Det sägs att när Stockholmsbaserade spelutvecklaren Dice fick uppdraget att göra ett nytt spel om Star Wars började somliga i personalen gråta av lycka. Ett större och mer prestigefullt uppdrag finns knappast i det nöjesuniversum som vuxit till en miljardindustri med miljoner spelare världen över.
Nu två år senare är det färdigt och den som har lett projektet är minst sagt tagen av vad hon varit med om på bolagets huvudkontor i glashuset som vakar över Stadsgården.
Hennes eget första minne av Star Wars har bränts in med laser i hjärnbarken: Luke Skywalker, prinsessan Leia, Han Solo och Chewbacca är fångade i ett soprum på Dödsstjärnan vars väggar sakta men obevekligt trycks ihop omkring dem.
”De är på väg att bli krossade och jag minns att det var superstressande att se”, säger isländskan Sigurlína Ingvarsdottir som fortfarande tycks kunna känna sitt hjärta banka där i biofåtöljen.
Hon gör själv inte den jämförelsen, men klippet påminner om hennes egen tillvaro de senaste åtta månaderna – klämd mellan galaktiskt stora förväntningar hos fansen och kravet från arbetsgivaren att leverera en kassasuccé.
13 miljoner exemplar
Som producent har hon ansvaret för en produkt som inte bara kommer att nagelfaras av bokstavstrogna Star Wars-fans utan också göra betydande skillnad på sista raden i den börsnoterade speljätten Electronic Arts bokslut.
Siffrorna är hemliga men Star Wars Battlefront uppskattas enligt analytiker kosta drygt 1,5 miljarder kronor att utveckla och marknadsföra och väntas dra in drygt 6,7 miljarder kronor i försäljning till och med mars nästa år. Bolagets egen prognos är att det kommer att sälja 13 miljoner exemplar.
Över 500 personer har varit inblandade i arbetet, varav många suttit i spelutvecklaren Dice lokaler intill Slussen i Stockholm där ena väggen i entrén pryds av en attackscen ur spelet och rekvisita i form av stormtrooperuniformer, ljussablar och Darth Vader-masker ligger lite varstans i lokalerna.
Men om den där pressen – eller mörka sidan – påverkat henne döljer hon det bra inledningsvis. Hon knäpper händerna bakom huvudet och lutar sig tillbaka i stolen i det tjusigaste konferensrummet på tionde våningen.
Många andra skulle ge ett kaxigt och nonchalant intryck med ett sådant kroppsspråk. Sigurlína Ingvarsdottir däremot ser ut att göra det för att det är bekvämt och känns rätt för stunden.
Förvarningarna om att hon kan ge ett tillknäppt intryck stämmer bara delvis. Hon pratar svenska, men föredrar att intervjuas på engelska.
Det var för ganska precis två år sedan som hon fick uppdraget med titeln ”senior producer”.
”Jag satt faktiskt och hoppades att de skulle fråga mig. Det kändes så stort, skrämmande och spännande på samma gång. Men jag visste att om jag fick chansen skulle jag kasta mig över den.”
Att de följande två åren skulle bli någonting annat än maximalt hektiska hade hon inga illusioner om, men att tänka den tanken visade sig vara ljusår från att uppleva det i verkligheten.
”Som alla andra fattade jag förstås att det var ett gigantiskt uppdrag. Det är ju först nu man ser den fullständiga effekten av uppståndelsen och hur stort suget är efter det här spelet och hur höga förväntningarna verkligen är.”
Inspiration från Island
Men det har funnits en guldkantad uppsida: att få besöka George Lucas Skywalker Ranch i Kalifornien är något väldigt få människor har gjort. Säkerheten runt området är hög och det råder totalt fotoförbud. Den som söker på nätet hittar få andra bilder än på den magnifika huvudbyggnaden.
”För mig var det något av en mytomspunnen plats. Och jag blev verkligen inte besviken. Den byggdes i början av 1980-talet som ett kreativt paradis. Det är ett fantastiskt hus med vacker konst och fina omgivningar. Framför allt är det väldigt rogivande, tyst och avskilt. En plats där man ska kunna arbeta ostört.”
För Star Wars-nördar är det definitionen av himmelriket. På ranchen finns en gigantisk hangar där hyllrad efter hyllrad är proppad med kostymer, modeller och prototyper och stora modeller av rymdskepp, speeder bikes i naturlig storlek och lite mindre modeller av de tvåbenta krigsmaskinerna Walkers.
”Det mesta är Star Wars-saker men det finns en hel del grejer från Indiana Jones-filmerna också. Tanken är att de ska göra ett museum av mycket av det som finns där. Delar av utrustningen har använts vid olika utställningar genom åren.”
Dices spelutvecklare har även haft så kallade Yoda Talks, en variant på TED-talks där producenter, fotografer och experter på specialeffekter hållit föreläsningar om hur de gjorde de första filmerna. Allt för att spelmakarna skulle nå upplysning i rådande Star Wars-lära.
”Det har varit ett osannolikt privilegium att få jobba med sådana människor och få höra dem berätta hur de gjorde för så många år sedan. Det har inspirerat oss.”
Sigurlína Ingvarsdottir har trots den hårt styrda historien lyckats sätta sin egen prägel på spelet, med det högsta prästerskapet på Lucas Films välsignelse. Inspiration till planeten Sullust, som finns med i bakgrundshistorien i Star Wars men aldrig visualiserats i filmerna, har hämtats från hemlandets bitvis karga landskap med vassa lavaklippor.
