Di Weekend INTERVJUER

Fängslad av leken med läsaren

”Vissa ställer instinktivt andras behov före sina egna, men jag gör det när jag får tänka efter en stund först. Men i hjärtat, min instinktiva reaktion, är att vara egoistisk. Hjärtat är själviskt, men huvudet är snällt”, säger Jo Nesbø.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Elitfotbollsspelare, framgångsrik finansanalytiker, rockstjärna, bästsäljande författare.
Jo Nesbøs cv är en topplista över det gemene person drömmer om att göra i livet.
Nu, 56 år gammal, med 33 miljoner böcker sålda och den elfte boken om polisen Harry Hole på väg ut i butikerna, är framgången inte det han själv värderar högst.
”Det jag verkligen har kämpat för är något helt annat.”

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Sommaren 1966 är Jo Nesbø sex år gammal och går på simskola i Oslo. Barnen hade bara lärt sig armtag än. Efter lektionen går barnen i samlad trupp från barnbassängen mot omklädningsrummet. På vägen passerar de vuxenbassängen, full av simmande människor. Jo får en idé. Han stannar vid bassängens kant, ser sig snabbt om och hoppar sedan rätt ut på det djupa. I stället för att simma, vilket var planen, sjunker han som en sten ner till botten. Han vänder upp blicken mot de sparkande benen ovanför sig och tänker: ”Just det – bentagen har jag inte lärt mig!”. Simläraren såg honom hoppa, vilket var tur. Han dyker efter och drar upp honom.

”Jag hann inte blir rädd, det gick för fort. Men jag har tänkt på varför jag gjorde det. Jag tror det var en kombination av nyfikenhet och ambition, men också lathet. Jag tänkte att det nog skulle gå, utan att egentligen kunna det. Så har det varit när det gäller det mesta för mig.”

”Lever som en munk”

Solen ligger spräcklig över slottet och de vackra stadsvillorna bakom, det lyxigaste området i Oslo. Några minuters promenad till och man är i området Briskeby och restaurangen Bølger & Moi. Nedervåningen är fylld av föräldralediga välfriserade mammor som tar en sen vinlunch och unga kostymmän med stora hörlurar. Jo Nesbø bor i närheten och brukar ofta sitta här för att skriva, eller ha jobbmöten. Själv gled han in obemärkt, medellång, klädd i jeans, en tight träningsundertröja, täckjacka, kinderna täckta av skäggstubb och en lätt solbränna.

Sedan 16 år tillbaka tillbringar Jo Nesbø omkring två månader per vinter i Thailand för att klättra, alltid på Railay Beach. I år avslutade han resan med en vecka i Japan och kom hem till Oslo för några dagar sedan.

FAKTA
Jo Nesbø

Är: Författare och musiker, tidigare finansanalytiker.

Ålder: 56 år.

Familj: Dottern Selma, 17 år.

Bor: I Oslo, tillbringar varje vinter i Thailand.

Aktuell: Boken Törst, den elfte boken om mordutredaren Harry Hole, utkommer på Albert Bonnier den 21 mars.

Utgivning: Förutom de tidigare tio böckerna om Harry Hole, fyra barnböcker om Doktor Proktor, fyra fristående deckare plus flera novellsamlingar, en reportagebok och en egen version av Macbeth. Har sålt 33 miljoner böcker, översatts till 51 språk och publicerats i över 100 länder.

Film: Flera av hans böcker har blivit film och nu i oktober har Tomas Alfredssons filmatisering av Snömannen premiär. Listades förra året av branschtidningen Hollywood reporter som en av de 15 viktigaste författarna i Hollywood.

VISA MER

”Jag lever som en munk när jag är där, strikt och koncentrerat. Jag skriver, klättrar, äter nyttigt, dricker nästan ingen alkohol och lägger mig klockan tio”, berättar han.

I år är det 20 år sedan Jo Nesbø debuterade med Fladdermusmannen, den första boken om mordutredaren Harry Hole. Nästa vecka kommer bok nummer elva om den plågade och härjade Hole, numera gift och pensionerad från jobbet på polisen, men tvungen att rycka in när det gäller.

