Di Weekend INTERVJUER

»Jag hade en dröm om att tillhöra Sverige«

”Det ska kännas som en baksmälla för dem som åker dit. Det ska svida lite att man åkte in till stan för att festa för pengar som man egentligen är skyldig sina brottsoffer”, säger Johan Franco.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Som papperslöst flyktingbarn gömde sig John Franco för den svenska polisen i fem år, efter att ha flytt våldets Colombia.
I dag är han själv polis och initiativtagare till ”Insats Baksmällan”, en serie framgångsrika tillslag mot kriminella i Stockholms krogmiljö.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

»När Di Weekend träffar Johan Franco för en intervju på Norrmalmspolisen på Kungsholmen i Stockholm visar han in oss i ett litet förhörsrum.

”Skönt att det är jag och inte han som ska ställa frågorna”, hinner jag tänka innan han smäller igen dörren.

Rummet är förvånansvärt likt ett vanligt kontor, med undantag för det rektangulära titthålet som är monterat i övre delen av dörren.

De senaste månaderna har polisen uppmärksammats för en serie tillslag mot kriminella i Stockholms city, som har genomförts tillsammans med kronofogden.

På helgerna har kroppsvisiteringar skett på populära krogar och bilar har stoppats på väg in till innerstaden. Personer som polisen har känt igen har kontrollerats mot kronofogdens register och de som har haft obetalda skulder har fått bilar, klockor, smycken och kontanter beslagtagna.

FAKTA
John Franco

Ålder: 34 år.

Familj: Sambo och barn.

Bor: I Johanneshov.

Bakgrund: Polishögskolan 2006–2008. Polisassistent och biträdande gruppchef i Botkyrka 2008-2013, närpolisbefäl på Kungsholmen 2013-2015, tillförordnad gruppchef vid Norrmalmspolisen sedan 2015.

Prisbelönt: Fick det kungliga stipendiet Kompassrosen för sitt ledarskap 2014. Blev Årets eldsjäl på galan Svenska Hjältar 2015.

Bästa polisserie: The Wire. ”Det var världens bästa serie som ingen såg.”

VISA MER
FAKTA
Utmätt gods....

... vid en av polisens fyra aktioner mot kriminella i krogmiljö i Stockholm i år:

  • En Porsche Cayenne.En Audi A6.
  • Klockor till ett värde av 300 000 kronor.
  • Guld till ett värde av 200 000 kronor.
  • Diverse smycken.
  • Omkring 16 000 kronor i kontanter.
VISA MER

”Det är mycket enklare för kronofogden att utmäta godset på plats, i stället för att vi ska ringa ett journummer till dem mitt i natten. Dessutom finns vi där om någon skulle bli våldsam”, säger John Franco.

Att polisen samverkar med kronofogden är inget nytt, säger han. Nytt är däremot att Norrmalmspolisen även har fått hjälp av polisen från andra delar av Stockholm som Södertälje, Botkyrka, Farsta, Vällingby och Järva.

”Vi som jobbar i city har ju kännedom om en del individer, men på det här sättet samlar vi kunskap om många fler. Det gör det lättare att känna igen sådana som brukar bära vapen och att veta vem som ligger i konflikt med vem.”

Hittills har fyra aktioner gjorts i år och insatsen, som går under arbetsnamnet ”Baksmällan”, ska fortsätta nästa år.

”Det ska kännas som en baksmälla för dem som åker dit. Det ska svida lite att man åkte in till stan för att festa för pengar som man egentligen är skyldig sina brottsoffer”, säger John Franco, som har varit insatsledare vid samtliga tillslag.

Hur har de som har fått värdesaker beslagtagna reagerat?

”En del säger att det känns som att bli ’rånad’ av myndigheterna. Det är lite speciellt. Andra är hetsiga i början, men efter en stund erkänner de att de har skulder. Det har faktiskt inte varit några våldsamheter.”

Finns det ingen risk för hämndaktioner?