”Delar av vårt team åkte till Island för att fota och filma miljöer för att kunna återskapa en ogästvänlig lavaplanet korrekt i spelet. De var bland annat i det sydvästra hörnet av ön runt den Blå lagunen. De som varit där kommer att känna igen sig.”
Teamet var även på norra delen, nära sjön Myvatn för att fota klippformationer. Utöver Redwoodskogen och Death Valley, där originalfilmerna spelades in – har de också åkt runt i Norge och filmat isgrottor för att få material för att kunna återskapa miljöerna på planeten Hoth.
Som att valla katter
Sigurlína Ingvarsdottir läste industriell teknik vid universitetet i Reykjavik. Hennes professor Helgi Thor Ingason minns henne som en av de bästa elever han har haft. Så bra att hon fick vikariera för honom när han var gästforskare vid MIT i Boston.
”Arbetet att leda den sortens team hon håller i nu brukar jämföras med att försöka valla katter. Sigurlína har en djup förståelse för hur man skapar en vision och säljer in den till människor, möjligen kanske hon tar på sig lite för mycket jobb. Jag är mest orolig för att hon arbetar ihjäl sig”, säger han.
Kommentaren verkar ligga nära sanningen. Sigurlína Ingvarsdottir:
”Jag har varit i den här industrin i nio år i olika roller, men aldrig varit inblandad i ett sådant här stort projekt tidigare och fått uppleva det så nära och vara den som leder det hela. Det har varit tillfällen då jag varit tvungen att hugga tag i en kollega och göra en reality check: ’Är det här helt normalt?’ Ska det vara så här?’”
”Personligen har jag haft ögonblick där jag känt att jag haft kontroll och kunnat ta hand om mig själv, fysiskt och mentalt, och att det funnits energi över för att ägna mig åt familjen. Andra perioder har den delen av mitt liv tonat ut i bakgrunden, i periferin. Det är en konstant kamp för att kunna hålla balansen. Att i ena vågskålen få tillräckligt med sömn, äta bra och kunna träna, och i den andra gå runt på kaffe, lite sömn och arbeta konstant. Jag kan fungera i båda de där tillstånden, men jag är medveten om att jag inte alltid gör de bästa valen och att det inte är hållbart i längden. Det straffar sig längre fram. Det här är ingen bransch för personer med svagt hjärta.”
Hennes favoritkaraktär i filmerna har alltid varit Darth Vader – ”cool och ond”.
”Men ju äldre jag har blivit desto mer har jag funderat på allt designarbete som lagts ned i den figuren och att kostymen är formgiven med inspiration av samurajuniformer.”
I verkliga livet framstår hon själv mer som en klok och eftertänksam Yoda-person, som kan överraska med partytricket att korsa fötterna bakom huvudet. En vighet som är praktisk i bikram yoga, vilket det blivit ytterst lite av på senare tid för henne.
”Traumatisk upplevelse”
Sigurlína Ingvarsdottir beskriver sig själv som ganska fyrkantig och organiserad (farmor kommer från Hamburg).
”Jag ser och förstår mönster i olika organisationer. Jag har tillägnat mig en kunskap och kan se igenom lagren och förstår motivation, kulturer och hur det påverkar strukturer och organisationer.”
Hennes syn på management kan sammanfattas med att det handlar om att använda ”sunt förnuft”.
”Jag är ganska bra på att hantera människor och förstår att oavsett hur stora eller små processer det rör sig om kommer folk att strula till det. Folk är inte logiska. De beter sig fladdrigt och det är det tekniker och ingenjörer missar att ta med i beräkningarna när de skapar sina processer eller styrsystem. Ju mer jag jobbar med management desto mer fascinerad blir jag, särskilt när det ligger i skärningspunkten mellan ingenjörskonst, system och människor. Det är därför spelvärlden är perfekt för mig. Att utveckla spel är formidabelt rörigt med många inblandade.”
Har det funnits stunder under projektet när du begravt huvudet i händerna och bara kvidit?
”Absolut – många gånger.”
…och känt skräcken att veta att om du sabbar det här så är det kört?
”Japp, det är verkligen en oerhört obehagligt och skrämmande känsla. Och ibland har det känts precis så. Men jag är bra på att resa mig och komma igen.”
Kan du utveckla det?
”Jag ger inte upp och om det finns någon gemensam nämnare för producenter så är det den egenskapen, vi ger inte upp. Även om jag kanske inte är lika beslutsam och krävande som andra så är jag lika driven och kan pusha mig själv väldigt, väldigt långt. Under det här projektet vid vissa tillfällen, till en väldigt obehaglig gräns, så långt som jag aldrig skulle driva någon annan.”
Det låter som om du är lite chockskadad?
”På många sätt har det varit en traumatisk upplevelse. Ibland har jag funderat över hur det skulle vara att ha ett nio till fem-jobb där man inte behöver lägga ned hela sin själ i arbetet. Och när man ser på det här jobbet med de ögonen så blir det onekligt löjligt. Det är både en frälsning och en förbannelse att ha ett sådant här jobb. Det är väldigt få som får chansen att leda ett sådant här intensivt, engagerande och högt profilerat projekt. Självklart är det ett privilegium, men samtidigt oerhört krävande. Det tar över hela ditt liv.”
Skulle du tacka ja till att göra om det?
”Absolut. In a heartbeat.”