200 000 sålda album

Jo Nesbø är uppvuxen med två bröder, började spela fotboll tidigt och satsade på en proffskarriär. I de sena tonåren förstörde han korsbanden i båda knän och fick byta framtidsplaner. Efter civilekonomutbildning på norska Handelshögskolan arbetade han som finansanalytiker samtidigt som han startade och spelade i rockbandet Di Derre. Bandets andra album, Jenter & Sånn, släpptes 1994 och sålde över 200 000 exemplar.

Under ett par år jobbade Nesbø dubbelt som finansanalytiker dagtid och rockstjärna på kvällen. Det höll inte till slut. En vän på ett bokförlag frågade honom om han kunde tänka sig att skriva en bok om bandet.

”Jag sa att jag gärna ville försöka skriva en bok, men om något annat. Jag tog ett break från både bandet och jobbet och åkte till Sydney. Resan ner tog 33 timmar och på vägen bestämde jag mig för att skriva en deckare. Det är en väldefinierad genre med tydlig struktur. Jag kom på karaktären Harry Hole och började skriva direkt på hotellrummet när jag kom fram. För att göra det lätt fick han ta in på samma hotell som jag. Jag hade ingen tanke på att manuset skulle bli utgivet. Det var bara övning för mig.”

Skrivandet var så roligt att när Nesbø väl återvände till Oslo sade han upp sig från sitt jobb, utan att ha fått bokkontrakt.

”Jag hade tjänat så pass bra med pengar att jag räknande ut att om jag levde sparsamt skulle jag kunna skriva i fem år.”

Men boken gavs ut och Jo Nesbø började genast skriva på nästa bok om Harry Hole.

”Jag märkte att jag verkligen älskade interaktionen och dialogen med läsaren när du skriver en kriminalroman. De vill bli manipulerade av dig. De vill leka leken. När de väl får reda på vem som är den skyldiga vill de inte sitta där som ett frågetecken och undra ’what the fuck?’, de vill tänka ’aaaah… yes of course!’. Det lyckas man med om man lägger pusslet rätt. Det blir ett slags duell med läsaren, han eller hon måste läsa med hög koncentration.”

Vampyrer och Tinder

Till dags dato har Jo Nesbø skrivit 24 böcker och en tv-serie, sålt 33 miljoner böcker totalt, översatts till 51 språk och blivit utgiven i drygt 100 länder. Vampyrism, Tinder-dejter som slutar med mord, sexuell perversion och korrumperade karriärister är några av inslagen i nya romanen Törst.

”Jag fördjupade mig i psykiatrins djupaste källor och började läsa om Peter Kürten, ’vampyren från Düsseldorf’, som mördade nio personer och försökte mörda minst sju i slutet av 1920-talet. Jag blev fascinerad av intensiteten i fantasin och avvikelsen, och hur vetenskapen tangerar fiktionen. Vad innebär det att vilja dricka en annan människas blod? Att ta dem i besittning? Den ultimata intimiteten? Kontroll? Det var min utgångspunkt.”

Var det givet att skriva en till Harry Hole-bok?

”Nej, jag höll på med andra projekt, men när jag satte samman allt detta tyckte jag att det var en polishistoria.”

Du bytte förlag nyligen i Sverige, från Piratförlaget till Albert Bonnier, hur kom det sig?

”Ärligt så vet jag inte, jag har en agent som sköter allt sådant. Jag har väldigt många förlag runtom i världen och de jag arbetar med får värdera vilka förläggare som jobbar bäst med mitt författarskap.”

Har bokbranschen förändrats mycket under de 20 år du har varit författare?

”Säkert, men jag har väldigt lite med det att göra. När jag slutade som ekonom så slutade jag också att intressera mig för ekonomi. Jag tog farväl och gick från att vara en person som tänkte på pengar hela dagarna till en blond popartist som inte vet vad han skriver under. Det är befriande.”

Är du verkligen inte intresserad av pengar?

”En gång i tiden var jag det. Inte nu. Jag har full respekt för de författare som slåss för sina rättigheter, men jag bryr mig faktiskt inte om mina böcker piratladdas ner. Jag vill ju ändå främst bli läst.”

Alla är i och för sig inte lika framgångsrika som du?