”Nej, för vi är professionella och gör inget som vi inte har befogenhet att göra. Vi arbetar med gällande lagstiftning och är noga med att ha ett kommunikativt förhållningssätt. Syftet är inte att förnedra.”

Polisen vill avskräcka

Samtidigt säger John Franco att det är viktigt att få bort glamouren kring de kriminellas livsstil. Flera av dem har tappat ansiktet när de har tvingats promenera hem efter att ha fått både pengar och bilar beslagtagna inför sina kompisar.

”Att åka omkring i lyxbilar och ha klockor för hundratusentals kronor samtidigt som man inte har någon redovisad inkomst går inte ihop. Ofta kommer pengarna från brott som rån, stölder, bedrägerier, narkotikaförsäljning och utpressning”, säger han.

Syftet med insatsen är att få ned antalet våldsbrott i Stockholm och att återupprätta respekten för lag och ordning hos kriminella.

”När kriminella går på krogen har de vapen med sig. Om de av någon anledning inte kommer in på ett ställe eller blir kontrollerade kan de ta till våld. Det har hänt att de har slagit ned ordningsvakter och de har även gått till gemensamt angrepp mot poliser. Vissa krogar har till och med utsatts för granatkastning.”

”Vår tanke är att när ryktet om våra tillslag går ska de här individerna hålla sig hemma i stället för att åka in till stan och ställa till bråk.”

Rädd för att bli kidnappad

Sedan ”Insats Baksmällan” inleddes har våldsbrotten minskat, även om John Franco inte vågar säga att det enbart beror på det.

Det är andra gången John Franco får gehör för ett eget initiativ inom polisen.

Som ung polisassistent vid poliskontoret i Botkyrka startade han projektet ”Polisyrket i sikte”, som stöttade ungdomar som visade intresse för yrket. De som blev uttagna fick bland annat gå på informationsträffar om polisen, öva livräddning i isvak och prova hinderbanan på Polishögskolan.

”Syftet var att förhindra nyrekrytering till kriminella nätverk, skapa en relation till ungdomarna och göra dem till ambassadörer för polisen i sina respektive områden”, säger John Franco.

Själv var han 9 år när han kom till Sverige från Cali, Colombias tredje största stad, tillsammans med sin mamma.

Då hade Colombia världens högsta mordfrekvens, polisen var korrupt och knarkkungen Pablo Escobars drogimperium terroriserade landet.

I Cali gick John Franco och hans kusiner alltid till skolan utan att släppa varandra ur sikte, eftersom de fruktade kidnappare som handlade med mänskliga organ.

”Det är inte värdigt att behöva vara rädd för att bli kidnappad när man går till skolan.”

Ett kringflackande liv

I Sverige hamnade John Franco och hans mamma först på flyktingförläggning, sedan började de flytta runt hos folk de lärde känna längs vägen. Ibland kunde de hyra ett rum någon månad när mamman fick ett påhugg.

”Det är ju vardag för alla papperslösa i dag.”

Trots sitt kringflackande liv kallar han Östberga i södra Stockholm för hemma, för där fick han gå i skolan och där fick han sina vänner.

”Men jag berättade aldrig för mina kompisar att jag inte hade något hem, eftersom myndigheterna inte fick veta något. När vi skildes åt sa jag alltid att jag skulle ta bussen. Det var faktiskt först för några år sedan som mina bästa vänner, som också är gudföräldrar till mina barn, fick veta att jag var en illegal invandrare när vi växte upp.”

Varför dröjde det så länge?

”Det fanns en skam i att inte ha ett hem, så jag berättade inte ens när jag äntligen fick mina papper i tonåren.”

Det var också rädslan för att bli upptäckt som gjorde att John Franco höll sig undan polisen, trots att han inte hade gjort något brottsligt.

”Jag undvek även att hänga på fritidsgårdarna, för om det blev bråk kom polisen dit och började ställa frågor.”

Letade efter tomflaskor

När han var 12 år skaffade han sitt första jobb för att bidra till försörjningen. Efter skolan plockade han golfbollar på en golfklubb, och han brukade också gå runt och samla tomflaskor.

