Di Weekend INTERVJUER

Storvilt i ateljén

UTVANDRAD. Svenske konstnären Kent Ullberg i sin studio i Loveland.

Foto: Patrick Miller

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

På Konstfack på 1960-talet ansågs han omodern.
I Sverige har hans skulpturer aldrig blivit kända.
Nu, som väletablerad konstnär i USA och nära 50 år efter att han lämnat Sverige, är Kent Ullberg tillbaka för en utställning på Millesgården.
Di Weekend har träffat honom i studion i Loveland, Colorado.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En förhistorisk mastodont i lera snuddar vid det höga taket med sin snabel, som om en trumpetstöt just klingat ut. Bakom hukar en puma med spända muskler och i ett hörn sträcker två tranor upp halsarna och breder ut sina vingar ögonblicket innan de lyfter.

Skulptören Kent Ullbergs studio i Loveland, Colorado, är ett magiskt menageri befolkat av kraftfulla djurfigurer, intensivt uttrycksfulla och fångade mitt i rörelsen. Under djurfigurernas matta lerskal tycks det verkliga livet vibrera.

Djuren är modeller som använts för att tillverka gjutformar. De och många liknande har gett upphov till monument i brons och rostfritt stål på ett sjuttiotal platser runt om i USA – vid universitet, museer, banker och officiella byggnader. Andra finns i Danmark, Luxemburg och Sydamerika. På svensk mark står bland annat den fem meter höga Havsvind i rostfritt stål vid Alviks Strand i Stockholm.

För många, också konstintresserade, i Sverige är Kent Ullberg ändå ett okänt namn. Men inte länge till. I sommar deltar han i utställningen Lars Jonsson & Kent Ullberg, Måleri och skulptur på Millesgården tillsammans med mångårige vännen och målaren Lars Jonsson.

I USA är Kent Ullberg eftersökt som skulptör, mottagare av många konstpriser och styrelseledamot i National Sculpture Society där också ungdomsförebilden Carl Milles var medlem. Hans väg till Colorado skulle kunna vara hämtad ur en äventyrsroman: uppväxten bland fiskare i Grundsund i Bohuslän, utbildningen på Konstfack i Stockholm där skulpterandet i lera blev en omedelbar förälskelse, men där konstnärsdrömmarna fick sig en rejäl törn. Därefter en period som konservator, storviltsjägare och intendent på Botswanas nationalmuseum innan han flyttade till Colorado för att ta hand om Afrikahallen på Denver Museum of National History.

FAKTA
Kent Ullberg

Ålder: 72 år.

Bor: Bor och verkar i Corpus Christi, Texas och Loveland, Colorado.

Familj: Gift med Veerle Ullberg, vuxen son och barnbarn.

Aktuell: Utställningen Lars Jonsson & Kent Ullberg, Måleri och skulptur pågår 1 juni till 8 oktober.

VISA MER

I dag bor han på Padre Island i Mexikanska golfen utanför Corpus Christi. Men studion står i Loveland på bekvämt avstånd till ett av världens främsta konstgjuterier, Art Castings of Colorado.

”Jag känner mig friare som konstnär när jag utgår från verklig kunskap. Jag skulpterar bara sådant som jag själv har upplevt. Det skapar en djupare förståelse för djuret. Sedan, när man har kunskapen, då kan man ta sig friheter med formen. Det är viktigare att skulpturen blir intressant än att den är anatomiskt korrekt.”

Fascinerad av svärdfiskar

De vetenskapliga erfarenheterna som konservator har format Kent Ullbergs metod som konstnär. Helst vill han uppleva sina motiv i vilt tillstånd. Han har dykt med hajar, besökt uppfödare av tjurfäktningstjurar i Spanien och spårat upp människoätande lejon i Botswana. Om direkt observation inte varit möjlig, som i fallet med mastodonten eller de två velociraptorer som var förebild för de animerade djuren i filmen Jurassic Park, så har han arbetat utifrån kvarlevor i samarbete med forskare.

