Di Weekend INTERVJUER

Lång väg till välstånd

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jacqueline Novogratz.

Evelina Carborn

Jacqueline Novogratz lämnade Wall Street för att starta bankverksamhet i Rwanda. I dag driver hon Acumen fund, en av världens största riskkapitalfonder för impact investing, finansiering av sociala innovationer. Men vägen dit var kantad av misstag.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ett kallt sommarregn strilar över Stockholm, men Jacqueline Novogratz ser närmast uppfriskad ut efter promenaden till Tagehus kontor på Valhallavägen där vi stämt möte. Hon skakar vätan ur hästsvansen och slår sig ner i en stol.

”Jag vaknade upp i morse och tänkte: Hm, här har jag varit många gånger, men var är jag?”, säger hon och skrattar.

Bara under de senaste veckorna har hon vaknat upp i fem olika städer i Indien, fem dito i Pakistan, sedan New York, London, Oslo – och nu Stockholm. Hit har hon kommit för att träffa några av Acumen funds svenska partners.

Senare på kvällen ska hon också hålla föredrag på sociala innovationshuset Norrsken om Acumen fund och impact investing, investeringar som görs i syfte att stödja samhällsförändringar. Hon vet vad hon talar om. Jacqueline Novogratz sysslade med impact investing redan innan begreppet var uppfunnet.

I dag är de sociala entreprenörerna de nya hjältarna i näringslivet. Kapital ska inte bara jobba för att ge finansiell avkastning, kapitalet ska ge en bonus i form av en skön känsla i magen, att man bidrar till något gott och allmännyttigt. Entreprenörerna vill inte heller bara jobba för pengar, de vill använda sin talang till något som kommer andra till nytta. Idén att entreprenörskap i sig kan lösa stora problem i världen har ökat kraftigt under det senaste året.

FAKTA
Jacqueline Novogratz

Gör: Grundare av och vd för Acumen Fund med syfte att utrota fattigdomen genom ”tålmodigt kapital”.

Bakgrund: Kreditanalytiker på Chase Manhattan, Unicef-konsult i Afrika, startade Rwandas första institution för mikrolån.Startade Philanthropy Workshop samt The Next Generation Leadership. Startade Acumen Fund 2001. Författare till The Blue Sweater Bridging the Gap Between Rich and Poor in an Interconnected World.

Sitter i styrelsen för Stanford Business School, och programmet för sociala entreprenörer på Harvard.

Familj: Gift med Ted talks grundare Chris Andersen. Hans döttrar och barnbarn.

Om jag hade valt en annan karriär: ”Då hade jag blivit krigskorrespondent.”

VISA MER
FAKTA
Acumen fund

Acumen kommer av latinska substantivet skarpsinne.

Har kontor i New York, San Francisco, London, Mumbai, Karachi, Nairobi, Accra and Bogotá.

Verkar inom sektorerna jordbruk, energi, husbyggande, vatten, hälsa och utbildning.

Stiftelsen har också en ledarskapsakademi med gratis utbildningar i ledarskap och socialt entreprenörskap.

scenVan. Jaqueline Novogratz är en van föredragshållare. TED-föredraget An escape from poverty har visats nära en miljon gånger.

Stormöte. På besök i Bahawalpur i Pakistan 2011, Jacqueline Novogratz träffar bybor och diskuterar mikrolån.

konfliktområde. Norra Uganda har plågats av gerillakrig mellan staten och Lord’s Resistance Army sedan 1980-talet. Jacqueline Novogratz talar med 59-åriga bonden Basil, här med sitt barnbarn, som har återvänt till regionen efter 22 år.

VISA MER
FAKTA
Röster om Acumen

Kirsten Poitras, vd för The world we want.

”Jacqueline Novogratz är en pionjär inom impact investment. Med den erfarenheten som hon skaffat sig under 20 år så är hon en av de som har absolut mest kunskap inom denna bransch. Hon har stenkoll på Acumens investeringar, och är realistisk om alla utmaningar. Hon är en briljant kraft i kampen mot fattigdom.”

Cristina Ljungberg, grundare av Giving wings.

Efter att arbetat nära Acumen under flera år inspireras vi fortfarande av deras innovativa arbetssätt. De tar effektmätning och ledarskap på allvar och på så sätt lyckas de ständigt utvecklas och ligga i frontlinjen och med innovativa sätt att bekämpa fattigdom världen över.”

Kajsa Åberg, vd för Stitchting af Jochnick foundation.

”Vi blev introducerade till Acumen för ett antal år sedan men förklarade att ett partnerskap inte var intressant då vårt huvudfokus ligger på grundläggande utbildning. Då föreslog Acumen att vi skulle starta en utbildningsfond tillsammans.Det tog lång tid att hitta verksamheter att investera i men Acumen är noggranna och vi litar på deras omdöme.”

VISA MER

”Nu med Brexit och när främlingsfientligheten växer, inser många – både individer och företag – hur mycket vi har att förlora på om världen blir mer sluten. Samtidigt har många förlorat tron på institutionerna och söker sig till andra som har visat att de vill ta ansvar, som exempelvis olika entreprenörer. Människor har faktiskt aldrig varit så här engagerade någonsin tidigare”, säger hon.

