx utan om att vara fräsch och kunna träna redan dagen efter man kommit fram, i stället för att behöva tre dagars återhämtning först. Ju mer jag spelar in, desto mer kan jag unna mig själv. Tyvärr byggs det inte upp någon större kassa, inte än så länge. Men det går ingen nöd på mig just nu.”

Bland de saker Johanna Larsson faktiskt har unnat sig är högst modesta.

”Precis när jag vunnit första dubbeltiteln med Sofia Arvidson i Quebec gick min tv sönder. Då gick jag faktiskt och köpte en direkt. Annars är det mest små grejer. I fjol i Hobart sa jag till mig själv att om jag klarade kvalet skulle jag kunna köpa ett par Ray Bans. Jag gick till semifinal och veckan efter köpte jag dem. De är fortfarande mina favoriter.”

Den enda svenskan

En av nackdelarna med att Sofia Arvidson avslutat sin tenniskarriär är att Johanna Larsson nu sällan träffar andra svenskor på turneringar runt om i världen.

”Jag har blivit bättre på att försöka uppleva och se mer saker när jag reser, men hur kul är det att göra sådant ensam hela tiden? Minnen blir ju roligare om man har någon att dela dem med. Nu är det extra ensamt eftersom jag är den enda svenskan som är ute.”

Caroline Wozniacki förgyller Båstadtennisen

Vad är ditt eget mål nu?

”Jag vill gå långt i en Grand Slam, nå andra veckan i alla fall och självklart vinna fler titlar.”

Hur hanterar du trycket som förebild för kommande generation svenska tennistjejer?

”Jag kan inte tänka på det sättet, även om det är så att det vilar på mina axlar. Jag försöker göra min grej så bra jag kan, mer kan jag inte göra. Men det vore roligt om det kom upp någon annan svenska som jag kunde tävla, träna och snacka skit med.”

Du flyttade i tonåren till Båstad för att gå tennisgymnasium. Hur ska en ung tjej som i dag funderar på att satsa på en karriär som tennisspelare tänka?

”Man måste vara villig att offra mycket. Kanske offra skolan. Man måste vara beredd att hoppa över alla födelsedagar, julafton, midsommar, nyårsafton, de tillfällen det är kul att vara ute med kompisar. Man har inte råd att missa de dagar du ligger sliten hemma i sängen efter sådana kvällar. Så enkelt är det.”

Johanna Larsson är väldigt inne i tennisbubblan. Framtiden efter karriären ägnar hon inte några tankar.

”Jag är medveten om att det kommer att bli tufft att lägga racketen på hyllan. Man kommer nog att sakna det. Men det är ingenting som oroar mig. Jag tycker det är roligt och har fortfarande mycket kvar att ge.”

Skrockfullt eller tvångstankar

Hennes rutiner under turneringar och matcher sträcker sig till att använda samma toa och samma dusch under pågående turnering.

”Jag ställer upp drickaflaskorna på samma sätt på banan och försöker att inte gå på linjerna. Jag vet inte om det är skrockfullt eller tvångstankar. Och så jag dricker alltid en klunk vatten efter sportdryck, fast det är för att tandläkaren sagt att det skyddar tänderna.”

Tennis: Minnesmästarens guldkorn

Berätta om ditt tandsmycke?

”Det är en stjärna med en diamant. Jag var hos tandläkaren i vintras och hon sa att de brukar sitta kvar i tre år, men jag har haft mitt i tio. Då sa hon: ’Det var väl ungefär då de var moderna…’ Så jag har gjort ett vad med henne att om den sitter kvar om två år får hon ta bort det.”

Att du har flickvän i Helsingborg, är det något som är obekvämt att prata om?

”Nej, men jag är ju en offentlig profil och hon är inte det, så ibland känns det taskigt att dra in henne i rampljuset bara för att jag råkar vara bra på tennis.”

Du är borta nästan jämt?

”Klart att det är tufft och svårt att ha en normal relation. Men Amanda är tidigare golfspelare, har en bra inblick och vet vad livsstilen handlar om. Det komiska är att jag gillar att spela golf. När jag spelar golf känner jag ingen prestige att jag måste vinna. Jag spelar för att det är kul, inte för att bli bäst i världen. De tankarna har jag nog av i tennisen.”