”Jag älskade när man fick 4 kronor för en 1,5-litersflaska, det får man ju inte längre. Min största skräck, däremot, var att någon från skolan skulle se mig när jag stod och letade tomflaskor i någon papperskorg.”

Efter ett par, tre år i Sverige träffade hans mamma en man, och situationen blev mer ordnad med en fast bostad. John Franco fick två nya halvsyskon, och mamman skickade efter John Francos yngre helbror, som hade bott kvar hos mormodern i Colombia under tiden.

”Jag tror att min bakgrund har gett mig en annan förståelse för dem som är utsatta, och inte har de förutsättningar som du och jag har i dag.”

Från Darling till döden

När han växte upp i förorten kunde han se hopplösheten hos andra barn. Han var förundrad, för till skillnad från honom hade de alla rättigheter. De kunde få sjukvård och annan hjälp utan att oroa sig för att bli utskickade ur landet.

”Men de jämförde sina högutbildade släktingar, som i bästa fall fick jobb som städare, med kriminella som levde gott. För många verkade kriminaliteten vara den enkla vägen. Jag brukar säga att det var de tre b:na som hägrade: bling, brudar och BMW.”

Med åren har John Franco kommit fram till att det är bristen på positiva förebilder som är det största skälet till att segregationen fördjupas i förorten, eftersom de som lyckas väljer att flytta därifrån.

Själv hade han en gymnastiklärare, som också var före detta boxare, som var känd för att engagera sig i eleverna.

”Han var hård men rättvis. Man hade respekt för honom. Han byggde en relation till oss som gjorde att vi var livrädda för att svika hans förtroende. Det värsta som kunde hända var att man inte fick spela nästa match i innebandyturneringen.”

Första midsommarfirandet

John Franco lyfter även fram sin mamma, som har gett honom sunda värderingar. Mest beundrar han henne för hennes målmedvetenhet.

”Det krävs stort mod för att rycka upp sig själv och ett barn som hon gjorde, för att försöka bygga en bättre framtid i en annan del av världen. Jag har förstått vilken uppoffring det var för henne.”

Känslan av att vara osvensk är en annan del av roten till det onda i förorten, enligt John Franco. Själv firade han midsommar för första gången i somras, efter närmare 24 år i Sverige.

”Det var jag och min kompis och våra familjer, vi var vid Brännkyrka i Örby nära Östberga. Det är klart att vi visste vad midsommar var när vi växte upp, men det var sådant som svenskar firade. Men nu satt vi där och reflekterade över resan vi båda har gjort. Barnen dansade runt stången och det var jättetrevligt.”

John Franco bestämde sig för att bli polis i 17-årsåldern. Han gjorde lumpen som kompanibefäl i Eksjö, eftersom han trodde att det kunde vara en bra merit. Av samma skäl tog han körkort, som han finansierade genom att jobba på McDonald’s.

”Jag körde till och med budbil ett tag, för jag tänkte att det var bra att lära sig hitta i Stockholm. Jag hade en plan.”

Polisen – en del av det goda

När han kom in på Polishögskolan på första försöket blev hans kompisar stolta, men det har funnits andra som har kallat honom både svikare och golare.

”Det är klart att det tar, men jag väljer att låta det rinna av mig. Den här är vattentät”, säger han och stryker med handen över ena ärmen på polisoverallen.

”Det gäller att inte gå i fällan och bli otrevlig tillbaka. Jag måste visa att polisen inte är allt det negativa som de tror.”

Varför valde du just polisyrket?

”Min bakgrund gjorde att jag hade en dröm om att tillhöra Sverige, att en dag bli svensk. Polisens uppgift är att skydda medborgarnas rättigheter, därför blev polisen en representant för allt det goda som jag ville bli en del av. När jag griper kriminella är det för att de har kränkt andras rättigheter att leva i det här fria samhället.”

John Franco tycker att Sverige är ett fantastiskt land, där allt är möjligt.

