Di Weekend INTERVJUER

Lärarna vill skaka om Handels

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

VILL SKAKA OM MÄNNENS BASTION. Jenny Lantz och Linda Portnoff.

Amanda Lindgren

Handelshögskolan är en plats som premierar män. Det har Linda Portnoff och Jenny Lantz, båda forskare och lärare på skolan, fått nog av. Nu vill de rubba strukturen på Handels – men också i resten av samhället.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I dagarna ges er bok 179 år av ensamhet – tio röster från en manlig bastion ut. Hur fick ni idén till boken?
Jenny Lantz (JL): ”För något år sedan kom det upp en jämställdhetsplan på intranätet på Handels där målet var att 20 procent av professorerna skulle vara kvinnor år 2020. Vi kände direkt att det var så deppigt att det var målet. Samtidigt funderade vi på hur alla kvinnor som jobbar på skolan, inklusive vi själva, tänkte som ändå är kvar, trots att möjligheterna till en karriär är så små.”

Linda Portnoff (LP): ”På den vägen bad vi tio kvinnor som är, eller har varit, lärare och forskare på Handels att ge sin bild av arbetsplatsen, och vilka strategier de använt i den här mansdominerade miljön.”

JL: ”Och i titeln slog vi ihop alla år vi sammantaget arbetat på Handels, där 'ensamhet' kändes som ett lite snyggare sätt att säga att vi är i minoritet.”

Vilken bild kommer fram?
JL: ”Berättelserna fångar en kultur av homosocialitet, där män orienterar sig mot män, vilket slår mot kvinnorna. Det vill säga att det handlar om en indirekt diskriminering som sitter i strukturen och kulturen, snarare än mer konkreta diskrimineringar som löneskillnader och befordringar.”

Exempel?
JL: ”Sådant som inte är knutet till en viss person, utan mer handlar om ett osynliggörande av kvinnor, om att värdera kvinnor lägre, se dem som bristfälliga. Sådana berättelser har vi många av i boken.”

FAKTA
Linda Portnoff

Ålder: 42 år.

Familj: Man och två barn.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Ekonomie doktor från Handelshögskolan 2008 med en avhandling om musikbranschens finansiella flöden. Forskar parallellt om styrning i kultursektorn.

Frukost: Ostsmörgås, frukt, yoghurt, croissant och dubbel espresso.

VISA MER
FAKTA
Jenny Lantz

Ålder: 42 år.

Familj: Ja.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Disputerade i företagsekonomi 2005, är forskare vid Handelshögskolan med inriktning på kulturindustrin. Var programdirektör för Executive MBA 2008-2015.

Frukost: Croissant, frukt, ägg, yoghurt, juice, ostsmörgås och te på Lydmar hotel.

VISA MER

År 2016 är 91 procent, eller 32 av 35, av professorerna på Handelshögskolan män. Hur tacklar kvinnorna i er bok de små möjligheterna att avancera?
LP: ”Med olika strategier, vilket är intressant. För när man hela tiden måste tänka på sitt eget bästa blir det inte direkt ett bidrag till att öka jämställdheten, man väljer inte alltid strategier som gynnar kvinnor som grupp.”

JL: ”Jag har till exempel skaffat ett kontor utanför huset, men det gör också att jag är mindre på plats, vilket slår mot unga tjejer som är doktorander.”

Det är ovanligt att skriva en kritisk bok ”inifrån” om sin arbetsplats. Hur resonerade ni kring det?
JL: ”De enda jag vet har gjort någonting liknande är Inger Ramqvist, mamma till Karolina Ramqvist, och Annette Kullenberg som gjorde en liknande grej om Aftonbladets redaktion på 1970-talet. Så det är speciellt. Men jag tänker att det är ett gott betyg till Handels att vi vågar. Och att skolan själv har bäddat för det. Det handlar om att vi har kommit till en gräns där vi känner att man måste prata om det här, så vi får ta risken.”

LP: ”Vi har så klart diskuterat repressalier, men har väl känt att ju mindre man har, desto mindre har man att förlora. Samtidigt vill vi verkligen få fram att vi inte gör det här för att sänka Handels, utan för att vi vill att det ska bli bättre.”

Vad hoppas ni att boken ska leda till?
LP: Att sätta i gång en förändring...

JL: ... på alla nivåer, inte bara på Handels utan även i andra delar av näringslivet. För vi vill dra paralleller till andra mansdominerade arbetsplatser där det kanske inte alltid är lika lätt för folk att skriva om sina egna upplevelser, som det är för oss med akademisk frihet.”

LP: ”Det handlar om en generell diskussion om varför vi fortfarande har så få kvinnor på ledande positioner. Jag ser det som ett samhällsproblem att det bara är 20 procent på ledande befattningar, och lite fler i styrelserna.”

Vad föreslår ni att man gör åt saken?
JL: ”Man bör ta ett helhetsgrepp om problematiken och bedriva ett omfattande kulturförändringsarbete. Se hur kulturen slår, öka kunskaperna om kön och organisation och gå till botten med homosocialiteten.”

LP: ”Sedan gäller det att högsta toppen skickar tydliga signaler, för det är de med mest makt som ytterst bär ansvaret. Så ledningen behöver vara engagerad och säga ’så här ska det inte vara, det här ska vi göra för att ändra på det’ och sätta upp mål som man jobbar fokuserat med och utvärderar, precis som man gör med andra frågor.”