Har investerat 1 miljard kronor

Själv startade hon Acumen fund 2001 med syfte att ge driftiga entreprenörer i fattiga länder riskkapital och lån på samma sätt som entreprenörer i rika länder. Fonden skulle investera i verksamheter som kan bidra till genomgripande förändringar i sina respektive länder.

Hittills har Acumen fund investerat närmare 1 miljard kronor i 100 företag i elva länder som i sin tur har påverkat och förbättrat livet för 200 miljoner människor i världen, enligt egna siffror.

Fonden riktar in sig på energi, jordbruk, byggande av bostäder, hälsovård och utbildning. Utbildningsfonden startades tack vare bröderna Robert och Jonas af Jochnick, som bland annat har grundat skönhetsföretaget Oriflame. De lade grundplåten av finansieringen och banade väg för mer svenska pengar från filantropiska stiftelserna Giving wings och The world we want. Utbildningsfonden har gjort åtta investeringar och en exit. Fonden blev så passframgångsrik att Acumen nu bygger en andra utbildningsfond. Där har bland annat svenska Optimizer fundation gått in.

”Våra svenska partners är viktiga för oss. De är på allvar intresserade av att göra skillnad. De har tillräckligt mycket pengar för att göra egna investeringar, men när vi gör det tillsammans lär vi oss ännu mer, och blir skarpare och bättre.”

Olika vägar – samma mål

Jacqueline Novogratz växte upp som äldsta barnet av sju i en polsk, katolsk immigrantfamilj. Pappan var militär och när han tjänstgjorde på olika ställen i världen fick familjen flytta med. De nya platserna väckte hennes nyfikenhet för omvärlden, men gav henne också insikt om hur olika lyckligt lottade människor är i världen, och att större delen av mänskligheten lever i fattigdom. Jacqueline Novogratz började drömma om att förändra världen, utan att ha någon som helst aning om hur.

”Jag brukade diskutera med min bror hur man skulle göra. Han hävdade att man först måste tjäna massor av pengar, för att därefter kunna göra nytta med dem, medan jag menade att man måste kunna sätta i gång direkt.”

Tiden skulle visa att båda hade rätt. Brodern Michael Novogratz gjorde sig en förmögenhet på Wall Street innan han blev filantrop i stor skala. Jacqueline Novogratz gav sig iväg till Afrika med tomma fickor. Eller, inte riktigt.

Efter att ha tagit dubbla universitetsexamen och försörjt sig på tre jobb under tiden, bestämde hon sig för att resa i stället för att börja arbeta direkt. Men innan hon kunde åka iväg var hon tvungen att gå på några jobbintervjuer – det hade hon lovat sina föräldrar. Under anställningsintervjun på Chase Manhattan Bank på Wall Street fick hon frågan: varför vill du jobba på bank?

Jaqueline Novogratz som gått i katolska skolor i hela sitt liv, kände att hon inte kunde ljuga och svarade:

”Jag vill inte alls jobba på bank. Min dröm är att rädda världen på något sätt. Jag är bara här för att jag lovade mina föräldrar det.”

”Så synd, för om du fick det här jobbet skulle du få resa till 40 länder under de tre närmaste åren.”

För Jacqueline Novogratz som ville resa men som inte hade pengar att göra det, lät det här som drömmen. Hon sa: ’Ursäkta men jag tror att den här intervjun gick fel. Kan vi börja om?’”

Hon gick ut genom dörren, knackade på igen och fick på nytt sätta sig i stolen och svarade nu:

”Ända sedan jag var sex år gammal har jag drömt om att jobba på bank.”

Bister verklighet i Rio de Janeiro

Hon fick jobbet. Som riskanalytiker på storbanken Chase Manhattan besökte Jacqueline Novogratz sedan 40 länder under tre år och fick lära sig allt om ländernas politiska och ekonomiska omständigheter och finansiella system. Hon noterade att trots driftiga och hårt arbetande lokala entreprenörer tycktes ingen kunna ta sig ur fattigdomen.

I Rio de Janeiro, dit hon skickats för att skriva av lån på flera miljoner dollar, blev det uppenbart för henne varför: Bankerna var öppna för landets rikaste medan de fattigaste inte ens släpptes in. De var hänvisade till lokala lånehajar som krävde ockerräntor.

Professorn vill lämna planeten

Jacqueline Novogratz tänkte att det måste gå att hitta ett bättre sätt. Hon sa upp sig från jobbet på Wall Street och köpte en biljett till Elfenbenskusten. Hennes idé var att undersöka möjligheterna för att bygga mikrolånesystem på plats.

Hon var ung, idealistisk och full av energi men verkligheten visade sig vara betydligt mer komplicerad än hon kunnat föreställa sig. Här fanns oskrivna lagar och uppförandekoder, språk hon inte kunde tala, men framför allt system som inte gick att rucka.