”Sant, det kan man ju gott säga, att jag har råd att inte bli arg. Men jag tror, med handen på hjärtat, att jag skulle ha känt likadant även om jag inte sålt lika mycket. Pengar är inte drivkraften för mig. Jag är intresserad av friheten pengar ger, men inte makten. Har jag pengar nog att vara fri så behöver jag inte mer. Däremot startade jag Harry Hole-stiftelsen där vi delar ut pengar varje år till norska projekt som jobbar mot analfabetism. Det finns 40 miljoner i fonden och jag hoppas att vi ska kunna fortsätta dela ut pengar under lång tid framöver.”

Enligt Dagens Naeringsliv går det dock ingen nöd på Jo Nesbø. Enligt dem uppgick hans förmögenhet under 2015 till ungefär 230 miljoner norska kronor.

För nära fem år sedan såldes filmrättigheterna till Harry Hole-boken Snömannen och ingen mindre än Martin Scorsese skulle regissera filmen. Han klev senare av, men kvarstår som producent. I stället tog Tomas Alfredson över projektet och filmen spelades in under förra året med Michael Fassbender i rollen som Harry Hole och svenska Rebecca Ferguson som polisen Katrine Bratt. Filmen har premiär den 13 oktober i år. Jo Nesbø har inte varit involverad i processen, men han besökte filminspelningen i Oslo och har en kort cameo som statist, ”man med hund”. Filmen spelades in på flera ställen i Norge, men som med de flesta av Nesbøs böcker är Oslo huvudmiljön. Också Nesbøs bok Sonen är köpt för att bli Hollywoodfilm, med Jake Gyllenhaal i huvudrollen och Denis Villeneuve som regissör. Jo Nesbø stod också bakom tv-serien Okkupert, en historia om hur Ryssland invaderar Oslo, tillika den dyraste norska tv-produktionen någonsin.

Nesbø är född i Oslo och bodde här tills han var 8 år och flyttade till staden Molde, men återvände som vuxen.

”Jag är sentimental när det gäller Oslo. Vissa städer, som San Francisco, Sydney och Barcelona är inbjudande från första sekund, men Oslo måste man ge tid för att förstå charmen.”

Lustbetonat att skriva

Han har inget kontor utan väljer att antingen skriva hemma, på resa eller på närliggande kaféer och restauranger.

”Jag skriver inte varje dag, men nästan. Skriva känns fortfarande inte som ett arbete för mig, det är något jag gör när jag inte har annat att göra.”

Får du skrivkramp eller prestationsångest?

”Nej, har jag inte lust att skriva, så skriver jag inte. För mig är det fortfarande lustbetonat att skriva. Att jag har tillåtelse att sitta en hel dag och bara hitta på en historia och skriva ner den är fantastiskt.”

Om man tittar utifrån på ditt liv – fotbollen, finansanalytiker, rockstjärna, succéförfattare – är du en otroligt framgångsrik person och en högpresterare. Är prestation viktigt för dig?

”När du säger så där är min första tanke att i mitt liv har jag arbetat hårt för två saker och inget av dem du nämner är de två. Bruce Springsteen säger ’I’ve been paid a king’s ransom for doin’what comes naturallyoch jag känner lite likadant om mina yrken. Precis som när jag hoppade i vuxenbassängen när jag inte kunde simma så drivs jag av nyfikenhet, ambition och lathet, det funkar.”

Vilka två saker har du kämpat för?

”Jag trodde ju att jag skulle bli proffsfotbollsspelare när jag växte upp. Jag hade lätt för mig i skolan, men matten som jag tyckte var lite svårare struntade jag i helt. På gymnasiet skolkade jag alla mattelektioner och mina betyg var usla. Allt som var tråkigt struntade jag i, allt som var obehagligt undvek jag. Jag var en sådan person som att om jag inte fick något gratis så lade jag ner. Jag respekterade enbart talang. Hårt arbete ansåg jag var för losers. Jag ville ha saker lätt och gratis. Men så rök korsbanden och det var kört för mig. Jag som var van vid att alla dörrar alltid stod öppna. Nu med mina usla betyg så var de flesta stängda. För första gången behövde jag anstränga mig.”

Litterär gigant skyr ljuset

Vad hände?