”Processen bakom en skulptur varierar med vad jag har upplevt. Ta mina svärdfiskar till exempel. När jag fick min första svärdfisk från min egen båt tyckte jag att den var helt fantastisk. Jag mätte och skrev ner alla proportioner. Sedan gällde det att komma på en idé till ett monument där jag kunde använda den”, berättar han.

Den svärdfisken blev så småningom hans första monument i hemstaden Corpus Christi, en hyllning till stadens många fiskare.

Trygghet under vävstolen

Kent Ullberg är född i Göteborg men skickades bara några år gammal till Grundsund i Bohuslän för att bo hos sina morföräldrar. Pappan var målare, musiker och mångsysslare. Han mamma gick också på konstskola, men blev tvungen att försörja sig på att väva mattor sedan Kent Ullberg hade fötts. Han minns hur han satt under vävstolen som liten. Någon hade ställt benen i slitna gamla tennisskor för att vävstolen inte skulle glida av de tunga slagen från slagbommen.

”Pappa brukade ta med mig ut i naturen när han målade, men jag var mer intresserad av omgivningarna än av måleriet. Jag trodde alltid att mitt konstintresse kom från pappa. Men när min mor dog i cancer hittade jag hennes dagböcker i ateljén. Där skrev hon om när hon själv gick på konstskola, träffade pappa och blev med barn. Hon skrev om sina konstnärsdrömmar, om när hon hade skulpturklasser och gjorde en skulptur av min hand när jag bara var något år gammal. Det var först då som jag insåg att skulpterandet kom från min mamma. Jag lyckades faktiskt hitta handen, jag har den fortfarande.”

Kent Ullberg går iväg och kommer tillbaka med en skulptur av en knubbig barnhand, pytteliten i hans händer.Vad är det för längtan och önskningar som driver oss att göra det vi gör? Kanske att en olycklig, frånvarande mamma för några ögonblick ägnar oss sin hela sin uppmärksamhet.

Hos morföräldrarna i Grundsund väcktes kärleken till den vilda naturen och alla dess varelser. Några år äldre fick han följa med som fiskrensare på morfaderns trålare. När trålen tömdes stod han trollbunden upp till knäna i allt havets liv tills någon ropade åt honom att sätta igång och rensa.

”Morfar hade köpt en snipa som jag brukade segla ut mot holmarna för att titta på fåglar. Jag kände sådan lycka då, ensam i den värld som jag älskade.”

Hippiearvet

Efter realskoleexamen i Göteborg arbetade Kent Ullberg som konservatorelev på Göteborgs naturhistoriska museum. När en tjänst blev ledig vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm ville chefskonservatorn Björn Wennerberg rekommendera Kent Ullberg för platsen. Men han hade ett villkor.

”Han berättade att han skulle rekommendera mig för tjänsten om jag skrev in mig på Konstfack. Det var ju helt otänkbart att någon som jag skulle kunna få den platsen, men tack vare hans rekommendation fick jag den”, berättar Kent Ullberg.

På Naturhistoriska fick han bland annat flå, mäta och väga djur som kom in till olika forskare. Kanske var det här han tillägnade sig sitt närmast vetenskapliga sätt att ta sig an sina motiv som skulptör. I själva verket, konstaterar han, kan man inte vara museikonservator i dag utan att också vara skulptör.

Det var också på Naturhistoriska som Kent Ullberg för första gången mötte vännen och målaren Lars Jonsson, som han ställer ut tillsammans med på Millesgården. Lars Jonsson skulle, bara 15 år gammal, visa akvareller av fåglar på museet.

”Det var fantastiska målningar. Ingen kunde tro att en så ung person hade gjort dem”, berättar Kent Ullberg.

Lars Jonsson är i dag en av Sveriges mest folkkära konstnärer med flera böcker och utställningar bakom sig. Han och Kent Ullberg är numera nära vänner och umgås regelbundet. De delar kärleken till naturen, en omfattande kunskap om sina respektive motiv och erfarenheten av att verka vid sidan av samtidskonstens huvudfåra.

