Det sprudlar av liv under den lite loja ytan. En solbränd och vältränad Jonas Bonnier möter oss i Miami. När vi möttes för några år sedan var han vd för Bonnier och ordförande för Dagens industri, där jag var chefredaktör. Nu har vi båda gått tillbaka till skrivandet, Jonas som författare och jag som skrivande journalist – båda i USA.
Vi kör runt i de mest hippa kvarteren Wynwood, slum för några år sedan, men där en av de graffitimålade lagerbyggnaderna i dag kostar runt 100 miljoner kronor. Ett både ruffigt och hippt område där du fortfarande måste veta vilken gata du kan gå på och vilken du ska undvika. Här trivs Jonas Bonnier som bäst.
Han tar oss runt på bakgatorna i Wynwood, till den ena graffitimålningen mer spektakulär än den andra.
”Även på en vägg i en gränd dit nästan aldrig någon går kan du hitta de mest fantastiska målningarna. Det är otroligt häftigt! Det här är mina kvarter”, berättar Jonas Bonnier.
Det har snart gått tre år sedan Jonas Bonnier lämnade direktörsstolen i Bonnier. Han var då drygt 50 år gammal, hade arbetat som vd för mediekoncernen under sex år och som vice vd tre år dessförinnan. Hans tid som högste chef för den familjeägda mediejätten präglades både av finanskris och perioden när digitala jättar som Facebook och Google tog jättekliv in på den svenska annonsmarknaden. Samtidigt genomförde Jonas Bonnier en rad förvärv av amerikanska tidsskifter, något han senare fick kritik för.
Mediebranschens problem
Spekulationerna var många i fackpressen varför Jonas Bonnier slutade som vd, allt från att han själv ville byta liv till att han ombads att lämna sin post. Själv vill han inte kommentera de interna diskussionerna närmare.
”När jag började som vd var Bonnier Nordens näst största medieföretag, Sveriges näst största utgivare av dagstidningar och TV4 var jämnstarkt med trean och femman. När jag slutade som vd var vi Nordens största medieföretag, Sveriges största utgivare av dagstidningar och TV4 hade blåst trean och femman av banan.”
”Samtidigt växte Google och Facebook enormt och vi kunde säkert ha blivit mycket bättre på en massa. Men det är väl alltid så med ett stort företag som Bonnier, att för varje bra sak man tycker att man åstadkommer, så är det något annat som är dåligt”, funderar han.
Bonnier brottas i dag med samma problematik som alla traditionella medieföretag. De nya digitala plattformarna växer och tar en stor del av den traditionella mediemarknaden, vars affärsmodell måste moderniseras.
”Tittar man på mediemarknaden, måste man fråga sig om efterfrågan på kvalificerad information, väl producerad underhållning och berättelser, kommer att minska eller öka. Jag tror att efterfrågan kommer att öka något enormt. Att mediebranschen har ett problem med affärsmodellen är något annat. De kommande fem åren kommer säkert att vara turbulenta men jag talar om de kommande 25 åren.”
Han har inga operativa engagemang inom Bonnier längre och säger sig heller inte ha några ambitioner åt det hållet.
”Det finns så många duktiga inom den yngre generationen som i dag är under 40 år. De kommer att klara av att sköta Bonnier alldeles utmärkt”, säger Jonas Bonnier.
”Jag blir lätt manisk”
Nästan omedelbart efter att Jonas Bonnier slutade som vd flyttade han och hustrun Helena till Miami och startade ett nytt liv. Eller snarare nygammalt där skrivandet är i huvudrollen för Jonas Bonnier.
”Den här staden har överraskat oss väldigt positivt. Ett exempel är just Wynwood med sin graffiti. Miami består egentligen av 10–12 små städer, men när man är här som turist rör man sig i 20 kvarter vid stranden. Det finns jättemycket annat att göra här, till exempel är restaurangscenen helt fantastisk – fullt i klass med New York”, konstaterar Jonas Bonnier.
Under åren i Miami har han fortsatt arbeta mycket, men nu med andra saker.
”Jag jobbar minst lika mycket som under min tid som vd för Bonnier. Jag blir lätt manisk i allt jag gör. Jag har kanske en lugn yta men en tydlig manisk läggning”, skrattar han.
Den läggningen tror han är rätt vanlig bland direktörer och troligen även en vanlig orsaker till att de tagit sig till toppen inom sina företag.