”Jag sökte mig till en befälsskola i Nordnorge, så öde och långt bort man kunde komma. Där lade jag upp en plan för det kommande året hur jag skulle plugga. På ett år läste jag in alla förlorade kurser och fick toppbetyg. Det var en tydlig vändpunkt i mitt liv. För första gången satte jag upp ett långsiktigt mål och fick arbeta hårt för att nå dit. Jag var 20 år och hade aldrig gjort det tidigare. På ett år gick jag från att vara odisciplinerad till att bli disciplinerad, något jag lärde mig helt själv. Det har hjälpt mig i allt i livet.”

Respekterar du hårt arbete i dag?

”Det är det enda jag respekterar i dag.”

Vad var det andra du har fått kämpa för?

”Det vill jag inte berätta. Det första kan jag berätta, men inte mer.”

”Kvinnor var ett mysterium”

Jo Nesbøs pappa växte upp i USA och introducerade sina söner för amerikanska författare som Mark Twain. Han läste Flugornas herre – efter att Jo själv valde boken på grund av det läskiga omslaget med grishuvudet spetsat på en påle – högt för sin då 7-årige son. I dag räknar Jo Nesbø upp den ena hårdkokte manlige författaren efter den andra som förebilder: Jim Thompson, Raymond Chandler, Dashiell Hammett, Charles Bukowski och Ernest Hemingway. Han nämner också 1970-talets gangsterfilmer, serieromaner som Frank Millers Sin City och en lång rad musiker, som Tom Waits, som inspirationskällor.

Du är uppvuxen med bröder, har spelat fotboll, varit börsmäklare, rockstjärna, alla dina förebilder du räknar upp – det är extremt mansdominerade världar. Attraheras du av det? Att vara en del av det sammanhanget?

”Åh, så dejligt att få en fråga jag faktiskt inte har fått tidigare. Nå, låt mig se. Jo, flickor och kvinnor var ett mysterium för mig länge. Min mamma var bibliotekarie och en tidig feminist. Jag växte upp med tillgång till mycket feministisk litteratur också, och kvinnliga författare som Marilyn French, Fay Weldon och Marie Cardinal. Så jag hade som ung tonåring den här litterära kunskapen, men levde med mina bröder och killkompisar närmast, och allt det här emellan – flickor och kvinnors vardag – den kände jag inte till. Jag fick min första flickvän när jag var 15 år. Vi är fortfarande vänner, jag ska fråga henne om hon anser att vi faktiskt var ihop? Men det var första gången jag introducerades till en värld av drömmar och planer och funderingar som faktiskt kändes främmande för mig.”

När blev den inte främmande?

”Genom olika flickvänner. Jag är en långsam elev där. Jag koketterar inte när jag säger det. Men jag hade en sambo under många år och även om hon inte representerar halva jordens befolkning så var det en kvinna jag var mycket nära.”

Harry Hole är ju på många sätt en typisk machokaraktär, stark fysiskt och psykiskt, modig, uthållig, självständig och så vidare. Tänker du på hur du framställer män och kvinnor när du skriver?

”Nej, väldigt lite. Jag går på magkänsla. Jag tar inte ett steg tillbaka och börjar analysera vilka roller karaktärerna har. Jag har blivit tillfrågad om varför jag skriver mer om män än om kvinnor. Varför gör jag det? Jo, det är min erfarenhet och det jag kan skriva om. Är det så att män intresserar mig mer än kvinnor? Kanske! Jag är man, jag har två bröder och stod min far nära. Det är enklare för mig att skriva om män. Har jag något intressant att säga om kvinnors erfarenhet som jag måste dela med världen? Nej, det har jag inte.”

Du har en dotter som fyller 18 år i år. Hur tycker du att det verkar vara att växa upp i dag?

”De i den yngre generationen är väldigt upptagna med det sociala, hur viktigt det är med likes och bekräftelse på ett sätt som inte var lika tydligt för oss. Det har jag påverkats av. Det finns en stor social press på att vara accepterad och cool. Det verkar vara lika för både killar och tjejer.”

Är du singel?

(Jo Nesbø nickar.)

I Törst har du tagit med Tinder-dejtande som en del av historien. Har du provat det själv?