Till skillnad från Naturhistoriska så var Konstfack under det sena 1960-talet nämligen ingen fruktbar miljö för den unge Kent Ullberg. Den abstrakta expressionismen var förhärskande och han fick veta att föreställande konst var något man ägnade sig åt för 100 år sedan. En välvillig men orolig lärare förklarade bekymrat att skulpturer av djur skulle Kent Ullberg aldrig kunna leva på. Men några tankar på att försöka anpassa hade han inte.

”Nej. Det stämde inte alls för mig. Min inspiration var ju naturen. Då fanns Carl Milles som gav mig mod. Jag älskade Millesgården, jag var ju uppväxt med Milles Poseidon utanför Göteborgs konstmuseum där jag ofta var med min pappa.”

På 1960-talet stod Carl Milles verkstad fortfarande kvar i stort sett orörd. Kent Ullberg var ofta där, satt bland spåren efter sin förebild och drömde om att någon gång själv kunna leva på sin konst.

Efter konservatorexamen i Tyskland fick han 1967 erbjudande om en tjänst i Botswana. Arbetet bestod bland annat i att utbilda andra i fälthantering av skinn och troféer, men som tysktalande hjälpte han även till att guida turister. Snart lärde han känna Alex Campbell som var chef för Botswanas naturmyndighet och ville bygga upp ett museum. Kent Ullberg lät sig övertalas att ta sig an uppgiften, allt från att leda uppförandet av själva byggnaden till att bygga upp samlingarna.

Perioden i Botswana innebar en konstnärlig nytändning. Plötsligt stod han öga mot öga med elefanter, lejon, leoparder och bufflar. På lediga stunder arbetade han intensivt med sina skulpturer.

År 1974 fick han erbjudande från Denver Museum of Natural History att åka över till USA och bli chef för museets Afrikahall.

Forskning visar nya sätt att förstå cancer

Kent Ullbergs ankomst till USA sammanföll med ett pågående skifte inom konst och arkitektur. Postmodernismen gjorde upp med många av modernismens sanningar. För skulptörer innebar det bland annat ett förnyat intresse för föreställande skulptur.

”Här i Colorado träffade jag konstnärer som kunde leva på att göra föreställande skulpturer. Så 1976 sade jag upp mig från Denver museum och började leva min dröm”, berättar han.

Tillbaka till Millesgården

Sedan dess har han hunnit samarbeta med flera framstående arkitekter, bland andra Michael Graves. Ett av hans mest spektakulära verk, Spirit of Nebraska’s Wilderness, tog nio år att slutföra. Nio bufflar i monumentalstorlek stormar genom några kvarter i centrala Omaha, över planteringar och genom husväggar, och skrämmer iväg 58 gäss som också de samverkar med arkitekturen och den omgivande stadsbilden. En sitter på en lyktstolpe som specialtillverkats för att klara vikten. För att illustrera tidens gång från då- till nutid övergår skulpturerna gradvis från brons till rostfritt stål. Verket avslutas med gäss helt i rostfritt som flyger inuti First National Tower.

Utifrån ett svenskt konstperspektiv är han en särling, varken akademisk eller vad som brukar kallas folklig. Han har gått sin egen väg, bort från Sverige och tvärs över jorden.

När vi besöker studion i Loveland arbetar Kent Ullberg med en modell till ett monument för Cornell University, en dansande trana. På Millesgården ställer han ut ett urval av skulpturer från sent sextiotal fram till i dag. För Kent Ullberg är utställningen förknippad med starka känslor av hemkomst. Som desillusionerad Konstfackstudent satt han för 50 år sedan och drömde konstnärsdrömmar i Carl Milles verkstad, en annan särling i otakt med sin tid. Nu ställer han själv ut på samma plats.

”Tiderna förändras. Om man är verksam tillräckligt länge så kan man någon gång passa in i tidsandan”, konstaterar han.