”Är du direktör går du upp och jobbar väldigt hårt och tycker det är jätteviktigt. Skriver du, som jag gör nu, tycker du att historierna du vill förmedla också är mycket viktiga, och jobbar därför mycket. Åtminstone gör jag det.”
Skildrar en tragisk relation
Jonas Bonnier kommer i dagarna ut med sin sjunde bok Fäder. Hans tidigare böcker har mötts av blandad – delvis hård – kritik.
”Jag är jättestolt över den nya boken och har jättestora förväntningar på den”, säger Jonas Bonnier.
Fäder är en ganska tragisk relationsskildring mellan far och son, två framgångsrika men ensamma män som tappat kontakten med varandra. En modern Oidipus-skildring, som han själv beskriver boken, där pappan är en framgångsrik entreprenör och sonen en världskänd rockstjärna.
”Jag älskar den grekiska teatern. När jag var liten pluggade min mamma teatervetenskap. Hennes sätt att läsa till tentorna var att återberätta alla de här dramerna för mig som godnattsagor. Så jag fick kung Oidipus i blodet redan när jag sju år gammal. Jag tycker det är fascinerande att något som skrevs för 2 500 år sedan fortfarande är relevant. Trots all utveckling har människan emotionellt utvecklats sjukt lite.”
Huvudpersonerna lever i två skilda världar, men två världar som inte är helt främmande för Jonas Bonnier själv.
”Det är omöjligt att säga hur mycket som är självupplevt. Jag tror författare har svårt att avgöra det. Det är självklart att jag använder mig av mina egna erfarenheter, som jag gör om, förklär och ibland inte förklär. Men eftersom jag överdoserar populärkultur, jag älskar tv, musik och böcker, så hämtar jag säkert inspiration därifrån också. Men det är klart att jag har haft en fot i de två världar jag beskriver.”
Huvudpersonerna i Fäder är väldigt ensamma, något som Jonas Bonnier också känner igen sig i. Pappan Lukas Bonnier fick Jonas med sina andra hustru Gun.
”Alla är vi väl på sätt och vis alltid ensamma tyvärr. Jag tycker också att det finns mycket i tiden just nu som är lite dystert. När jag var tre år hade jag inga syskon kvar hemma och var därför ett ensamt barn. Har du vuxit upp ensam, har du ett behov av att vara ensam även senare i livet.”
Hoppas på Hollywood
Jonas Bonnier säger att han inte ägnar direktörsperioden mycket tanke i dag. Han känner inte heller att det varit speciellt svårt att ge upp vd-titeln och sätta sig i skrivarlyan sex timmar om dagen.
”Jag har aldrig varit bra på nostalgi. Jag skulle gärna älta lite mera, men jag hinner ju inte. Jag känner att jag har så mycket jag måste göra till nästa vecka, om en månad och vara färdig med i höst.”
Förutom romanförfattandet, som alltid sker på svenska, skriver Jonas Bonnier också dramatik, men då på engelska. Han fick in en fot i Hollywood i slutet av förra året när han sålde sitt första manus till tv-serie. Köpare var produktionsbolaget Annapurna. Bolaget gjorde tidigare endast film men producerar nu även tv.
”Kommer du till Hollywood och säger att du skrivit en långfilm möter du något mörkt i ögonen. Men om du däremot har skrivit en tv-serie vaknar de plötsligt till på produktionsbolagen. Så man måste skriva tv. Det är så enormt många köpare till tv. Nu kostar det 300 miljoner att producera en film och då vågar bolagen inte floppa”, konstaterar Jonas Bonnier.
Han är väldigt glad över att ha sålt sin första serie. Skillnaden mellan att ha sålt något eller hoppas göra det är enorm.
”Hollywood handlar ju till 95 procent om en massa skitsnack. Folk berättar om vad de ska göra, vad de planerar göra om tre år – det är Hollywood. Så att faktiskt ha gjort något, sålt något, gör att jag naturligtvis hoppas kunna fortsätta sälja tv-serier och kanske någon film.”
Men det rör sig än så länge bara om en option, och Jonas Bonnier hyser inga större förhoppningar om att manuset kommer att resultera i en färdig tv-serie som visas på tv.