”Jag har haft som princip att jag ska prova det mesta som jag skriver om i mina böcker, och jag har dragit det så pass långt att jag faktiskt inte kan berätta för dig vad jag har gjort, vissa saker olagliga. Men…”

Drog du gränsen vid Tinder?

”Hur skulle jag göra? Skriva att jag var författare som gjorde research, då skulle jag ju inte få rätt träffar. Lägga ut under annat namn? Det slutade med att jag använde en väninna till mig, som dejtade genom Tinder. Hon gav mig alla detaljer, helt bisarra historier. Det är en sjuk värld där ute. Jag sitter på Kaffebrenneriet ofta och skriver, och hamnade en gång bredvid ett par som var på en nätdejt. De betedde sig som en anställningsintervju. Jag fick lov att dra min hörlur åt sidan och tjuvlyssna på dem och anteckna. Det var väldigt inspirerande. Men jag fegade faktiskt ur när det gällde Tinder.”

Har din dotter läst dina böcker?

”Bara mina barnböcker. Hon får om hon vill, men hon har inte gjort det. Min mamma läste aldrig mina böcker. Hennes syster berättade att det var explicita sexscener i böckerna och då ville hon inte läsa. Det blev vår överenskommelse, att hon fick alla böcker, men inte läste dem.”

Dottern frågar om feminism

Senare under vårt samtal, när vi har beställt kaffe och efterrätt, ringer Jo Nesbø sin dotter Selma på mobilen för att säga att han blir en halvtimme sen hem. Han pratar glatt en längre stund och när han lägger på säger han:

”Vet du vad min dotter precis frågade mig ’out of the blue’? Hon frågade ’Är du feminist?’”

»Nu äger jag hela mig«

Vad svarade du?

”Jag gav ett nyanserat svar där jag förklarade att det berodde på vad begreppet innebar, eftersom det kan betyda olika saker på olika platser, men att jag är det i de flesta länder.”

Efter en stund frågar Jo Nesbø om jag kommer ta med dotterns samtal i texten. I så fall vill han ringa och kolla med henne om det är okej att det omnämns. Dottern har aldrig varit med i något medialt sammanhang med sin pappa och de få gånger fotografer har släppts in i hans hem så foto-graferas han alltid framför sin bokhylla i arbetsrummet. Han ombeds fråga sin dotter, ringer upp henne och efter ett snabbt samtal, säger han:

”Hon sa ja innan jag ens hade formulerat klart frågan.”

Vem var din förebild när du växte upp?

”Som pojke är ens pappa alltid, oavsett om man vill eller inte, en råmodell för hur man ska bete sig. I olika moraliska spörsmål har jag tänkt på vad min pappa skulle ha gjort och följt det.”

Vilka personlighetsdrag uppskattar du främst hos andra?

”Snällhet. När jag växte upp tyckte jag att snällhet var mesigt, något som man kunde komma med om man inte hade något annat. Senare i livet har jag förstått att snälla människor väljer att vara snälla, och det är en styrka. Numera värderar jag det högst.”

Är du snäll?

”Nej ... jag är inte naturligt snäll. Jag är snäll när jag får tänka efter, sätta mig ner och värdera omständigheterna och se vad som är rätt och bäst att göra. Då väljer jag att vara snäll. Vissa ställer instinktivt andras behov före sina egna, men jag gör det när jag får tänka efter en stund först. Då gör jag det också! Men i hjärtat, min instinktiva reaktion, är att vara egoistisk. Hjärtat är själviskt, men huvudet är snällt.”

I en tidigare intervju har du berättat att du har prioriterat jobbet före din familj, men att du inte värderade det som något dåligt, utan något som helt enkelt passade dig bättre. Är du så hyperrationell?

”Ja, kanske. Det är svårt att analysera sig själv. Folk ljuger ofta om sig själva, medvetet eller omedvetet. Men en sak är säker – jag är snart 60 år och jag har ingen att svara för. Ingen kan ge mig sparken från mitt jobb. Jag ska inte bli vald till något politiskt uppdrag. Mitt barn är vuxet. Mina föräldrar lever inte. Jag har råd att vara ärlig om mig själv och med mig själv. Det står mig helt fritt. Så det kan vara helt sant det jag säger.”

Uppskattar du att din livssituation ser ut så?

”Jag gillar frihet.”