”Du kan komma från ingenstans och bli läkare, jurist eller polis utan att ha en krona på fickan. Utbildning är en icke-fråga, det är något alla kan få bara de är målmedvetna. Med rätt inställning och motivation kan du komma hur långt som helst.”

Han tillägger att ytterligare ett skäl till att han är polis är att det är spännande, vilket attraherar honom. Han skulle ha svårt att sitta och vända papper på ett 9-5-jobb.

”En polis som inte erkänner att det här är ett spännande jobb ska nog inte vara polis. Då passar man inte för det.”

Problem med nya organisationen

Den stora omorganisationen inom polisen, som trädde i kraft den 1 januari 2015, har fått massiv kritik. John Franco ser bristerna, men vill tro att de går att åtgärda.

När 21 polismyndigheter slogs ihop till en enda var avsikten att polisen skulle bli mer effektiv.

I stället talas det om ökad administration, oklara beslutsvägar, osäkerhet kring de egna rollerna och färre uppklarade brott.

Tidigare skilde man på utryckningsdelen inom polisen, dit allmänheten ringer 112, och närpolisen som arbetade långsiktigt med att förebygga brott.

Före reformen arbetade John Franco på närpolisen på Kungsholmen. Nu är närpolisen nedlagd, och han tillhör Norrmalmspolisen där alla ska vara ”allpoliser” som arbetar med utryckning och brottsförebyggande åtgärder samtidigt.

»Dörren låstes och jag visste ingenting«

”Det har blivit väldigt svårt att planera verksamheten på ett bra sätt.”

Centraliseringen har också gjort att polisen har tappat lokalkännedom, inte minst i delar av övre Norrland.

”Samtidigt ska man komma ihåg att det mest grundläggande problemet var detsamma före reformen: vi har för lite personal”, säger John Franco.

Många kollegor hoppar av

Han beskriver hur den yttre verksamheten har utarmats i takt med att satsningar på nya typer av brott har tilldelats resurser.

”När bedrägeribrotten på internet kom 2009 skulle vi kraftsamla kring det, till exempel. Sedan var det prioritet på bostadsinbrotten. Det är inte så att de här satsningarna inte gör nytta, för de är enormt framgångsrika, men personalen kommer från annan verksamhet som blir lidande. Resurserna har inte hängt med brottsutvecklingen.”

Det har heller inte lönerna, enligt John Franco.

”De låga lönerna är huvudskälet till att så många poliser hoppar av. Vissa banker skrattar när poliser kommer in och vill ha lån, för de vet hur våra löner ser ut. Många poliser som uppnår ett visst antal tjänsteår i dag tjänar betydligt mindre än poliser som hade lika många tjänsteår för tio år sedan.”

Som lök på laxen har det framkommit att den utredare som arbetade fram Polisens nya organisation, kammarrättspresident Thomas Rolén, bedömde att den nya myndigheten behövde 2 miljarder kronor i extra anslag för att fungera.

Han sökte också jobbet som rikspolischef, men det gick till Dan Eliasson – som inte begärde några extra pengar för genomförandet.

En positiv effekt av att 21 myndigheter har blivit en är ändå att det har blivit enklare att mobilisera på nationell nivå, tycker John Franco.

”Det går snabbare att få förstärkning från andra delar av landet. Ett par exempel är när Göteborg hade stora problem med skottlossning för 1,5 år sedan och när Malmö behövde extra resurser för att klara gränskontrollerna mot Danmark.”

Har det motsvarat dina förväntningar att vara polis?

”Ja, det har det. Särskilt i ärenden där jag får möjlighet att tänka analytiskt, bemöta en målsägande på ett bra sätt och sy in någon som har gjort andra illa. Överlag har jag värdens bästa jobb.”

”Värst är de gånger då jag känner att polisrollen inte räcker till, där andra myndigheter har ansvaret. Ett exempel kan vara att jag åker hem med en narkoman, och inser att där finns barn som lever i rena misären. Kanske kommer barnens pappa snart att ta en överdos, men det enda jag kan göra som polis är att vinka hej då. Då känns det inte bra.”