Efter flera bakslag och misslyckanden träffade Jacqueline Novogratz en grupp ogifta mödrar som drev ett bageri i Rwanda. Bageriet bedrevs ineffektivt, men eftersom en välgörenhetsorganisation finansierade verksamheten rullade det på. Jacqueline Novogratz sa till kvinnorna:

”Om ni tackar nej till stödpengarna så hjälper jag er att driva bageri på ett sätt som gör att det blir pengar över och ni kan försörja era familjer.”

Snart gick bageriet med vinst. Kvinnorna var glada över att ha mer pengar över, men Jacqueline Novogratz var inte helt nöjd. Mikrofinansieringen gav visserligen tillgång till krediter men det gav inga nya jobb. Det gick inte att skala verksamheten och byggde inte företag på det sätt som hon drömt om.

”Jag förstod att jag helt enkelt inte lärt mig konsten att bygga stora företag. Så jag åkte tillbaka till USA och sökte in på Stanford Business School.”

Där blev hon en Rockefeller Fellow, vilket gav henne nätverk och utrymmet att starta två organisationer, en riktad till några av landets rikaste: Filantrophy work shops och en organisation som riktade sig till nya ledare, The new generation leadership programme. Medlemmarna kom från ett vitt spektrum av samhället. Tyå av dem som genomgått programmet är borgmästarna i Los Angeles och i London, Eric Garcetti och Sadiq Khan.

”Systemet är trasigt”

Vid 30 års ålder hade Jacqueline Novogratz lärt känna många människor med mycket pengar som donerade frikostigt till välgörenhet. Men problemet kvarstod.

”Dessa människor var mer intresserade av att se bra ut och bli beundrade, men ganska ointresserade av att göra någon verklig nytta. Systemet är trasigt.”

Det var slutet av 1990-talet, Jacqueline Novogratz övervägde att lämna New York för att ta ett jobb i Silicon Valley. It-boomen var i antågande och på amerikanska västkusten bubblade det av nybyggaranda. De nya entreprenörerna verkade ha en helt annan syn på omvärlden än de traditionella industrialisterna.

”De var människor med stort kunnande inom sina områden, men som inte bara ville tjäna pengar, utan också lösa sociala problem. Sociala entreprenörer började synas allt mer.”

Jacqueline Novogratz bad sina största supportrar att satsa pengar på hennes nya riskapitalfond. Acumen fund skulle erbjuda en mix av uthålligt kapital – en mix av riskkapital, lån och rena bidrag – som krävs i länder och i områden där utmaningarna är extra stora. Korruption, massiv byråkrati, missväxt, krig, jordbävning, och statskupper kan få de allt mest hängivna entreprenörerna att gå hem och lägga sig för gott.

”Jag förklarade att vi skulle skapa lösningar som kunde störa marknaden i korrupta och överbyråkratiska system. Vi skulle göra det genom att satsa på driftiga entreprenörer på marknader där man tjänade mellan en och två dollar om dagen. Jag var övertygad om att det skulle fungera.”

El till 74 miljoner människor

Hösten 2001 stod Jacqueline Novogratz i Rockefeller Building på femte avenyn och pekade mot södra Manhattan där Acumen funds nya kontor skulle öppnas senare samma morgon, när plötsligt ett flygplan drog förbi utanför fönstret.

En tid senare samlade Novogratz alla investerare som hon pratat med och frågade hur de ville göra. Var de fortfarande intresserade av att gå in i fonden? Hon fick en motfråga: Vad skulle du göra om vi gav dig 1 miljon dollar?

»Vi behöver 7 miljarder dollar«

”Jag svarade att jag skulle bege mig till Pakistanoch bygga skolor och visa vad människor som jobbar för något gott är kapabla till. En vecka senare gav de mig en check på 1 miljon dollar.”

Hittills har Acumen fund bland annat investerat i 20 energiföretag som har gett elektricitet till 74 miljoner människor.

”Det är helt galet att det finns 750 miljoner människor i Afrika som fortfarande inte har elektricitet. Anledningen är att det finns presidenter och makthavare som anser att det finns olja i marken så det räcker i 400 år framåt, och som inte ser någon anledning att satsa på solceller eller andra alternativ.”

”Status quo fungerar för alla”

2008 gifte sig Jaqueline Novogratz med medieentreprenören och TED-kuratorn Chris Anderson, som genom sin välgörenhetsstiftelse Sapling Foundation äger TED talks. Chris Anderson sitter i Acumens styrelse och Jaqueline Novogratz är en flitig föredragshållare inom TED. Powerparet Novogratz-Anderson är varandras viktigaste bollplank både privat och i arbetet.

Vad är det svåraste i ditt uppdrag?

”All självbelåtenhet, korruption och alla lager av byråkrati”, svarar hon utan att tveka, och fortsätter:

”Status quo existerar av en anledning: det fungerar för alla. Alla som har makt har fingrarna i syltburken. Regeringen, polisen, maffian, slumlords i ghetton och favelor... Men också hjälporganisationerna och filantroper som egentligen inte bryr sig om hur de bidrar till förändring eller inte. De behåller hellre sin uppfattning om hur världen borde vara än att erkänna hur den verkligen är. Världen skriker efter människor som har beslutsamheten att göra det som är rätt i stället för det som är lätt.”