”Egentligen ska du sälja 22 tv-serier och hoppas att en av dem blir av år 2025. Hollywood är bra på att beställa och betala. Men sedan när det gäller att faktiskt producera är chansen inte så stor att det blir något. De betalar för en massa möjligheter.”
Hur mycket han fått betalt för sitt manus vill han inte berätta. Men ett par sålda rättigheter per år torde ge en inkomst i nivå med vad en vd på Bonnier tjänar.
”Jämfört med att skriva en bok om fäder så är det galet bra betalt.”
Lutherskuld eller Janteskuld?
Och Jonas Bonnier brinner för att berätta. Därför jobbar han i princip alltid.
”Jag går upp varje morgon och sätter mig och skriver i sex timmar. Och för mig betyder det varje dag, jag gör inte undantag för julafton eller en söndag. Jag har knappt några semestrar heller”, säger han.
Den effektivaste arbetstiden är just tidigt på dagen.
”Jag tycker det känns som om hjärnan är porös på morgonen och sedan försöker man trycka ut varenda droppe ur den. När den är komplett torr som fnöske då slutar jag för dagen. Fyra-fem timmar kan jag fokusera på det sättet, sedan behöver jag en paus och så blir det ett par timmar till under eftermiddagen när jag planerar nästa dags jobb.”
Själv grubblar han ibland över sina drivkrafter.
”Jag tror att känslan av skuld är min största drivkraft. Jag känner att jag måste göra rätt för mig, det har drivit mig hela mitt liv om jag ska vara riktigt ärlig. Jag undrar ibland över varför det blir så intensivt och så mycket. Jag får dåligt samvete om det går fyra timmar utan att jag jobbar.”
”Någonstans tror jag att det är en inympad skuld och jag är inte helt klar över vad den beror på. Är det en Lutherskuld, en Janteskuld eller en skuld över att jag är en privilegierad person och alltid har varit det. Jag har alltid haft dåligt samvete för det på något vis. Det här har ackumulerats över åren och resulterat i vad jag är i dag.”
Det kan också vara en av orsakerna till att han inte firar sina segrar särskilt länge.
”Jag är väldigt bra på att ha djupa svackor men uppe i höjden finns det en typ av equlizer som skär av topparna. Det är väldigt korta stunder av glädje. Som till exempel när jag sålde min tv-serie, då önskar jag att jag vore jätteglad i två månader, men det känns som att jag är skitglad i två timmar och sedan börjar allt om igen med nästa.”
En regissörs dröm
När han ska koppla av ger han sig antingen ut på en av sina dagliga löprundor eller så sätter han sig med en bra bok. Också musik är en stor passion.
”Varje fredag går jag in på Spotify och kollar på alla nya släpp. Jag kan ägna ett par timmar åt att gå igenom dem och lyfta över det som är bra på min spellista. Det är ren glädje. Liksom bra film eller tv. Jag är en regissörs dröm för jag gråter bara jag anar att jag ska gråta och skrattar hysteriskt när det är dags att skratta. Jag är väldigt bra som publik, tycker jag själv.”
Sedan njuter Jonas Bonnier av ett rikt socialt liv.
”Det är delvis tack vare Helena, annars skulle jag säkert bli galen på en vecka. Att träffa andra är bra för det tvättar fullkomligt bort det jag sysslar med på dagarna, att jobba med påhittade personer. Det är nyttigt att komma ut i verkligheten och inse att verkligen ingen annan bryr sig om mina påhittade figurer.”
Öppen om framtiden
Jonas och Helena Bonnier har varit gifta i snart 27 år. Båda barnen är vuxna och utflyttade.
”Vi två umgås ju väldigt mycket. Nu har vi ju inga småbarn längre så nu återvänder vi till den relation vi kan bäst – nämligen den mellan oss två.”
Även om Jonas och Helena trivts mycket bra i Miami är det inte säkert att de kommer att bo här så många år till. Sommaren kommer de som alltid att tillbringa på Dalarö i Stockholms skärgård. I höst kommer de tillbaka till huset i Miami, men efter årsskiftet är planerna öppna igen.
”Har man som vi möjligheten, krävs det en bra förklaring om man ska gå upp på morgonen och göra samma sak som i går. Går man upp och gör något annat, krävs det ingen förklaring alls. Livet är ju inte så långt, så kan man göra något annat i morgon så ska man väl göra det?”
